Herta och Albert

I går var vi ut efter jobbet och firade av en från Polia som varit hos oss i över ett halvår. Trevlig krog på söder som serverade dom största portioner jag sett! Jag spetsade in mig på efterrättsmenyn först och konstaterade att dom hade chokladmousse med hallonsås! Insåg att jag aldrig skulle orka både varmrätt och efterrätt så det fick bli en förrätt och efterrätt. Förrätten, toast skagen, var enorm - jag orkade inte äta upp hela! Och efterrätten var också jättestor så den orkade jag inte heller, en kollega fick "offra" sig och äta upp resten :-) Trevligt och gott var det men vi kommer sakna L!

I dag har jag varit på seminarium hela dan. "Large 2012 - Wildlife watching" med underrubriken "Nordic summit on large carnivore tourism & wildlife experience". Jättespännande, det handlade bl a om "rewilding europe" och om stora rovdjur (och även om djur och natur i allmänhet) och de möjligheter som finns att utnyttja dem till turism. Men även de problem som finns togs också upp. En föreläsare var massaj, alltså från afrika. Han frös! Eftersom det var så intressant blev det en del frågor och diskussioner och tiden rann iväg. Jag var tvungen att gå innan det slutade för att hinna med bussen.

Jag kom hem senare än vanligt och i dag hade A-M inte hunnit mocka. Hon lunchade och gav vatten men var tvungen att gå sen. Alltså fick jag fixa allt i dag. Jag har blivit ganska bortskämd på sistone med att allt är klart när jag kommer på kvällen så att jag kan ägna mig helt åt hästarna då :-) I dag hann jag alltså inte aktivera nån utav dom. Men Ulle skötte sig i alla fall när han skulle gå in. Han stod still när jag kratsade ur snön ur hovarna - alla hovarna! Kors i taket! Det kanske lönar sig att tala tydligt med stora bokstäver några gånger :-)

Det har varit en jobbig helg. På flera sätt. Mest jobbigt har det varit för Damen.

I går ringde moster och sa att fikat var klart. Hon undrade också om jag inte sett hennes SMS och om jag inte hört när hon ringt. Hon hade ringt både på hemtelefonen och på mobilen. Hemtelefonen fungerar bara sporadiskt här och så har det varit i alla år. Det vet moster, därför ringde hon på mobilen också. Mobilen hade varken ringt eller visat SMS.

I alla fall snabbade jag mig på och precis när jag klev ut utanför dörren kom två SMS. Det ena var det som moster skickat, det andra var ett från A-L från kvällen innan där hon undrade om jag ville ha sovmorgon på lördagen för då kunde hon släppa ut och fodra våra pållar. Jäla telefon! Nu missade jag en sovmorgon bara för det :-(

Moster och jag tog en fika, sen var hon tvungen att åka hemåt för hon skulle jobba kväll. Jag gjorde höpåsar för nästan hela kommande vecka och tog sedan in mina pållar. Efter snabb avborstning och visitation tränsade jag dom och tog ut dom på en promis. När jag kommit en bit mötte jag Grannen och E. Dom följde med oss på promis runt Sågen och Ängsvik. Trevligt med sällis! I vanlig ordning gick Hjärtat och sölade och Ulle tog långa benet före och jag fick orangutang-armar :-)  Jag lämnade dom i hagen med lunch nr 2 vid 14.30-tiden och gick hem och tog mig en välförtjänt kopp te.

Senare på kvällen, vid 19-tiden gick jag tillbaka till stallet för att ta in för kvällen. Ulle stod först som vanligt. Hjärtat stod lite längre bort men Damen såg jag inte. Usch, jag blir alltid nervös när det är så. Men så fick jag syn på henne när hon kom gåendes. Skönt! In med Ulle och ut efter nästa häst. Upptäckte att jag dragit en lättnadens suck alldeles för tidigt. Damen var snöig och såg allmänt lite låg ut. Kolik! In med Hjärtat och bort med Damens mat ur boxen. Ut igen och hämtade Damen och tog en kort promis för att stämma av läget. Hon gick snällt med mig och stegade på ganska bra. Försökte få tag på moster men det är ingen mottagning på Bistron där hon jobbar. Fick tag i hennes man och förklarade läget. Han lovade meddela moster och be henne ringa mig. Vid kusin B stannade Damen och bajsade. Skönt! Hem och in i boxen.

