Herta och Albert

Moster och jag träffades i stallet på dan. Vi började med att göra klart i stallet och tog sedan in Ulle och Damen. Borstade av dom vilket gick snabbt. Jo jag vet, det finns fördelar med vinter :-) Men det är ändå mycket bättre på sommaren! Vi sadlade och gick ut och satt upp. Vi bestämde oss för tråkiga Toholmen eftersom det precis hade börjat snöa och det snöade rejält!

Damen var pigg och låg på. Ulle var alldeles lagom pigg. Underlaget var perfekt med packad snö som sviktade utan att vara halt. Vi travade ganska mycket och dom fick öva på att öka och minska tempot. Men dom fick göra det var och en för sig, så när Damen ökade fick Ulle gå kvar i samma tempo som innan och tvärtom. Ulle var jätteduktig! Det är kul att rida då :-)  För att få en lite längre tur red vi även runt Ängsvik och Sågen. Genom Hagen fick dom trava i snön vilket var nyttigt i alla fall för Ulle som var tvungen att titta var han satte hovarna och skärpa sig för att hålla balansen. Han tog uppgiften på största allvar och utförde den noggrant :-)  Skrittade av sista biten hem.

Vi kunde höra Hjärtats högljudda protester nästan hela vägen. När vi gick iväg racade hon runt i hagen och när vi kom hem var det ungefär likadant, så hon hade nog motionerat sig själv och var nog den som sprungit mest! Vi tog in dom i stallet och även Hjärtat fick komma in. Dom fick en sudd hö att äta på inne medan vi fikade. Ut med pållarna och snabbt ombyte av kläder. Sen åkte vi iväg till Granngården och shoppade foder, varsin spånbal och några säckar med halmpellets. Jag hittade även bra hinkar med flat botten som jag ska ha till gottishinkar. Två för 100:- och dessutom en grön och en blå! Hjärtat har gröna saker, Ulle blåa och Damen svarta. Praktiskt, då vet man vem grejorna tillhör. Vi ska testa att blanda i lite spån och halmpellets i torven och se om det fryser lite mindre. Hoppas det för det är jobbigt när allt är tjälade torvklumpar i boxarna.

Vidare och storhandlade mat mm. Träffade en massa grannar och bekanta så det tog ganska lång tid. Åkte direkt därifrån till stallet och lastade av allt som skulle dit och sen hem och packade in alla varor. Kändes som jag hade köpt halva affären och ändå hade jag glömt en del kom jag på när jag kom hem :-(

På kvällen la jag in lite halmpellets och spån till mina hästar. Gömde halmpelletsen under både spån och torv så att dom inte skulle få för sig att äta pelletsen. Ulle är inte lika mycket "dammsugare" som Hjärtat men han var den som först upptäckte att det fanns saker i boxen som gick att tugga på. Inget undgår ett kontrollfreak! Men han tröttnade ganska snabbt. Hjärtat däremot grävde runt i hela boxen när hon väl kom på att det fanns ätbart där. Krattade över en massa torv igen och gav dom kvällshöet. Hoppas dom hinner trampa sönder pelletsen under tiden som dom äter sitt hö.

Gav dom gottishinkarna och nattade!

I dag har Hovis varit här och fixat Hjärtat och nu har hon äntligen 4 broddar i varje sko!!! Vilken skillnad det är, hon går mycket säkrare och spänner sig inte alls. Tog ut henne på lilla plätten iklädd tömkörningsgrejor, värmde upp en stund i skritt och gick sedan över till trav med övergångar till skritt och halt. En piggelin pålla som ändå var lydig :-o  Hon ville gärna öka och ta galopp och spjoink i stället men med förhållning och sedan stöd på yttertöm och ledande innertöm så höll hon sig kvar på jorden. I fin form dessutom!

Vi fortsatte en stund i det lätta varvet, vilket är vänster, innan vi bytte till höger varv där Hjärtat anser att man inte behöver jobba utan kan busa. Men i dag var hon riktigt samarbetsvillig även i det varvet. Hon spjoinkade inte en enda gång! Tog inte ens galopp!!! Visserligen ökade hon traven lite då och då, typ varje gång hon sprang mot stallet. Och när hon ökade traven tappade hon också formen. Jag hann lagom få till formen på den andra halvan av volten innan det var dags att gå mot stallet igen och hon ökade. Nåja, halva tiden gick hon ju hyfsat bra i alla fall :-)  Hon var åtminstone slurpig runt munnen :-)

Det var månsken och nästan lika ljust som på dagen. Det är snart fullmåne och jag ser både för- och nackdelar med det. Det blir härligt ljust på kvällen vilket är ett stort plus. Men jag sover jättedåligt och det är ett stort minus.  När vi gick en promis för att skritta av var det helt klart och månen sken så det glittrade i snön. Till och med jag som är en riktig vinterhatar tyckte att det var rätt OK med vinter då!

