Kryckorna till mitt halta seende, mina glasögon, återfanns nyss av en förbluffad mig.

När jag tappade dem gjorde jag redan från början min klassiska patenterade "Leta de förbannadepissglasögonjäklarna"-dans i föräldra hemmet. Jag började med att leta i skolväskan, sedan hela rummet, utvecklade sedan min anstormning till resten av lägenhetens all möjliga skrymslen. Sedan jag noga gått igenom alla möjliga skrymslen var det dags för alla de omöjliga. Garderoberna, bakom TV-bänken, i kylskåpet (låter absurt, men jag har faktiskt lagt dem där förut). När väl även alla dessa utrymmen fick mig att dra blankt gav jag upp. Jag förstod att universum hade bevisat för mig att det finns svarta hål och för att få mig att verkligen förstå att denna astronomiska teori var sann, hade universum helt enkelt lagt ett litet svart hål där mina glasögon legat och helt sonika slukat upp dem.

Detta var för en vecka sen. Jag hade kommit till ro med tanken om att för alltid springa omkring kisandes likt en mindre cool Clintan, snarare mr. Magoo, när jag kom mig för att packa iordning mitt nya rum på internatet (fick ett större rum by the way)... När jag sträcker ner handen i skolväskan och till min stora förvåning och glädje finner mina ögons polare! Så de låg där jag letade först, men i min förtvivlade dans hade jag helt enkelt inte tittat tillräckligt noga.

Så tog det slut på det mysteriet! Nu ska jag glo på alla filmer jag sett med folk den senaste veckan och som jag låtsas kunnat se.

Krick crack that was that!

Vart la jag glasögonen nu då...