Hon la sig ner innan jag hunnit varken tempa eller lägga på täcke. La över ett fleecetäcke så gott det gick och började massera magen. Fick kontakt med moster som skulle jobba ytterligare en timme. Lugnade henne med att det endast var ett mindre anfall och att läget var under kontroll. Fick på tjocktäcket och började ta tempen men hon la sig ner innan den var helt klar. Den visade inte på någon feber, men den hade som sagt inte suttit klart. Tog ut Damen på ett par korta promisar till. Efter den tredje promisen la hon sig ner igen. Och blev klart mycket sämre.

Ringde distriktsveterinären och förvarnade om kolikhäst på ön. Han hade ca en timmes restid men vi beslöt att avvakta tills moster kom så att hon fick bestämma hur vi skulle göra. Jag hade telefonkontakt med moster igen och hon tyckte också det var bra att göra så. Sen blev Damen ännu sämre och jag ringde veterinären igen och bad honom sätta sig i bilen och komma! Moster kom och övertog masserandet av magen. Ett par ordentliga pruttar kom och vi tänkte att nu släpper det nog men nepp, inte gjorde det det inte. Veterinären kom och som tur var hade en utav dom  veterinären som jag verkligen gillar jouren. Han är lugn, sansad, kunnig och med lång erfarenhet.

Damen undersöktes och fick smärtstillande och avslappnande. Undersöktes mera, bl a rektalt där det bara var några småpluttar och allt han kunde känna kändes bra. Hon fick även slang ner genom näsan till magsäcken för att kolla där, inget fel där heller. Hon fick diagnosen kolik beroende på dvf. Moster och jag stod och tänkte "vad sjutton står dvf för?" Vi tittade på veterinären som skrattade och förklarade att dvf står för - det vete fan! Ska man utreda vad det beror på måste man in på klinik och kanske öppna för att se och det gör man såklart inte om det inte är absolut nödvändigt. Troligtvis var detta en gaskolik vilket Damen haft problem med i det andra stallet där hon stod. Dock inte så här allvarligt, det här är första gången veterinär tillkallas. Hoppas det är sista gången det blir så här allvarligt!

Damen och Hjärtat har gått nere i hagen och krafsat fram en massa gammalt "skit" och tuggat i sig. Det är gammal sjöbotten och det lilla gräs som finns kvar under snön är nog lite "halvsunkigt" Men damerna tuggar och tuggar och tuggar och ........ Damens mage tålde uppenbarligen inte det! Veterinären åkte så småningom efter att ha konstaterat att Damen var på bättringsvägen och att Ulle är en vääääldigt social häst. Ulle tyckte livet var toppen den här kvällen. Sällskap i stallet, ny spännande människa att hälsa på som dessutom höll på med spännande saker och hade en väska full med roligheter (fast den ställdes på behörigt avstånd från Ulle!) När veterinären åkt stannade vi kvar för att se att det inte blev värre. Vi fikade och Ulle och Hjärtat fick dela på Damens gottishink. Gissa om dom tyckte det var en kanonkväll!

Jag lämnade stallet strax efter 23. Moster stannade lite längre och hade även kontakt med veterinären en gång till bara för att stämma av att det fortfarande var lugnt. Bra veterinär som följde upp!

Idag fick jag i alla fall sovmorgon eftersom moster ville se till Damen och släppte ut och fodrade då. Damen fick promis på morgonen och sedan gå i sjukhage med små portioner hö vid flera tillfällen i stället för en stor portion. Hjärtat fick komma ut på en tur med S. Hjärtat hade skött sig exemplariskt och varit lugn och sansad! Jag hade lovat att ta med Damen ut på promis på dan tillsammans med Ulle. Fick med mig syrran så hon fick leda Damen och jag tog Ulle. Damen var sitt vanliga jag igen och gick i rask skritt. Ulle och jag fick springa ikapp emellanåt. När vi inte travade ikapp gick Ulle och tuggade och tuggade och tuggade på tygeln. Jag gick och bannade och bannade och bannade för att han gjorde det. Suck!

I dag var det Hjärtats tur att jobba. Ville inte ge mig ut på ridtur ensam i mörkret eftersom hon är lite för energisk för sitt eget bästa. Det blev en promis som uppvärmning och sedan till lilla plätten för longering.