Hem och in med Hjärtat i boxen. Vi hade hållit på lite längre än jag planerat från början. Jag hade egentligen tänkt longera Ulle också men skippade det. Han får jobba i morgon i stället :-)

SLU har gjort en studie som visar att sen skörd av vallfoder är bra för hästarnas hälsa. Speciellt för lättfödda hästar och hästar som inte får så mycket motion.

Det hade jag kunnat tala om för länge sen :-)

I mitt nästa liv vill jag bli brunbjörn. Eller nåt annat smart djur som går i ide och sover bort den förb---ade vintern. Jag hatar vinter!!! I morse trodde jag inte att Ebbe (bilen) skulle starta men det gjorde den snällt. Men det kan ju inte gå bra hela vägen :-(  När jag körde uppför backen till stallet kom jag till kurvan och plötsligt upptäckte jag att bilen rörde sig bakåt trots att jag gasade på framåt. Snorhalt! Innan jag fick i backen och kunde motorbromsa var jag redan nere i diket. Jäla skitvinter! Jag hatar vinter! Det var -22°, backen var plogad och jag har sprillans nya dubbdäck. När det är så kallt brukar det vara bra fäste i backen men icke sa nicke, i dag djävlas det :-(  Blev så arg så hela byn borde ha vaknat av mina väl valda ord.

Släppte i alla fall ut tre piggelina pållar. I stallet var det faktiskt helt OK temperatur, vattnet hade inte ens frusit i hinkarna. Det känns skönt för då vet man att dom haft tillgång till vatten hela natten. Sen var det bara att traska hemåt i kylan. Tur att det inte är så långt!

Gick över igen lite senare och försökte mocka. Då var stallet utkylt och pluttarna hade frusit fast i torven. Bara att hacka loss dom så gott det gick. Jag hatar vinter! Moster kom och vi skulle diska ur vattenhinkarna. Fram med hammare och banka loss is. Jag hatar vinter! När vi var klara i stallet tränsade vi pållarna direkt i hagen och tog en kort promis. Styltor och halt för framförallt Hjärtat. Jag hatar vinter! Mina pållar var fruktansvärt piggelina. Till och med Hjärtat trippade fram, hon som normalt sett går och drar benen efter sig på promisar eftersom hon tycker det är pest. Men i dag var hon alltså pigg och glad. Ulle hängde genast på och började skjuta rygg och var på vippen att göra bocksprång vid sidan av mig. Det är inte OK och jag fick morra högt några gånger för att få ner honom på jorden.

Tillbaka i stallet fick dom gå direkt ut i hagen och vi in i sadelkammaren och fikade. Sen var det dags för operation "bärga Ebbe". Eftersom Valle (traktorn) inte ville starta tidigare när vi försökte hade Husse satt på värmare och batteriladdare. Nu så puttrade Valle snällt i gång. Med Valles hjälp tog vi oss upp ur diket och upp till stallplanen. Hur klarar sig folk som inte har en traktor?

Lastade in ett par säckar med lite halvdammig hö och körde över dom till en granne som har getter. Dom är inte så kräsna och framförallt inte så känsliga som mina pållar så dom klarar sånt hö som jag har ratat till hästarna. Precis när jag lastat in säckarna i bilen kom Grannen förbi. Hon sa att det varit som mest - 26° på morgonen. Brrr! Jag hatar vinter!

I kväll får hästarna komma in lite tidigare. Vi ska till syrran på middag och jag vill vara klar till klockan sju så jag kan se ponnyakuten. Eftersom hästarna får lite mer mat nu när det är så kallt tror jag inte det gör så mycket. Dom har nog ätit klart ungefär samma tid som i vanliga fall, när dom får normal mängd hö :-)

Nu ska lilla kattfröken och jag slappa i soffan framför brasan. Det är väl det enda som är bra med vinter och kyla - man har en anledning att slappa i soffan framför brasan :-)

Vilken konstig vinter det är. I dag var det mer än -10°C ute och massor med fluffig pudersnö. Och hästarna fick jättestyltor???? Alltså, det var ju inte direkt kramsnö, ändå fastnade det i hovarna. Mina pållar har dessutom sulor fram men dom fick styltor där också. Lilla A tog en promis med Hjärtat på förmiddagen men jag fick SMS om att det var svårt att gå för Hjärtat fick såna styltor. Himla konstigt!

