Ja alla nära och kära, nu flyger Werther solo igen...

Känns jävligt tungt. Efter närmare tre år är det alltså finito, det känns som om jorden kommit att sluka upp en. Jag vet att det kommer kännas bättre i framtiden, men det känns förbannat långt fram isåfall (nu har det förstås bara gått drygt tre dagar sen förhållandet klappade ihop, men vad faen ändå.)

Känns så märkligt att se sig själv som singel... Vill inte in i den där svängen och svarva runt som ett jävla mähä igen. Ville ju ha den där trygga sköna känslan som "Hem" var... Nu försvinner alla framtidsplaner, alla lugna hemmamyskvällar, alla kärleksförklaringar, alla privata skämt, alla "Gå till ICA fem minuter innan dom stänger"-rusningar, alla "kommer du ihåg när vi...?"-samtal, alla sånger.

Så Gümman, tack så otroligt mycket för allt. Du är en otroligt härlig, fin, förstående, omtänksam, underbar, begåvad tjej. Och jag är så enormt tacksam att det blev ett "Cleant break" så att det kanske finns en framtid för oss som vänner. Och vi kommer ju alltid ha:
Gran Amadores
Skumbadet på Lidingö
Korvgrillningen i Vindeln
Trappen i Gävle
Och så mycket mer som jag inte kan räkna upp här, för då bryter jag ihop.

Adjö Gümman, Hej Fröken Flora