Vanliga gångarter är inget för Hjärtat. Varför gå i skritt eller trav när man kan spjoinka? Galopp var väl OK enligt Hjärtat men det blev väldigt mycket spjoink även i galoppen. Jag är glad att jag inte satt på! Jag försökte lugna ner henne med rösten men det gick inte alls, jag fick styra henne mot staketet så att det blev stopp där. Och sen satte hon full fart igen med så lite markkontakt som möjligt.

När hon gasade på och spjoinkade blev det lite för mycket, så när hon landade gled hon omkull. Det är definitivt inte halt på lilla plätten och hon är broddad, visserligen med två brodd per sko men det räcker på det underlaget om man inte har för hög hastighet. Hon gled på sidan en bit, studsade upp och fortsatte sina övningar "ovan mark". Det hoppar inga halta löss på Hjärtat inte :-)

Efter mycket om och men lyckades jag få henne att trava några varv i "sansat" tempo. Det var dessutom i hennes sämsta varv, det som hon brukar busa i, så jag avslutade då. Hon skulle behövt springa av sig mycket mer men jag valde ändå att sluta när hon väl gick bra. Hade jag s:at lite igen så hade hon nog tagit en ny flygtur! Att hon börjar närma sig övre medelåldern är något som hon själv inte har uppmärksammat. När hästen är arton år kan man inte direkt skylla på unghästfasoner :-)  Det kanske är en medelålderskris!!!

När jag skulle ta in snögubben Ulle nu på kvällen var han ganska bestämd mot Hjärtat och Damen att det var han som skulle in först. "Det är jag som är basen - det är jag som bestämmer!" sa Ulle och schasade iväg dom. Det är OK att han gör det, hästar gör så. Vi gick fram till stalldörren och han fick som vanligt, när det snöar, stanna för att jag skulle kratsa ur ev snöklamparna ur hovarna. Det går bra med tre hovar men den fjärde - nepp då kan han inte stå still längre. Jag fick morra ordenligt åt honom och till sist sa ja med stora bokstäver "DET ÄR JAG SOM ÄR BASEN - DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER!" Han fattade budskapet :-)  Det är skillnad på att vara bas i hagen och att vara bas över hela gården!!!

Alla tre fick komma in och alla tre var helt täckta med snö. Sopade av dom så att dom inte skulle bli dyngsura. Ulle fick på sig träns och longerlina och så gick vi ut på lilla plätten. Han fick värma upp i skritt, fast han började trava av sig själv hela tiden. Det blev därför många avsaktningar från trav till skritt innan han var uppvärmd.

Sedan fick han trava på. I början var han pigg och på tårna men det har kommit lite snö nu och det var nog ungefär 1,5 dm snö som han fick springa i. Inte särskilt djupt men jobbigare än ingen snö alls! Vi fortsatte med övergångar skritt-trav-skritt-halt-trav osv. Efter en stund bytte vi varv och han piggade på sig igen. Vi jobbade likadant där. Plus att jag la till lite mellantrav genom att mana på honom lite och springa med längs med ena sidan. Han skötte sig exemplariskt!

Man undrar lite om han skärper till sig när jag tidigare har pratat med stora bokstäver med honom. Ibland får jag känslan av att det är så, att han läser av exakt vilket tålamod jag har. Mitt tålamod brukar vara bra men sjunker lite när han har varit stökig innan. Om jag inte visste att hästar är så förbaskat bra på att läsa kroppsspråk skulle jag tro att han är tankeläsare :-) I alla fall blir jag glad när han jobbar på duktigt, då är han värd sin vikt i guld!

Vi tog en promis och skrittade av. Han med sjumilakliv och jag lätt småspringande bredvid för att hinna med. Hans övertramp var inte att leka med! När jag gick hem, efter att ha nattat dom, såg jag hans spår tydligt i snön och det var som sagt ett jätte-övertramp. Och dessutom såg det ut som det var en ardenner som gått där. Jisses, när fick "mitt lilla föl" så stora fötter?!? Han är tonåring på riktigt nu :-)

I dag har Ulle haft kul igen. När A-M var ut i hagen för att hacka bort is ur vattenbaljan snodde han hennes mössa. Inte en gång, inte två gånger, inte........ Många gånger snodde han den! Han tyckte väl den var fin och ville ha den :-)  Han är ju lite förtjust i människokläder, speciellt människoskor. Det är flera gånger som han nästan dragit omkull mig när han fått tag i skosnöret och dragit till. Man måste alltid varna människor som går in i hagen och inte känner honom och hans små idéer.

