..håll i hatten sa jag, för här går det undan! Vi är redan inne i mitten utav oktober. *Kaplonk* låter det så har det gått ett kvartal av året. Jag vågar ju för fasen inte ens trycka på snooze på väckarklockan för då har det gått en vecka nästa gång den ringer!

Hur som haver så ska jag och fröken S fladdra uppåt till födelseorten mellan 21:a och 26:e oktober. Där ska vi bland annat besöka min (relativt) nykläckta systerson, vilket klommer bli skoj som tusan, dels att komma upp igen (är ett halvår sen nu) men även att träffa den nya släktingen för första gången.

Dessutom så kommer något efterlängtat den 27:e.. Just det, löööning. Smaka på ordet. låt ordet vandra runt smaklökarna och guppa i gommen, låt ordet smeka tungan sensuellt men ändå bestämt. Jag har nog aldrig varit så löningsnödig som nu. Håller jag på att bli en hårdnackad kapitalist på äldre dar månne? Det jag vet är iallafall att den romantiserade bilden av att man kan leva på kärlek och luft är nog inte så realistisk som det vill fås att tro i dikterna.

Har egentligen inget av värde, varken affektions- eller valuta-, att skriva just idag men jag hade ledigt och tråkigt så då tänkte jag: "Varför inte klottra ner denna allmänna vägg kallat intranätet?" sagt och gjort! Och vips har det gått 10 minuter.. Eller är det en månad?

Jaha, ännu en vecka till ända och ännu ett steg närmare vintern.. När jag gick upp i morse befläckades min syn av små (läs: i mina ögon, domedags-stora) stänk av det som såg ut som snö. Jag som flydde kalla norr för ett lovat plaskigt söder! På jobbet fick jag mig informerat att det haglat inatt. Inte konstigt egentligen att så många håller på med bilbränder.. De försöker ju bara hålla sig varma!

Som överskriften antyder befinner sig fröken S på annan ort. Detta är dock bara en blixtvisit för imorgon kommer hon hem och då så ska vi knalla iväg på konsert med Loke! Detta är något jag ser fram emot med stor euforisk glädje (ja, både Hennes hemkomst OCH konserten). Jag har varit på några konserter med Loke i mina dar, men nu var det ett bra tag sen (iaf 4 år sen) så nu laddar jag med Loke i lurarna för fullt!

Nä, nu ska jag bli sorgligt dekadent på andra långgatan. Men trevlig fredag (och till er alla... en riktigt god jul (Snart är den här!!!))

Sitter här denna fredag och är inte helt över isen. Med tanke på att jag vickar runt på fyra olika förskolor med cirkus 400 små potensiella smittobärare av denna 2000-talets svar på pesten (svininfluensan) är det kanske inte så konstigt att jag suktar efter tryffel just nu.

Nej, men allvarligt så är jag inte så pigg, har varit seg hela veckan och så fort jag slappnar av smälter jag ner till en pulserande massa på soffan. Och jag måste påpeka att jag inte är en hypokondriker, men när alla i fikarummen sitter med domedags profetsior på sina tungor OCH media som praktiskt taget säger att det enda sättet att klara av influensan är att behandla den som en björn, antingen lägga sig ner och spela död eller klättra upp i ett träd (Kan influensor klättra..?), är det inte konstigt att man börjar se sig lite extra i spegeln för att se om ett tryne börjar skymta i facet.

Jag börjar bli trött på alla dessa farmdjurs-sjukdomar vi alla ska vara rädda att dö av. Först Galna kosjukan, sen fågelinfluensan, nu svininfluensan.. Barn som växer upp idag kommer ju bli ärrade för livet när de sjunger "Per Olsson hade en bonnagård" och sjungande lista upp alla djur som döpt dessa sjukdomar.. Brr!

Nä, nu ska jag krypa in under en filt, sätta på dumburken alternativt en go DVD och glufsa Polly som om det inte fanns någon morgondag.. För om jag ska tro nyheterna, finns det inte det.

Så! Nu har det gått en sedvanlig tid igen och det är dags att uppdatera läget i det som jag ogenerat och rakryggat kallar mitt liv!