När jag gick över på dan var det bitande kallt. Som tur var sken solen från en klarblå himmel så det kändes i alla fall lite bättre :-)  Jag mockade och fyllde sedan höpåsar medan jag väntade på A-L. Vi hade tänkt rida men vi vågade inte ge oss ut på grund av styltorna. I stället borstade vi dom ute i hagen. Ulle var som vanligt nyfiken på allt. A-L hade en tepåse (!) i fickan och den ville både han och Damen väldigt gärna ha :-)  Jag försökte fota med min nya telefon. Det gick riktigt bra utom när jag fick "hjälp" av Ulle. Eller snarare ville han ha uppmärksamhet. Han tog ett försiktigt tag i min jackärm och ruskade till precis när jag skulle fota. "Matte, här är jag. Det är mig du ska fota!" Hmm, allt ljus på Ulle är något som han har anammat helt och fullt :-)

Nåja, några bra bilder blev det. Jag är nöjd med min nya telefon än så länge. Fast den har miljoner funktioner och en handbok som är tjock som en bibel. Jag som hatar att läsa handböcker. Men moster har lovat att hålla lektion med mig :-) Jag har inte lyckats klura ut hur man för över bilderna till datorn men jag lyckades få in en på FB!!! Den har jag lyckats kopiera och lägga in här :-)

Efter en stund tröttnade Ulle på oss och gick runt och letade efter andra spännande saker. Och gissa vad han hittade? Ett spännande, mystiskt hål som han undersökte noga!

Hmm, undrar vad som gömmer sig i det här spännande hålet?

Efter att ha lagt ut lunchpåse två upptäckte vi att det var något knas med elen till stallet. Lamporna lös med "halvfart". Alltså hade en fas gått. Ut och kollade i proppskåpet men där såg allt OK ut. Bort till stolpen och kollade stora skåpet men där såg också allt OK ut. In till pappa och kollade om det var likadant där men där funkade allt som det skulle. Ringde min extrabror som är elektriker och fick tips om att byta alla proppar i stora skåpet och ta med dom till honom så kunde han kolla dom. Sagt och gjort, bytte propparna och sen fungerade allt som det skulle igen. Skönt! Lyse kan jag klara mig utan, jag har bra pannlampor, men vattnet fryser när inte värmekabeln går och det är jobbigt!

Nu på kvällen när jag gick över för att ta in dom var det månljust och jättefint men svinkallt, -17°C. Pållarna hade frost i den uppburrade pälsen och såg ut som isbjörnar i månskenet. Som sagt, hellre snö än lera men måste det bli så här kallt? Kan det inte bara vara lite svenskt "lagom" kallt  i stället :-)

Läste på FB att någon undrade var "den där snökanonen var". I skärgården, längs med kusten. HÄR HOS OSS - GRRR! Vi har fått massor med snö och det är dessutom skitkallt. Och det fortsätter att snöa :-(  Jag gillar inte den här årstiden. Fast jag har i och för sig hellre lite snö och några minusgrader än lera och blask. Men varför måste det komma så mycket snö och bli så fruktansvärt kallt? Jag vill ha våååår nu! 

I torsdags fick pållarna till och med täcke på sig innan dom fick gå ut. Eftersom jag kom iväg ganska sent från jobbet på kvällen så åkte jag direkt till stallet och tog in dom. Nästan allt var klart så det funkade. Det blev en halvtimme tidigare än vanligt men dom ville verkligen in. Täckena hade ett ispansar på utsidan men pållarna var torra och varma under och det var ju det viktigaste :-)

Och i går fick jag spunk på morgonen. Först skotta sig ut till bilen, sen skotta sig in i stallet, ut med pållar och hö och sen skulle jag fylla på vatten. Nehepp, det gick inte. Vi har en kort slang på kranen för att det inte ska spruta så mycket och den hade frusit. Och dessutom frusit fast så det gick inte att få bort den. Bara att försöka tina genom att hålla med händerna runt kranen och slangfästet. Varmt och skönt - not! Men jag fick i alla fall bort slangen så jag kunde fylla vatten.

På kvällen åkte jag direkt till stallet efter jobbet och tog in dom och gav en liten tuss hö. Dom var glada över att få komma in och få lite att tugga på. Inte för att dom frös på något sätt, dom var varma och goa. Utom i skägget där istapparna klirrade när dom rörde på sig. Ulle ville väldigt gärna pussas men jag tackade vänligt men bestämt nej till det. Isiga slaskmulepussar - njae inte så mysigt!

Eftersom dom fått komma in och fått lite att äta kunde jag ta det lugnt hemma. Åt middag och slappade en stund i soffan framför brasan innan jag gick över igen. Pysslade lite och lät vattenkokaren göra rätt för sig. Värmde hur många kannor som helst. Lite att tina upp betforen i gottishinkarna med, och massor i vattenhinkarna för att dom skulle få ljummet vatten att dricka. Och förhoppningsvis fryser det inte i hinkarna då! Dom fick hinkar och kvällshö och godnattpussar :-) Lämnade tre nöjda pållar och traskade hemåt i snöyra och kyla.

I dag fick jag sovmorgon, moster fixade utsläpp och frukost till pållarna!