Själv känner jag mig huttrig i dag med en begynnande huvudvärk och kli i halsen :-(  Sov dåligt i natt och det var flera på jobbet som hade haft samma problem. Eftersom det inte är fullmåne kom vi överens om att det nog är solstormen som påverkar oss så. Det känns bättre att ha nåt att "skylla på" :-s

Alltså blev det bara det allra nödvändigaste med pållarna. Men lite uppfostran blev det för Ulles del. Jag brukar kratsa ur hovarna innan dom får gå in när det är snö ute. Det är så läskigt halt om dom har snö i hovarna. Ulle tyckte det räckte med att kratsa ur höger fram- och bakhov samt vänster framhov. När jag skulle lyfta upp vänster bakhov tänkte han gå in. Eftersom jag stod böjd över hoven hann jag inte med att vända mig om och ta ett ordentligt tag i grimskaftet så han kom in i stallgången innan jag fick ett bra tag och fick stopp på honom. Självklart halkade han med den hov som jag inte hunnit med, men det gick som tur var bra. Ut igen och så fick han göra om och göra rätt, dvs stå still tills jag var klar! Tänk så mycket fortare det går när dom uppför sig från början. Om någon vet hur man får in det i en "tonårig" gul pojkvasker så hör av dig!!!

Jag kämpar på med min nacke, rygg, höfter mm som behöver stretchas ut. Min kropp är tydligen expert på att dra ihop sig så jag måste verkligen kämpa med att tänja ut allt igen. Det hjälper och gör gott men så fort det känns bra så glömmer jag bort att jag ska kämpa och så är jag där igen ....... Jag blir så trött på mig själv. Hur svårt kan det vara att stretcha lite varje dag? Jättesvårt tydligen :-)

Nu har jag infört att även Ulle ska stretcha benen efter jobb. Började häromdagen till Ulles stora häpnad. "Vad göööör du matte?" Jag började med ena frambenet och sträckte det varsamt framåt. Ulle ville kolla men han stod på gången och var uppbunden i båda sidorna av grimman. Han försökte ändå kika ner så mycket det gick. Till sist trodde han att han fattade vad jag ville och tog resolut ett stort kliv framåt, så långt som benet var sträckt :-) Han fick mycket beröm under tiden som vi stretchade och berömmet upphörde när han satte ner hoven men inga bannor :-)

Efter att andra frambenet stretchats på samma sätt med samma resultat så övergick vi till bakbenen. Stretchade mjuk framåt och det gick ganska bra. Han var inte lika nyfiken på vad jag höll på med då. Kanske beroende på att han insåg att han inte kunde få dit mulen och "handgripligen" undersöka vad jag gjorde! Andra bakbenet gick också bra. Det blev bara en kort stund med stretch men det var ju första gången.

I dag kom jag sent från jobbet så det blev inget jobb för pållarna. Men Ulle fick öva på att stretcha. Det var inte optimalt att göra det med honom lös i boxen :-) När jag höll på med frambenen var han där med min sin mule och undersökte väldigt noga vad jag gjorde. Och såklart fick han tag i min vante och lyckades dra av den! Jag kunde ju inte släppa taget om benet och knäppa till honom på mulen och att säga till hjälpte inte alls. Han kan konsten att utnyttja tillfället :-)  Men han var ganska duktig på att sträcka ut benen i alla fall så jag är ändå nöjd!

Sen var det bara att fodra och pussa godnatt!

Idag tog A-L och jag en ridtur igen. Ulle och Damen gjordes i ordning och så begav vi oss i väg. Först över till Lugnet, vidare mot älvkällorna och sedan till Säbyäng. Vi travade lite men Ulle var nog lite trött efter gårdagens tur för han var väldigt lugn. Över på Filanvägen och mera trav. Men då hade Ulle vaknat till liv och försökte galoppa och bocka! Men det var trav som gällde just då - basta! 

På en raka travade vi och tog sedan galopp uppför backen i slutet av rakan. "Hmm, det här är jobbigt matte. Vi brukar aldrig ta två såna här pass dagarna efter varandra. Varför gör vi det nu?" Ulle, är man sex år höjs kraven lite pö om pö, så är det bara! När vi kom lite närmare sommarstugeområdet så blev Ulle alert igen. "Oj, titta ett träd har blåst ner! Och kolla där har dom gjort om trappan upp till huset! Å ser ni där då, där har det ramlat TVÅ träd! Jisses vad det har hänt saker!" Inte undra på att Ulle är trött när han kommer hem efter en ridtur när han hela tiden måste registrera allt. Och då menar jag verkligen ALLT!