Jag och fröken S har äntligen fått klart det mesta i lägenheten nu, med mattor i hallen och badrummet som det defenitiva prickarna över Ö:et. Det är nästan skamligt vad jag trivs i våran casa, ibland går jag omkring  stolt som en ungtupp i lähenheten med mysbyxor, mystofflor och ett mysleende i mitt mysiga anlete.. Jag tycker helt sonika att vi har fått det mysigt.

Jag har även börjat vikariera på förskolor i området och jag har fått turen att få fast plats fyra dar i veckan terminen ut. Vi får se, jag kommer nog fixa till den femte med så att det blir en jämn siffra, eller nått. Hur som haver så är det iaf skönt att veta att kosing kommer in för jag hade en lättare tillfällig sinneförvirring för någon vecka sedan och traskade snurrigt in på arbetsförmedlingen (av alla ställen). Detta, mina vänner, var ett big No-No! Jag möttes av ledsna, gråa, deprimerade människor som hade gett upp att få en meningsfull tillvaro.. Och dessa människor jobbar där!! Det är säkert inte lätt att vara en arbetsförmedlare i dessa tider men snälla människor, jobbar ni på en ARBETSförmedling är det kanske inte rätt approach att använda 80 procent av tiden att snacka om bidrag? Jag var där för att jag sökte ett arbete, inte bidrag! (Så nu har jag betett mig som Kapten Stofil tillräckligt länge med min cyniska cyber-insändare.)

Fröken S har även hon fyllt ut sin tid i höst, detta med att plugga 150 % under hösten.. Ja, vad ska man säga? Här har man svårt att trycka ut ens 20 % ur min solkiga tvättsvamp till hjärna medans hon pluggar fulltid, PLUS halvtid.. Det är helt enkelt ett annat virke i henne jämfört med mig.

Måste även tillägga att kära Systra mi ska få en knodd här i dagarna. Hon har gått över tiden nu, så det är väl inne på förlängningen nu.. Undrar om det slutar med straffar? (Haha, jag jämförde ett havandeskap med idrott! ME SOOOOO FUNNY!!)

Snart är denna helvetes vecka över och jag kommer äntligen få sova i nya lägenheten!

Imorgon går det stora lasset till Götet med möbler och annat stort krimskrams och ska jag vara ärlig längtar inte min rygg efter sådana påfrestningar. Ni förstår, denna vecka har jag agerat diskpojke på resturangen brevid och dessa kök är verkligen inte byggda för resliga ynglingar, för att inte få ryggskott måste man vara runt 120 cm lång.. Undrar om dom byggde köket när barnarbete fortfarande var tillåtet?

Så efter en vecka av att ha stått där lunkar jag fram likt ringaren från Notre Dame och stönar av smärta och ovilja. OCH, måste jag tillägga, allt man hört om jetset-livet som diskpojke är inte alls sant, inte några stora äventyr här inte.

Nu längtar jag bara till imorgon kväll när jag kan lägga mig ner i vår nyköpta säng i vår nya lägenhet och ska sova min rygg bra igen.

Nästa vecka väntar roligare arbete då jag börjar jobba på sommarkollo.. Bara jag slipper diska!

Japp idag känner jag mig som en purfärsk hemmafru. Springer mellan tvättmaskinen och diskmaskinen för att sedan hoppa upp på åkgräsklipparen Åke och göra fina frisyrer på gräsmattan. Allt detta gör jag med ett varggrin i plytet för nyheten om lägenheten skiner ännu på mitt anlete.

Som fröken S sa för någon dag sen: "Fan, man längtar ju till och med tills man ska flyttpacka!" Och det instämmer jag med till fullo! Detta brukar ju vara en infernaliskt tråkig (och jobbig) syssla, men nu är det en bit av kaka, dessutom flyttar vi ju TILL någonting istället IFRÅN någonting, vilket är en maffig skillnad! Just mina saker är kanske inte så jobbiga att plocka ihop, med tanke på att jag har tre väskor med kläder och krimskrams.

Dessutom har vi nu framför oss att pussla ihop ett hem med möbler,gardiner, porslin och allt annat som tillkommer. För ca tre veckor sen mötte jag "The Soffa of my life" med stort S på myrorna.. Vet dock inte om den fortfarande är singel eller om den flyttat hem till någon redan.. VILL HA!

