Introduktion

Nu till lite information och sammanställning till varför denna "nätdagbok" kom till sitt namn och finnande, eller vad man ska säga.

Nå, så här är fallet: Jag är en någorlunda frisk människa utan FÖR stora schizofreni tendenser och nästan igen hybris längre, dvs en mittemellanlagom Svensson. Men i min ungdom hade jag ambitioner, artistiska drömmar och lite sånt där gammalt hederligt jävlar anamma (jag vet att 23 kanske inte uppfattas som en ålder att kasta in handuken, men runt nu har jag saktat ner och stadgat mig).

Hursomhelst, namnet på denna blogg "Werther komplexet" kommer inte från att jag känner mig mindervärdig den populära karamellen, utan min ungdoms komplex. Detta utformade sig så att jag hade väldigt stort behov av kärlek... Och inte den där "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar"-skiten, utan olycklig kärlek. Åh vad jag njöt att ligga att våndas för en ouppnålig kärlek! Ju svårare den var att uppnå, desto mer spännande var den.

Jag såg mig själv som Goethes karaktär i "Unge Werthers lidande" och ansåg att kärleken skulle vara så. Detta, som ni förstår, satte mig i ett antal inte så suveräna förhållanden (Inget illa menat mot jäntorna, men vi funkade inte helt enkelt). Men det var egentligen inte förhållanden jag ville ha... Utan jakten, ni vet jakten med stort J, och A, och K... Ja, ni förstår nog. Så med min trogna vapendragare alkohol slogs jag med kärlekens väderkvarnar, och älskade varje minut av det.

Men när väl spriten inte dränkte sorgerna längre (Dom jävlarna hade lärt sig simma), fick jag tänka om. "Kanske jag ska söka efter ett förhållande som är nyttigt?" frågade jag mig själv lite smått. och nu sitter jag här, i ett lyckligt förhållande sen 2 ½ år tillbaka, och har "vuxit".

Och så nu, när man sitter där med vuxenpoäng som räknas med tresiffriga tal, frågar man säg: Tror någon att jag har förändras? Eller är det bara så att jag söker dramat i vardagen? Skapar jag små dispyter för att jag vill, eller måste, eller kanske det helt enkelt ligger i min natur?

Detta är förstås frågor man ska ta upp till en psykolog, men i brist på annat skriver jag upp dem här, i hemlighet. Där vem som helst kan läsa det. (Snacka om diskretion!)

Så... Det var en del om och av mig. Varken mer eller mindre!