Vi travade lite och tog ett par galopper också. Men idag var nog både Ulle och jag lite okoncentrerade för han tog fel galopp två gånger. Fast det var nog i ärlighetens namn mest mitt fel :-) Måste verkligen skärpa till mig även om det kändes "rakt" idag också. Efter det tröttnade Ulle en stund igen. Men så kom det en hund och då blev det ju genast något att spana in igen och han var på alerten. Och sen mötte vi en människa. Och sen var det en soptunna och sen var det en........ Ja, så där höll vi på. Ulle var växelvis trött och alert :-)

Sista biten hem hoppade jag av och gick. Ulle stegade på med sina jättekliv och tittade sig omkring för att se om det var något som ändrats sedan sist. Jag tror inte han var särskilt trött fysiskt men däremot psykiskt :-)  Hemma igen blev dom ompysslade och han fick fleccefodrade täcket på sig och sedan ut i hagen till mamma Hjärtat.

A-L och jag hjälptes åt att göra klart det sista i stallet, dvs höpåsar, vattenhinkar och betfor. Pållarna fick lunch och vi gick hem. A-L lovade att ta in ikväll - tack för det!!!

I dag var moster snäll och tog utsläpp av pållarna så jag fick sovmorgon. Ganska tidigt på förmiddagen gav sig S ut på en tur med Hjärtat. Hon hade lovat att ta det lugnt med tanke på att Hjärtat bara har två broddar per sko. När jag gick över lite senare på förmiddagen mötte jag dom när dom var på väg hem. Hjärtat var lite slurpig runt munnen och mycket riktigt, hon hade fått jobba lite dels på stora gärdet och dels på ängen nere vid Toholmen! Däremellan gick det bara att skritta. Men S var skinande glad ändå för att hon äntligen fått tid till en ridtur :-)  Som tack fick jag en burk honung från hennes egen biodling!

A-L var i stallet när vi kom dit. Hon och jag hade bestämt att ta en ridtur så hon hade plockat in Ulle och Damen. Jag satte i gång och borstade och fixade i ordning honom för vår tur. Vi gick ut och satt upp och begav oss ut mot Hanskroka. När vi kom förbi A-L:s hus var hennes man ute på parkeringen och fixade med ena bilen. Han hade en maskin och donade med och Ulle ville absolut gå in och kolla vad han höll på med - nyfiken i en strut! Vi stod och pratade en stund så Ulle fick tid att spana in vad som hände men fortsatte sen. Hela rakan över mossen var perfekt underlag, en halv decimeter is med lite snö ovanpå och dessutom var isen lite lagom porös på ytan = inte hal!!! 

Vi travade, Damen fick gå först. Ulle tog i och ganska snart började han skjuta rygg. Bara att ta i ena tygeln och morra lite. Han skötte sig en bit och sen var det samma visa igen. Och igen, och igen ...... I slutet på rakan började han slappna av lite. Högvägen upp fortsatte vi i trav men jag satte Ulle i galopp i stället för att testa. Rätt galopp direkt. Saktade av till trav och ny galopp, rätt igen! Skritt nerför backen och sen trav uppför nästa backe. Jag testade galopp igen, först höger och sedan vänster. Rätt båda gångerna!!!

Direkt när jag satt upp i sadeln i dag kändes det väldigt bra. Sista tiden har det känts som det gjorde innan naprapatvändan i höstas, dvs som att sadeln ligger snett. Jag vet att den inte gör det, det är jag som är sned i höfterna. Nu när det är justerat kändes det kanonbra! Och att få till även höger galopp var ju "plättlätt" :-) Det är onekligen lättare när man själv har rätt förutsättningar!

Vi fortsatte nedför den branta backen mot Östernäsvägen. Svängde utåt och sedan ner mot sjön på Öbodavägen. Vidare längs med sjön över till Hanskroka och sedan hem igen. Det blev en hel del trav även på hemvägen. Men nu var Ulle avslappnad och fin! I skritten gick han och frustade nöjt. Härligt att känna att han kan slappna av så!

