Vad hände med den där snubben, ni vet han som skrev i denna hära bloggen? Fasen den som vet egentligen, var runt två månader nått livstecken gavs...

Men nu är jag här,(som dom säger i Ajax reklamen) Nyare och drygare herr-d.

Låt oss se. Vad har hänt denna tid som jag varit obloggbar? Nå:

1 Jag har varit på en okänd exotisk plats kallad Kararieöarna
2 Två tentor har förkortat min förväntade livslängd med ca. 3 år.
3 Våren har kommit (Tänkte informera dem som ännu inte har uppfattat det)
4 Jag har blivit en sundare person, som är snällare, goare och allmänt sötare. OK, jag ska inte ljuga för er. Mycket kan hända på två månader, men inte SÅ mycket.


Nå, låt mig njuta lite över minnen från Kanarieöarna. Jag åkte dit med Gümman i en vecka för att slicka mina sår och lapa sol. Jag vet att man kanske inte får så mycket kulturella upplevelser där, men faen om jag inte fick ut exakt det jag behövde. Lilla jag var nämligen på gränsen till att bli ett sånt där nerv vrak som springer runt och tjoar om utomjordingar och undulaternas attack på sveriges riksdag. Så denna lilla tur var som balsam för en sargad själ. Vi var där en vecka, och vi åt ute vareviga dag, frukost, lunch middag. Vi unnade oss verkligen allt som tänkas kan. Vissa resturanger hade så fin mat att jag knappt visste vad man skulle göra med den. (Hur i h-vetet skalar man en jätte räka med bestick?) De första dagarna skrämde jag ortsbefolkningen med min porslin-,krit-,spök-,mjölvita hud, men sakta men säkert fann jag mig få en liten ton av grisrosa på kroppen. Mot veckans slut var jag nästan igång på att bli brun (Det ni!). Väl hem hade jag med mig drickbart i massor. så jag känner mig lite som en spritmagnat... Men jag har redan börjat nalla lite i förrådet.


Så, nu har jag skrivit av mig lite igen. Det var ju inte så svårt! Nu denna "Otursdag" ska jag bara ta det lugnt och mysigt. Kanske gå ut lite senare ikväll. Wunderschön!