Nä, back to business, Åke kallar!

Jomenvisst då änna! Vi har lyckats få lägenhet!! Fåglar sjunger i dur, solen skall förevigt skina, piggelin kommer gå ner till fem kronor igen.. Det vill säga världen är en vacker plats igen!

Vi får nycklarna i våra ha-ivriga, skakiga, svettiga händer på fredag och jag och fröken S är helt till oss i brallorna för att säga det minsta! Jag blir alltid nervös när sånt här händer.. Så fort något bra ska till och hända börjar domedags-scenarion  spelas upp i mitt huvud för att allt ska skita sig totalt. Scenarion som har cirkulerat i mitt feberlyckligaeuforiskaspralliga sinne idag:

Vi kommer inte få lägenheten för att:

* Världen slutar existera pga. att Obama får tuppjuck och trycker på "Knappen" (jag som blev så glad när Obama kom till makten).

* På något sätt har det blivit ett fel för att två människor med mitt och fröken S exakt likadana personnummer har sökt lägenhet samtidigt och det var DOM lägenheten gick till.

*Det är ett nytt TV-program som heter "Låt oss lura dom jävlarna" som ska gå på kanal 5 i höst som har spelat oss ett spratt och Carolina Gynning kommer strax springa fram och skrika lyckligt: "Vi lurade er, era jävlar!" och visa oss alla gömda kameror produktionsbolaget gömt.

*Jag drömmer.

Jag är bara så mäkta glad nu att hälften är skadligt för hälsan. Så nu gäller det att kunna alla "Kålle å Ada" skämt, lära mig säga "spårvagn" istället för "tunnelbana" (har sagt fel några gånger, till min omgivnings stora förvirring) och att äntligen lära mig skala räkor snabbare än en två räkor i timmen. (Jag kommer svälta ihjäl annars!)

Som vanligt tar det ett halvår för mig att få tummen ur och sätta mig ner och blogga lite, men nu har tiden kommit: Tecken i skyn, profetiorna har slagit in, planeten Mars står i linje med Jupiter:Det är dags att blogga igen!

De senaste månaderna har jag lyckats gå ut utbildningen, flyttat ner till Stenungsund utanför Götet OCH bott i tält i ca 40 dagar (innan åbäket rasade samman under regn och monsunväder). Min älskade gammelkatt har gått ur tiden och jag lyckades vara snuslös i fem (läs: FEM!) hela dagar innan Nikotionmonstret slet mig tillbaka i dess grepp och jag återigen blev dess bitch.

Så nu bor S och jag iallafall inomhus och försöker få tag i en lägenhet i Göttelaborg.

Jag har även hittat en ny passion här i livet: Krabbfiske! Det är hur skoj som helst! Jag blir som ett barn i godisaffären när jag fiskar krabbor! Dessa diaboliska vattenlevande spindlar är hur jäkla äckliga som helst, men min lycka finner inga gränser när jag lyckas prångla upp en ur havets djup och får ner den i en hink. Fröken S, som är en inbiten västkustare, har hållt på med krabbfiske redan som spädbarn och förstår kanske inte riktigt min norrländska östkustiska (Ja, det är ett ord.. Och om det inte är det borde det vara det!) eufori under fiskandet, men hon får ta att hennes kille springer omkring och piper i falsett av lycka varje gång han lyckas få ner en krabbjäkel i hinken! Kärleken är ju blind sägs det.

Nu tänkte jag hoppa på den livsfarliga, kastrerande tortyrredskapet jag har som cykel och åka iväg och köpa snus.. A addicted man's gotta do, what a addicted man's gotta do!

Jahopp, då har då en veckas ledighet nått sitt slut. Är intressant att tiden verkligen kan försvinna upp i rök.. Bokstavligt talat! Jag tycker nästan jag kan fortfarande se små rökringar av tid kvar i rummet.