Hemma blev han ompysslade och fick fleecefodrat regntäcke på sig och sedan ut i hagen till mamma Hjärtat och lunch nr 1. A-L lovade gå tillbaka lite senare när hon skulle ut med hunden och ge lunch nr 2 så jag behövde bara gå dit på kvällen och ta in, fodra och natta!

Tänkte ta en promis med pållarna på kvällen men insåg på väg över till stallet att det nog inte var så klokt. Vägarna är isiga :-(  Tog in pållarna och borstade. Pysslade lite i stallet, skruvade upp ett par krokar att hänga höpåsar på. Själva hängarna är bra men problemet är att stallet är litet och trångt så hur man än gör så är det - trångt! Men det är mysigt och gulligt och då kan man stå ut med det :-)

Funderade på vad jag skulle hitta på för att klockan skulle bli dags för kvällsmat. Tänkte klippa schackrutor i Ulles man men det är inte så länge sedan jag klippte hans man och den behöver växa ut lite till först. Tog till slut fram repgrimman och satte på den på Ulle och tog ut honom på stallplanen. Övade lite volter, halter, ryggningar och "snurra runt". Ulle var duktig så när syrran kom kunde vi visa upp fina snurrar! Hade klickern med ut och den funkar perfekt på Ulle! Efter en knapp kvart fick han stå still ganska länge medan jag pratade med syrran. Det var trååååkigt enligt Ulle. Han stod still nästan hela tiden men kunde inte låta bli att försöka nosa i min ficka efter godis, dra lite i min reflexväst och vara allmänt väääääldigt nära både mig och syrran med sin nos. Han fick i alla fall tillfälle att ge syrran en liten slaskmulepuss :-)

Så länge som det är så här halt får dom nog ha lite ofrivillig vila. Hjärtat tog sig knappt upp från hagen när jag visslade på dom :-(  Det gick bättre för Ulle och Damen som har fyra broddar i varje sko. Hjärtat ska få det också men det är lite för tidigt att sko om henne. Och hennes hovar växer ju så himla långsamt så jag vill inte sko om för tidigt heller eftersom sömhålen kommer för nära inpå dom gamla då. Suck, jag längtar till våren och sommaren!

 Gav dom höpåsar och gottishinkar. Nattade, släckte och halkade hemåt.

I går fick Ulle besök av Hovis. Hovis tyckte hovarna var fina och att Ulle egentligen inte behövde skos om men han förstod att jag ville ha fyra brodd i varje sko så han satte i gång i alla fall. När han fått av skorna och tittade ordentligt utbrast han "Du, det finns en hel del att ta här! Ulles hovar växer verkligen rakt upp utan att ändra hovvinkeln det minsta lilla. Det är jättebra!"

Jag märker att hovarna är långa när dom blir väldigt djupa att kratsa ur och det var dom nu. Dessutom så noterar jag i min bok i stallet när pållarna skos så det är ju bara att räkna veckorna för att se när det är dags :-)

Jag var tvungen att lämna Hovis med pållarna och åka hem och jobba. Men Hovis lovade att släppa ut dom i hagen när han var klar. Det hade han gjort, det såg jag när jag åkte förbi nån timme senare på väg till tandläkaren.

Jag hatar att gå till tandläkaren. Min kräkreflex är alldeles för känsligt inställd! Dom små röntgenplattorna är pest och pina trots att jag får dom allra minsta som egentligen är till små barn. Tandläkaren kollade och fixade och hummade och tittade och jag försökte låta bli att ulka, vilket gick sådär. Usch tänkte jag, det där låter inte bra. Säkert är det en massa hål eftersom jag haft så jätteont i både tänder och käke den senaste tiden. Det får jag visserligen alltid så fort kallelsen kommer ...... Tandläkaren satte sig tillrätta på stolen bredvid mig och sa " Oj, det här såg väldigt fint ut. Jag tycker inte vi behöver röntga i år. Och så gick det så fort så du får 300:- rabatt!"  Jippiiii! Jag gick därifrån som på små moln :-)

När jag precis kommit hem ringde Husse och undrade om han skulle köpa semlor med sig hem. Absolut sa jag, vi hade ju massor att fira :-) Ulles vinterskoning och mina fina tänder!

På kvällen fick Hjärtat lite extra pyssel i form av klippning av manen. Det blev faktiskt riktigt bra! Inga hack och bra form på rundningen. Jag är nöjd för en gångs skull! När allt var klart fick dom mat och blev nattade. Jag gick hem till Husse och lilla Kattfröken och så firade vi med semlor :-)  Gott!