Vi träffades på förmiddagen och tog in Ulle och Damen efter att vi mockat och fixat stallet. Pållarna gjordes i ordning för en ridtur. Vi gick ut och satt upp och begav oss ut mot Hanskroka. Hmm, Ulle började skjuta rygg redan när vi skrittade iväg. Det kändes lite laddat kan man väl säga :-)  När vi kom upp över mossen satte vi igång dom i trav. Underlaget var mjukt och bra så det var bara att trava på. Ulle skötte sig exemplariskt men Damen var lite väl mycket "på". Men det gick bra i alla fall. Vi travade nästan ända ut till Badstigen, där saktade vi av och skrittade över till Öboda-sidan. Sen blev det trav igen utom i nedförsbacken. Lite skritt en bit och sedan trav igen. När vi närmade oss Vinterledsbacken började Ulle ladda. Jag manade på och höll mig beredd och mycket riktigt - SPJOINK! Det gick bra men det var skönt att ha röda-rump-bromsen framför :-)  Det var all uppdämd energi som kom ut på en gång!

Vi skrittade från krönet och hem. I backen ner mötte vi en liten lastbil som var tvungen att gasa på för att inte fastna. Ingen reaktion från pållarna! Damen är ungefär som Hjärtat, dvs så trafiksäker som en häst kan bli. Det är väldigt skönt att ha med en sån häst som gott föredöme för Ulle!

Hemma igen fick dom komma in och få täcke på sig. Även Hjärtat, som varit ensammast i hela världen när vi var ute och red, fick komma in. Dom fick lite lunch-hö att tugga på medan vi fikade. Moster var tvungen att åka och jobba och jag gjorde i ordning Hjärtat för en ridtur. Damen och Ulle fick gå ut och Hjärtat och jag tog samma runda som vi tagit innan. Hjärtat hade nog motionerat säg själv när hon var ensam i hagen för hon var väldigt lugn :-)  Det var lite jobbigt att rida utan tåbroddar. Hon halkade lite med tårna och spände sig lite på grund av det. Men vi travade där det gick och kunde till och med ta ett par galopper. Hon var jättesnäll och duktig och när vi kom hem var hon lite svettig. På med täcke och ut i hagen med Hjärtat och lunch nr 2.

Jag gjorde klart allt i stallet och gick hemåt. Fick tag på Hovis och förhoppningsvis kan han komma på fredag och sko om Hjärtat så hon får fyra brodd i varje sko. Ska bli skönt för det är en himla skillnad!

I går var vi ut efter jobbet och firade av en från Polia som varit hos oss i över ett halvår. Trevlig krog på söder som serverade dom största portioner jag sett! Jag spetsade in mig på efterrättsmenyn först och konstaterade att dom hade chokladmousse med hallonsås! Insåg att jag aldrig skulle orka både varmrätt och efterrätt så det fick bli en förrätt och efterrätt. Förrätten, toast skagen, var enorm - jag orkade inte äta upp hela! Och efterrätten var också jättestor så den orkade jag inte heller, en kollega fick "offra" sig och äta upp resten :-) Trevligt och gott var det men vi kommer sakna L!

I dag har jag varit på seminarium hela dan. "Large 2012 - Wildlife watching" med underrubriken "Nordic summit on large carnivore tourism & wildlife experience". Jättespännande, det handlade bl a om "rewilding europe" och om stora rovdjur (och även om djur och natur i allmänhet) och de möjligheter som finns att utnyttja dem till turism. Men även de problem som finns togs också upp. En föreläsare var massaj, alltså från afrika. Han frös! Eftersom det var så intressant blev det en del frågor och diskussioner och tiden rann iväg. Jag var tvungen att gå innan det slutade för att hinna med bussen.

Jag kom hem senare än vanligt och i dag hade A-M inte hunnit mocka. Hon lunchade och gav vatten men var tvungen att gå sen. Alltså fick jag fixa allt i dag. Jag har blivit ganska bortskämd på sistone med att allt är klart när jag kommer på kvällen så att jag kan ägna mig helt åt hästarna då :-) I dag hann jag alltså inte aktivera nån utav dom. Men Ulle skötte sig i alla fall när han skulle gå in. Han stod still när jag kratsade ur snön ur hovarna - alla hovarna! Kors i taket! Det kanske lönar sig att tala tydligt med stora bokstäver några gånger :-)

Det har varit en jobbig helg. På flera sätt. Mest jobbigt har det varit för Damen.

I går ringde moster och sa att fikat var klart. Hon undrade också om jag inte sett hennes SMS och om jag inte hört när hon ringt. Hon hade ringt både på hemtelefonen och på mobilen. Hemtelefonen fungerar bara sporadiskt här och så har det varit i alla år. Det vet moster, därför ringde hon på mobilen också. Mobilen hade varken ringt eller visat SMS.

