Ja alla nära och kära, nu flyger Werther solo igen...

Känns jävligt tungt. Efter närmare tre år är det alltså finito, det känns som om jorden kommit att sluka upp en. Jag vet att det kommer kännas bättre i framtiden, men det känns förbannat långt fram isåfall (nu har det förstås bara gått drygt tre dagar sen förhållandet klappade ihop, men vad faen ändå.)

Känns så märkligt att se sig själv som singel... Vill inte in i den där svängen och svarva runt som ett jävla mähä igen. Ville ju ha den där trygga sköna känslan som "Hem" var... Nu försvinner alla framtidsplaner, alla lugna hemmamyskvällar, alla kärleksförklaringar, alla privata skämt, alla "Gå till ICA fem minuter innan dom stänger"-rusningar, alla "kommer du ihåg när vi...?"-samtal, alla sånger.

Så Gümman, tack så otroligt mycket för allt. Du är en otroligt härlig, fin, förstående, omtänksam, underbar, begåvad tjej. Och jag är så enormt tacksam att det blev ett "Cleant break" så att det kanske finns en framtid för oss som vänner. Och vi kommer ju alltid ha:
Gran Amadores
Skumbadet på Lidingö
Korvgrillningen i Vindeln
Trappen i Gävle
Och så mycket mer som jag inte kan räkna upp här, för då bryter jag ihop.

Adjö Gümman, Hej Fröken Flora

Skolan är helvetet på jorden, det är bara att konstatera!

Lärarna har gått ihop i maskopi och kommit fram till att lägga alla tentor tillsammans ungefär. Trots att jag kanske inte gör så jäkla mycket på min fritid (pilla i naveln och rulla tummar ligger högst på sysslorna) är det ju alltid lite mysigt att ha lite, eller hur?

Nu sitter jag här med en molande huvudvärk, stel nacke och är allmänt förjävligt orkeslös... Detta självömkans inlägg är det enda jag kan göra. Förutom att tag i tentorna då...

Nä, nu lägger jag mig under sängen och äter mariekex, känns minst lika konstruktivt som skolarbete.

P.S
Det är min diskdag idag... GOD, WHY HAVE YOU FORSAKEN ME!?!

Att man aldrig lär sig... Jag anser mig vara en sund människa med lite lagom självinsikt. Men lik förbannat förvandlas jag till en gnällande idiotisk självcentrisk nolla under alkoholens påverkan från stund till stund.

Så nu sitter man här med hundhuvudet och skäms. Jag ber alla då närvarande om ursäkt och hoppas jag inte var ett FÖR stort arsel.

Så nu är det vita tider för mig:
* Inga osunda intag utan bara juice, om något.
* Ska vara snäll mot folk, hjälpa gamla damer över vägen.
* Måste börja med yoga, eller nått liknande.
Och så vidare, och såvidare...

Att jag fortfarande tror på mina egna lögner!

"Ja, ja. Jag måste egentligen ta tag i skolan NU, men om jag tar det lugnt och slappar lite nu, så slipper jag göra det sen!" Jag känner mitt IQ rasa så fort det gäller att planera skolarbete.

Och trots att jag är medveten om detta så ignorerar jag den där lilla rösten i mitt huvud som säger till mig att ta ur arslet ur vagnen och göra något åt saken. IDIOTI!!!!
Men man ska ju inte lyssna på rösterna i huvet ändå, se bara på Son of Sam.

Nu ska jag BARA sitta här en stund innan jag tar upp skolarbetet.. Jag vill ju inte bränna ut mig.