Man kan ju faktiskt också säga att vi firade att Rolf-Göran Bengtsson fått Jerringpriset för det tycker jag är sååååå roligt! Äntligen en hästmänniska som får det! Och han verkar dessutom så väldigt trevlig och ödmjuk - och dessutom superduktig! Men surt sa räven - nu skrivs det en massa skit rent ut sagt. Vaddå "Vem är Rolf-Göran Bengtsson?" och vaddå "det är ju hästen som hoppar". Om det är hästen som gör allt jobb och ryttaren "bara" hänger med förstår jag inte varför inte jag har vunnit EM!!! Då skulle väl för sjutton ALLA ryttare vara på topp! Och Lasse Anrells löjliga kommentar till all kritik, där han erkänner att han inte kan något om hästar, att han inte tycker det är någon sport och att han dessutom är rädd för hästar. Jaha?!?! Jag är skiträdd för fotbollar, ska vi sluta kalla fotboll för sport då??? Jag är dessutom låååångt ifrån en fjortis - och jag har röstat på RGB. Eller räknas jag som fjortis eftersom jag röstade på honom??? Fy för såna journalister - SKÄMS PÅ ER!!!!!

Så nu har jag fått avreagera mig. Fast jag funderar allvarligt på att maila Lasse A m fl och tala om vad jag tycker. Det är ju faktiskt dom jag är arg på och det borde dom få veta. Och jag är tydligen inte ensam om att tycka så :-)

I dag har moster och jag tagit en promis med blöta pållar och glada hundar. Vi hade tänkt rida men dom var som sagt väldigt blöta så vi borstade av det som gick att borsta av och sedan traskade vi i väg. Prinskorven fick lifta innanför mosters jacka en bit. Vi gick ner mot Toholmen. På ett ställe var det en lastbil som lastade av ett lass grus. Vi stannade till och väntade tills han var klar. Pållarna kollade lite men tappade snart intresset för lastbilen och det rasslande gruset. När dom var klara gick vi förbi. Sen fick även Prinskorven springa själv. Han var jätteduktig och höll sig en bit ifrån hästarna och deras hovar. Sista biten hem fick han sitta innanför jackan igen.

Hemma igen fick hästarna gå direkt ut i hagen och få lunchpåse nr 1. Och gissa vad vi gjorde - just det, fikade :-)  Prinskorven somnade i mitt knä och Korven i mosters knä. Mosters kompis C ringde och vi pratade alla tre, fungerade bra med högtalartelefon. Jag känner C lite grand också så det var kul att få prata med henne. Hon lät ganska avis på att vi satt i sadelkammaren och fikade :-)

På eftermiddagen var det dags för mig att ta hand om mig själv lite också. Ett besök hos naprapaten igen eftersom jag fått tillbaka lite av min gamla vanliga ryggvärk. Efter att ha varit näst intill smärtfri under ett antal veckor så kändes det inget kul att börja få tillbaka det gamla onda igen. SI-lederna var jag ganska säker på började låsa sig igen och musarms-punkten på höger sida har gjort sig påmind lite då och då. Mycket riktigt, SI-lederna satt fast igen. Men han började med att massera hela ryggen och värma upp alla muskler och allt vad det nu är. Sen gick han på och bearbetade muskler och triggerpunkter. Nu kan han faktiskt ta i ganska hårt, i alla fall om man jämför med första gången jag var där :-) Tyvärr hittade han en hel del även på vänstersidan av ryggen :-(

Till sist kollade han igenom ryggkotorna. Det var en lite, liten låsning mellan skulderbladen men han valde att avvakta med att knäcka till det. Först ville han titta på resten så att det inte blir för mycket knäckande på samma dag. Sen kollade han nacken men den var han nöjd med och det är jag också. Jag känner inte av smällen sen i höstas längre. Jo kanske lite, men det är väldigt lite :-) Och sen var det då SI-lederna. Han började med vänstersidan. Japp, det knakade rätt så mycket. Inte alls så mycket som första gången han gjorde det men helt klart var den på G att fastna igen. Sen var det högersidan. Och jisses, det knakade ganska mycket i SI-leden. Och i ländryggen och hela vägen upp till skulderbladen sprakade det rejält. Trots att jag låg i ett läge som gör att det bara ska knaka i SI-leden. Men är det mycket som sitter fast kan det bli så tydligen. Sen gick han tillbaka till vänstra sidan för att knäcka igen. Han förklarade att man kan dela upp SI-leden i två delar och nu tog han alltså den andra delen. Det knakade "fint" även denna gång!