I alla fall snabbade jag mig på och precis när jag klev ut utanför dörren kom två SMS. Det ena var det som moster skickat, det andra var ett från A-L från kvällen innan där hon undrade om jag ville ha sovmorgon på lördagen för då kunde hon släppa ut och fodra våra pållar. Jäla telefon! Nu missade jag en sovmorgon bara för det :-(

Moster och jag tog en fika, sen var hon tvungen att åka hemåt för hon skulle jobba kväll. Jag gjorde höpåsar för nästan hela kommande vecka och tog sedan in mina pållar. Efter snabb avborstning och visitation tränsade jag dom och tog ut dom på en promis. När jag kommit en bit mötte jag Grannen och E. Dom följde med oss på promis runt Sågen och Ängsvik. Trevligt med sällis! I vanlig ordning gick Hjärtat och sölade och Ulle tog långa benet före och jag fick orangutang-armar :-)  Jag lämnade dom i hagen med lunch nr 2 vid 14.30-tiden och gick hem och tog mig en välförtjänt kopp te.

Senare på kvällen, vid 19-tiden gick jag tillbaka till stallet för att ta in för kvällen. Ulle stod först som vanligt. Hjärtat stod lite längre bort men Damen såg jag inte. Usch, jag blir alltid nervös när det är så. Men så fick jag syn på henne när hon kom gåendes. Skönt! In med Ulle och ut efter nästa häst. Upptäckte att jag dragit en lättnadens suck alldeles för tidigt. Damen var snöig och såg allmänt lite låg ut. Kolik! In med Hjärtat och bort med Damens mat ur boxen. Ut igen och hämtade Damen och tog en kort promis för att stämma av läget. Hon gick snällt med mig och stegade på ganska bra. Försökte få tag på moster men det är ingen mottagning på Bistron där hon jobbar. Fick tag i hennes man och förklarade läget. Han lovade meddela moster och be henne ringa mig. Vid kusin B stannade Damen och bajsade. Skönt! Hem och in i boxen.

Hon la sig ner innan jag hunnit varken tempa eller lägga på täcke. La över ett fleecetäcke så gott det gick och började massera magen. Fick kontakt med moster som skulle jobba ytterligare en timme. Lugnade henne med att det endast var ett mindre anfall och att läget var under kontroll. Fick på tjocktäcket och började ta tempen men hon la sig ner innan den var helt klar. Den visade inte på någon feber, men den hade som sagt inte suttit klart. Tog ut Damen på ett par korta promisar till. Efter den tredje promisen la hon sig ner igen. Och blev klart mycket sämre.

Ringde distriktsveterinären och förvarnade om kolikhäst på ön. Han hade ca en timmes restid men vi beslöt att avvakta tills moster kom så att hon fick bestämma hur vi skulle göra. Jag hade telefonkontakt med moster igen och hon tyckte också det var bra att göra så. Sen blev Damen ännu sämre och jag ringde veterinären igen och bad honom sätta sig i bilen och komma! Moster kom och övertog masserandet av magen. Ett par ordentliga pruttar kom och vi tänkte att nu släpper det nog men nepp, inte gjorde det det inte. Veterinären kom och som tur var hade en utav dom  veterinären som jag verkligen gillar jouren. Han är lugn, sansad, kunnig och med lång erfarenhet.

Damen undersöktes och fick smärtstillande och avslappnande. Undersöktes mera, bl a rektalt där det bara var några småpluttar och allt han kunde känna kändes bra. Hon fick även slang ner genom näsan till magsäcken för att kolla där, inget fel där heller. Hon fick diagnosen kolik beroende på dvf. Moster och jag stod och tänkte "vad sjutton står dvf för?" Vi tittade på veterinären som skrattade och förklarade att dvf står för - det vete fan! Ska man utreda vad det beror på måste man in på klinik och kanske öppna för att se och det gör man såklart inte om det inte är absolut nödvändigt. Troligtvis var detta en gaskolik vilket Damen haft problem med i det andra stallet där hon stod. Dock inte så här allvarligt, det här är första gången veterinär tillkallas. Hoppas det är sista gången det blir så här allvarligt!

Damen och Hjärtat har gått nere i hagen och krafsat fram en massa gammalt "skit" och tuggat i sig. Det är gammal sjöbotten och det lilla gräs som finns kvar under snön är nog lite "halvsunkigt" Men damerna tuggar och tuggar och tuggar och ........ Damens mage tålde uppenbarligen inte det! Veterinären åkte så småningom efter att ha konstaterat att Damen var på bättringsvägen och att Ulle är en vääääldigt social häst. Ulle tyckte livet var toppen den här kvällen. Sällskap i stallet, ny spännande människa att hälsa på som dessutom höll på med spännande saker och hade en väska full med roligheter (fast den ställdes på behörigt avstånd från Ulle!) När veterinären åkt stannade vi kvar för att se att det inte blev värre. Vi fikade och Ulle och Hjärtat fick dela på Damens gottishink. Gissa om dom tyckte det var en kanonkväll!