Jag har börjat fundera och spekulera väldigt mycket nu, inte på någonting jag vill gå in på mer djuplodande, men det tar väldigt mycket av min annars så "friska" och "nyktra" syn på tillvaron (svårt kanske att läsa in men den senaste meningen formligen dryper av hårdhjärtad sarkasm och cynism.) Det är helt enkelt vissa saker jag måste få en rätsida på innan jag kan slappna av. Missförstå mig rätt, det är verkligen I-lands problem vi talar om här, men det är som en blåsa i munnen som man bara måste pilla på med tungan.. Eller nått.

Hur som haver ska jag nu alldeles strax byta position från horisontell till vertikal och börja packa för resa tillbaks till skolan. Känner delvis att det ska bli gott att komma tillbaka, födelseorten har gett hela sitt utbud den senaste fyra dagarna och jag känner mig klar med byn för iaf en månad eller nått.

Nä, om jag inte skulle ta och få tummen ur och göra nått nu..

Undrar hur många teorier och vetenskapliga framgångar människan har fått tack vare just bakfullsfenomenet..?

Jag kom att tänka på det idag att många konstnärer/musiker/författare/tunnelbaneförare har skapat sin konst under påverkan av sinnesförändrande droger. Men när myntets baksida, bakfullheten, kommer dagen efter och smackar en i ansiktet som en kall gös, hur många är konstruktiva då? MEN, kanske är det så, att vetenskapsmän, kemister, fysiker och andra teorietiker har sin primetime i bakisheten? För just nu vill jag iaf klättra ner i en slottskällare där det är kallt och mörkt och bete mig likt en nutida Dr Frankenstein. Jag har iaf frisyren och blicken idag för att kunna jämföras med en galen vetenskapsman.

Nä nu ska jag krypa ut i köket, lägga mig under mattan ett tag och bara andas.

Ja, uppsatsens deadline var för snart tre veckor nu, men har haft häcken full i skolan 24/7 sen dess. Men för att göra en re-cap kan man säga att jag är "praktiskt" taget klar med denna tomma skramlande tunna kallad min uppsats nu.

Sen så har jag ett välförtjänt lov nu, där jag med alla medel till hands försöker likna en döende fisk. Jag gör så lite som möjlgt och ligger och bara gapar mest av tiden, ibland rycker jag till men i överlag är jag lika effektiv som en kommunalarbetare med samarbetssvårigheter.

Har hunnit både varit i Göteborg och på födelseorten denna vecka. Dessutom har jag gjort ett spontant harakiri på min ekonomi och gått och köpt mig ett par glasögon som INTE får mig att se ut som en yngre version av Sveriges utrikesminister. När jag tänker efter borde jag köpa ett par styliga senilsnören när jag ändå håller på, jag har lyckats slarvat bort de förgrömmade ögonkryckorna två gånger till sen sist. Men senilsnören är väl hett? Finns ju så många roliga färger och ack så praktiska.. Jag tror det är åldern som gör sig påmind.

Så idag ska jag på syntest och jag ska för första gången inte försöka fuska.

Hörrni, är det bara jag, eller är inte våren på väg nu? Sitter här med solen i ögonen och en drillande fågel utanför fönstret.

Ska jag göra en fuling och slänga på mig ett par shorts och linne, förneka de meterhöga snödrivorna och bakom ett par solglasögon gå och köpa en mjukglass..? Tanken är lockande.

Tjo!

Ville bara ge kort info om mitt nuvarande tillstånd.

Ja, jag lever.. Knappt måste tilläggas. Jag har nu en vecka på mig att bli klar med min förbannade uppsats och ja.. Vad ska man säga? Jag har nog inte en framtid i den akademiska världen trots allt. I uppsats sammanhang börjar min hjärna sakta men säkert avveckla grå hjärnceller till den grad att jag hamnar på samma stadie i evolutionen som en encellig organism.

Detta är det mest konstruktiva jag skrivit idag t.ex. Det kanske ger er en uppfattning på hur långt mitt skägg har fastnat i brevlådan.. AAAAAAARGH!!!! 

I dessa tillfällen blir jag smått orolig om teorin om självantändning.. Luktar det inte lite rök..?

Kryckorna till mitt halta seende, mina glasögon, återfanns nyss av en förbluffad mig.