Jag lämnade stallet strax efter 23. Moster stannade lite längre och hade även kontakt med veterinären en gång till bara för att stämma av att det fortfarande var lugnt. Bra veterinär som följde upp!

Idag fick jag i alla fall sovmorgon eftersom moster ville se till Damen och släppte ut och fodrade då. Damen fick promis på morgonen och sedan gå i sjukhage med små portioner hö vid flera tillfällen i stället för en stor portion. Hjärtat fick komma ut på en tur med S. Hjärtat hade skött sig exemplariskt och varit lugn och sansad! Jag hade lovat att ta med Damen ut på promis på dan tillsammans med Ulle. Fick med mig syrran så hon fick leda Damen och jag tog Ulle. Damen var sitt vanliga jag igen och gick i rask skritt. Ulle och jag fick springa ikapp emellanåt. När vi inte travade ikapp gick Ulle och tuggade och tuggade och tuggade på tygeln. Jag gick och bannade och bannade och bannade för att han gjorde det. Suck!

I dag var det Hjärtats tur att jobba. Ville inte ge mig ut på ridtur ensam i mörkret eftersom hon är lite för energisk för sitt eget bästa. Det blev en promis som uppvärmning och sedan till lilla plätten för longering.

Vanliga gångarter är inget för Hjärtat. Varför gå i skritt eller trav när man kan spjoinka? Galopp var väl OK enligt Hjärtat men det blev väldigt mycket spjoink även i galoppen. Jag är glad att jag inte satt på! Jag försökte lugna ner henne med rösten men det gick inte alls, jag fick styra henne mot staketet så att det blev stopp där. Och sen satte hon full fart igen med så lite markkontakt som möjligt.

När hon gasade på och spjoinkade blev det lite för mycket, så när hon landade gled hon omkull. Det är definitivt inte halt på lilla plätten och hon är broddad, visserligen med två brodd per sko men det räcker på det underlaget om man inte har för hög hastighet. Hon gled på sidan en bit, studsade upp och fortsatte sina övningar "ovan mark". Det hoppar inga halta löss på Hjärtat inte :-)

Efter mycket om och men lyckades jag få henne att trava några varv i "sansat" tempo. Det var dessutom i hennes sämsta varv, det som hon brukar busa i, så jag avslutade då. Hon skulle behövt springa av sig mycket mer men jag valde ändå att sluta när hon väl gick bra. Hade jag s:at lite igen så hade hon nog tagit en ny flygtur! Att hon börjar närma sig övre medelåldern är något som hon själv inte har uppmärksammat. När hästen är arton år kan man inte direkt skylla på unghästfasoner :-)  Det kanske är en medelålderskris!!!

När jag skulle ta in snögubben Ulle nu på kvällen var han ganska bestämd mot Hjärtat och Damen att det var han som skulle in först. "Det är jag som är basen - det är jag som bestämmer!" sa Ulle och schasade iväg dom. Det är OK att han gör det, hästar gör så. Vi gick fram till stalldörren och han fick som vanligt, när det snöar, stanna för att jag skulle kratsa ur ev snöklamparna ur hovarna. Det går bra med tre hovar men den fjärde - nepp då kan han inte stå still längre. Jag fick morra ordenligt åt honom och till sist sa ja med stora bokstäver "DET ÄR JAG SOM ÄR BASEN - DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER!" Han fattade budskapet :-)  Det är skillnad på att vara bas i hagen och att vara bas över hela gården!!!

Alla tre fick komma in och alla tre var helt täckta med snö. Sopade av dom så att dom inte skulle bli dyngsura. Ulle fick på sig träns och longerlina och så gick vi ut på lilla plätten. Han fick värma upp i skritt, fast han började trava av sig själv hela tiden. Det blev därför många avsaktningar från trav till skritt innan han var uppvärmd.

Sedan fick han trava på. I början var han pigg och på tårna men det har kommit lite snö nu och det var nog ungefär 1,5 dm snö som han fick springa i. Inte särskilt djupt men jobbigare än ingen snö alls! Vi fortsatte med övergångar skritt-trav-skritt-halt-trav osv. Efter en stund bytte vi varv och han piggade på sig igen. Vi jobbade likadant där. Plus att jag la till lite mellantrav genom att mana på honom lite och springa med längs med ena sidan. Han skötte sig exemplariskt!

Man undrar lite om han skärper till sig när jag tidigare har pratat med stora bokstäver med honom. Ibland får jag känslan av att det är så, att han läser av exakt vilket tålamod jag har. Mitt tålamod brukar vara bra men sjunker lite när han har varit stökig innan. Om jag inte visste att hästar är så förbaskat bra på att läsa kroppsspråk skulle jag tro att han är tankeläsare :-) I alla fall blir jag glad när han jobbar på duktigt, då är han värd sin vikt i guld!

Vi tog en promis och skrittade av. Han med sjumilakliv och jag lätt småspringande bredvid för att hinna med. Hans övertramp var inte att leka med! När jag gick hem, efter att ha nattat dom, såg jag hans spår tydligt i snön och det var som sagt ett jätte-övertramp. Och dessutom såg det ut som det var en ardenner som gått där. Jisses, när fick "mitt lilla föl" så stora fötter?!? Han är tonåring på riktigt nu :-)

I dag har Ulle haft kul igen. När A-M var ut i hagen för att hacka bort is ur vattenbaljan snodde han hennes mössa. Inte en gång, inte två gånger, inte........ Många gånger snodde han den! Han tyckte väl den var fin och ville ha den :-)  Han är ju lite förtjust i människokläder, speciellt människoskor. Det är flera gånger som han nästan dragit omkull mig när han fått tag i skosnöret och dragit till. Man måste alltid varna människor som går in i hagen och inte känner honom och hans små idéer.

Själv känner jag mig huttrig i dag med en begynnande huvudvärk och kli i halsen :-(  Sov dåligt i natt och det var flera på jobbet som hade haft samma problem. Eftersom det inte är fullmåne kom vi överens om att det nog är solstormen som påverkar oss så. Det känns bättre att ha nåt att "skylla på" :-s

Alltså blev det bara det allra nödvändigaste med pållarna. Men lite uppfostran blev det för Ulles del. Jag brukar kratsa ur hovarna innan dom får gå in när det är snö ute. Det är så läskigt halt om dom har snö i hovarna. Ulle tyckte det räckte med att kratsa ur höger fram- och bakhov samt vänster framhov. När jag skulle lyfta upp vänster bakhov tänkte han gå in. Eftersom jag stod böjd över hoven hann jag inte med att vända mig om och ta ett ordentligt tag i grimskaftet så han kom in i stallgången innan jag fick ett bra tag och fick stopp på honom. Självklart halkade han med den hov som jag inte hunnit med, men det gick som tur var bra. Ut igen och så fick han göra om och göra rätt, dvs stå still tills jag var klar! Tänk så mycket fortare det går när dom uppför sig från början. Om någon vet hur man får in det i en "tonårig" gul pojkvasker så hör av dig!!!

Jag kämpar på med min nacke, rygg, höfter mm som behöver stretchas ut. Min kropp är tydligen expert på att dra ihop sig så jag måste verkligen kämpa med att tänja ut allt igen. Det hjälper och gör gott men så fort det känns bra så glömmer jag bort att jag ska kämpa och så är jag där igen ....... Jag blir så trött på mig själv. Hur svårt kan det vara att stretcha lite varje dag? Jättesvårt tydligen :-)

Nu har jag infört att även Ulle ska stretcha benen efter jobb. Började häromdagen till Ulles stora häpnad. "Vad göööör du matte?" Jag började med ena frambenet och sträckte det varsamt framåt. Ulle ville kolla men han stod på gången och var uppbunden i båda sidorna av grimman. Han försökte ändå kika ner så mycket det gick. Till sist trodde han att han fattade vad jag ville och tog resolut ett stort kliv framåt, så långt som benet var sträckt :-) Han fick mycket beröm under tiden som vi stretchade och berömmet upphörde när han satte ner hoven men inga bannor :-)

Efter att andra frambenet stretchats på samma sätt med samma resultat så övergick vi till bakbenen. Stretchade mjuk framåt och det gick ganska bra. Han var inte lika nyfiken på vad jag höll på med då. Kanske beroende på att han insåg att han inte kunde få dit mulen och "handgripligen" undersöka vad jag gjorde! Andra bakbenet gick också bra. Det blev bara en kort stund med stretch men det var ju första gången.

I dag kom jag sent från jobbet så det blev inget jobb för pållarna. Men Ulle fick öva på att stretcha. Det var inte optimalt att göra det med honom lös i boxen :-) När jag höll på med frambenen var han där med min sin mule och undersökte väldigt noga vad jag gjorde. Och såklart fick han tag i min vante och lyckades dra av den! Jag kunde ju inte släppa taget om benet och knäppa till honom på mulen och att säga till hjälpte inte alls. Han kan konsten att utnyttja tillfället :-)  Men han var ganska duktig på att sträcka ut benen i alla fall så jag är ändå nöjd!

Sen var det bara att fodra och pussa godnatt!

Idag tog A-L och jag en ridtur igen. Ulle och Damen gjordes i ordning och så begav vi oss i väg. Först över till Lugnet, vidare mot älvkällorna och sedan till Säbyäng. Vi travade lite men Ulle var nog lite trött efter gårdagens tur för han var väldigt lugn. Över på Filanvägen och mera trav. Men då hade Ulle vaknat till liv och försökte galoppa och bocka! Men det var trav som gällde just då - basta! 