När jag tappade dem gjorde jag redan från början min klassiska patenterade "Leta de förbannadepissglasögonjäklarna"-dans i föräldra hemmet. Jag började med att leta i skolväskan, sedan hela rummet, utvecklade sedan min anstormning till resten av lägenhetens all möjliga skrymslen. Sedan jag noga gått igenom alla möjliga skrymslen var det dags för alla de omöjliga. Garderoberna, bakom TV-bänken, i kylskåpet (låter absurt, men jag har faktiskt lagt dem där förut). När väl även alla dessa utrymmen fick mig att dra blankt gav jag upp. Jag förstod att universum hade bevisat för mig att det finns svarta hål och för att få mig att verkligen förstå att denna astronomiska teori var sann, hade universum helt enkelt lagt ett litet svart hål där mina glasögon legat och helt sonika slukat upp dem.

Detta var för en vecka sen. Jag hade kommit till ro med tanken om att för alltid springa omkring kisandes likt en mindre cool Clintan, snarare mr. Magoo, när jag kom mig för att packa iordning mitt nya rum på internatet (fick ett större rum by the way)... När jag sträcker ner handen i skolväskan och till min stora förvåning och glädje finner mina ögons polare! Så de låg där jag letade först, men i min förtvivlade dans hade jag helt enkelt inte tittat tillräckligt noga.

Så tog det slut på det mysteriet! Nu ska jag glo på alla filmer jag sett med folk den senaste veckan och som jag låtsas kunnat se.

Krick crack that was that!

Vart la jag glasögonen nu då...

Har rullat in på skolan igen nu. Kom igår och fick då ett rum tilldelat mig, eller förlåt nu överdrev jag.. Rum är ett för starkt ord för det utrymme som mötte mig. Skrubb är nog en bättre defenition och tapeterna.. Min gud tapeterna!! De såg ut som ett expriment från 70-talet som hade som mål att framkalla epilepsi.  Men jag gick till kvinnan som är både domare, jury och bödel på skolan: Husmor, och tiggde på mina bara knän att byta rum/skrubb. Så nu sitter jag här i min dubbel skrubb (det här vill jag tillochmed kalla rum) och myser.

Fick förresten uppmaningen att bestämma en kategori till bloggen och eftersom det inte fanns "digitala bekännelser" eller "onödigt mycket slöseri med din tid" att välja valde jag "relationer". Det jag skriver om är ju min RELATION till omgivningen och mig själv anser jag, så jag ljuger ju inte direkt. Men om du, kära läsare, har hamnat här för att få ta del av en relationernas frälsare och samlivsguru har du tyvärr kommit på villovägar.. Jag br om din förlåtelse, för vid det här laget har du nog förstått att inte har koll på relationer för fem öre.. Sorry!

Japp, nu är det bara en fyra dagar kvar på praktiken och det är fullt ös nu. Fulllt upp hela dagarna plus så är imorgonkväll och onsdagskväll bokade till teatersport, vilket är spännande för att jag inte hållt på med det på fem år cirkus.. Fan känner av lite scen nerver!

Vad mer? Jo, jag har lyckats slarva bort mina glasögon.. Och detta är andra gången på två veckor! Så det är jättespännande att sitta tre centimeter från TV rutan och kisa in i bildrören (har inte skaffat plattskärm ännu.. Och med CSN som inkomstkälla och allmosegivare lär det inte hända detta millenium heller.) Jag använder glasögonen bara när jag ska glo på TV eller bio så jag irrar inte runt på stan i blindo, men dessvärre ser jag inte människors anletsdrag längre än kanske 7 meter bort. Detta gör att jag har lärt mig hur många av mina vänner går, bara för att känna igen dem på långt håll.. Så, känner jag dig? japp, då är det mycket troligt att jag vet hur du släpar fötterna efter dig. Jag borde kanske skaffa linser, men jag har en fobi att pilla i ögonen.. DET GÅR INTE!! Nä, jag får nog skaffa senilsnören.. Ni vet såna där härliga snoddar man har runt halsen så man kan bära sina ögonglas käckt dinglande över bröstet.. Nä, så gammal är jag inte än.

Nu är det nog schlafen time.. "Synes" kanske på stan.