På en raka travade vi och tog sedan galopp uppför backen i slutet av rakan. "Hmm, det här är jobbigt matte. Vi brukar aldrig ta två såna här pass dagarna efter varandra. Varför gör vi det nu?" Ulle, är man sex år höjs kraven lite pö om pö, så är det bara! När vi kom lite närmare sommarstugeområdet så blev Ulle alert igen. "Oj, titta ett träd har blåst ner! Och kolla där har dom gjort om trappan upp till huset! Å ser ni där då, där har det ramlat TVÅ träd! Jisses vad det har hänt saker!" Inte undra på att Ulle är trött när han kommer hem efter en ridtur när han hela tiden måste registrera allt. Och då menar jag verkligen ALLT!

Vi travade lite och tog ett par galopper också. Men idag var nog både Ulle och jag lite okoncentrerade för han tog fel galopp två gånger. Fast det var nog i ärlighetens namn mest mitt fel :-) Måste verkligen skärpa till mig även om det kändes "rakt" idag också. Efter det tröttnade Ulle en stund igen. Men så kom det en hund och då blev det ju genast något att spana in igen och han var på alerten. Och sen mötte vi en människa. Och sen var det en soptunna och sen var det en........ Ja, så där höll vi på. Ulle var växelvis trött och alert :-)

Sista biten hem hoppade jag av och gick. Ulle stegade på med sina jättekliv och tittade sig omkring för att se om det var något som ändrats sedan sist. Jag tror inte han var särskilt trött fysiskt men däremot psykiskt :-)  Hemma igen blev dom ompysslade och han fick fleccefodrade täcket på sig och sedan ut i hagen till mamma Hjärtat.

A-L och jag hjälptes åt att göra klart det sista i stallet, dvs höpåsar, vattenhinkar och betfor. Pållarna fick lunch och vi gick hem. A-L lovade att ta in ikväll - tack för det!!!

I dag var moster snäll och tog utsläpp av pållarna så jag fick sovmorgon. Ganska tidigt på förmiddagen gav sig S ut på en tur med Hjärtat. Hon hade lovat att ta det lugnt med tanke på att Hjärtat bara har två broddar per sko. När jag gick över lite senare på förmiddagen mötte jag dom när dom var på väg hem. Hjärtat var lite slurpig runt munnen och mycket riktigt, hon hade fått jobba lite dels på stora gärdet och dels på ängen nere vid Toholmen! Däremellan gick det bara att skritta. Men S var skinande glad ändå för att hon äntligen fått tid till en ridtur :-)  Som tack fick jag en burk honung från hennes egen biodling!

A-L var i stallet när vi kom dit. Hon och jag hade bestämt att ta en ridtur så hon hade plockat in Ulle och Damen. Jag satte i gång och borstade och fixade i ordning honom för vår tur. Vi gick ut och satt upp och begav oss ut mot Hanskroka. När vi kom förbi A-L:s hus var hennes man ute på parkeringen och fixade med ena bilen. Han hade en maskin och donade med och Ulle ville absolut gå in och kolla vad han höll på med - nyfiken i en strut! Vi stod och pratade en stund så Ulle fick tid att spana in vad som hände men fortsatte sen. Hela rakan över mossen var perfekt underlag, en halv decimeter is med lite snö ovanpå och dessutom var isen lite lagom porös på ytan = inte hal!!! 

Vi travade, Damen fick gå först. Ulle tog i och ganska snart började han skjuta rygg. Bara att ta i ena tygeln och morra lite. Han skötte sig en bit och sen var det samma visa igen. Och igen, och igen ...... I slutet på rakan började han slappna av lite. Högvägen upp fortsatte vi i trav men jag satte Ulle i galopp i stället för att testa. Rätt galopp direkt. Saktade av till trav och ny galopp, rätt igen! Skritt nerför backen och sen trav uppför nästa backe. Jag testade galopp igen, först höger och sedan vänster. Rätt båda gångerna!!!

Direkt när jag satt upp i sadeln i dag kändes det väldigt bra. Sista tiden har det känts som det gjorde innan naprapatvändan i höstas, dvs som att sadeln ligger snett. Jag vet att den inte gör det, det är jag som är sned i höfterna. Nu när det är justerat kändes det kanonbra! Och att få till även höger galopp var ju "plättlätt" :-) Det är onekligen lättare när man själv har rätt förutsättningar!

Vi fortsatte nedför den branta backen mot Östernäsvägen. Svängde utåt och sedan ner mot sjön på Öbodavägen. Vidare längs med sjön över till Hanskroka och sedan hem igen. Det blev en hel del trav även på hemvägen. Men nu var Ulle avslappnad och fin! I skritten gick han och frustade nöjt. Härligt att känna att han kan slappna av så!

Hemma blev han ompysslade och fick fleecefodrat regntäcke på sig och sedan ut i hagen till mamma Hjärtat och lunch nr 1. A-L lovade gå tillbaka lite senare när hon skulle ut med hunden och ge lunch nr 2 så jag behövde bara gå dit på kvällen och ta in, fodra och natta!