I dag fick pållarna komma direkt ut i hagen bakom stallet och få frukost där. På dan möttes moster och jag i stallet och fixade i ordning allt och tog sedan in Ulle och Damen. Borstade och sadlade. Skönt med torra ben, det är i alla fall en fördel med att det är fruset och hårt.

Vi begav oss i väg. Problemen började redan i Norsbacken som var isig och hal. Men vi lyckades ta oss ner genom att gå väldigt lugnt och verkligen kolla var det var lite grus att få fotfäste på. Red sedan förbi N och vidare mot vägen till Idskär. Den var helt OK när det gäller fotfäste men naturligtvis stenhård så det var skritt som gällde. Visserligen fick Ulle trava ikapp Damen några gånger men det var bara korta sträckor. 

Vi klättrade upp till Sveden och stigen var också helt OK. Fortsatte bort mot Lugnet och gick upp stigen mot krokodildiket. Ulle ville trava uppför men det gick inte så bra. Dels för att röda-rump-bromsen var framför och dels för att det var en tunn isskorpa på stigen och han halkade med tårna eftersom han bara har två brodd i varje sko. Han försökte springa i från problemet vilket naturligtvis inte gick. Jag styrde upp honom i kanten där det var lite grässtrån som stack upp och gav fäste.

Resten av turen gick bra men vi tog den i skritt. Vi mötte några som var ute och gick och som log och sa "ååå vilka fina hästar ni har!" Ja visst har vi, sa vi och lät nog lika stolta som vi är :-)

Hemma i stallet igen blev Hjärtat väldigt glad eftersom hon varit ensammast i hela världen under tiden som vi varit ute :-) Dom fick en lunchpåse och moster och jag fick fika och muffins inne i sadelkammaren.

På väg hem mötte jag A-L som var ute på hund-promis. Hon erbjöd sig att ta in pållarna i kväll också. Bra medryttare moster har :-)

Nu är det inte kul att vara hästägare. Hagen är alldeles knögglig och isig, alla vägar, stigar mm är isiga och det blåser skitkallt hela tiden :-(  Men pållarna bryr sig inte det minsta. Dom vill ut tidigt på morgonen ändå vilket innebär att jag måste gå upp tidigt även när jag är ledig. Fast det är rätt mysigt när man väl är i stallet och hälsas av hummande pållar :-)

När jag gick över på dan kom två gulingar i full galopp. "Tjohooo matte, kommer du ut med lunchen till oss nu. Skynda dig!" hojtade dom glatt. Jag hojtade PTROOOOO tillbaka. Såg framför mig hur dom kom stapplandes mot mig med brutna ben efter att ha halkat på knögglorna i den farten. Dom saktade av liiiite ....... Eftersom dom redan fått lunchpåse nr 1 beslutade jag raskt att kolla att staketet var helt i hagen bakom stallet. Fick fixa lite men det gick ganska snabbt. Flyttade sedan över ett gäng mycket otåliga pållar. "Vad gör du matte? Fixar du något spännande åt oss? Skynda dig, vi vill se vad du håller på med! Är du inte klar snart?" Det är helt otroligt vilken koll dom har på vad jag gör! Så fort man börjar med något som inte tillhör dom vanliga rutinerna står dom och spanar och följer intresserat allt man gör. Dessutom utgår dom från att det innebär något roligt för dom :-)

Det finns lite förna kvar i den hagen och dom smaskade glatt i sig. Dom var väldigt nöjda med mitt beslut att flytta dom :-)  Jag gick in i stallet och mockade och fixade vattenhinkar och förberedde gottishinkar. Gick sedan upp på skullen och fyllde höpåsar. Införskaffade några morgonpåsar till när jag var i väg och handlade på dan. Det blir sju påsar per dag som ska fyllas och jag fyllde så att det ska räcka till onsdag lunch. Tror det blev 28 påsar totalt. Ganska tråkig arbetsuppgift men det är skönt när det är gjort!

När jag var klar med det var det nästan mörkt. Jag gick ut med lunchpåse nr 2 och mina pållar såg direkt när jag kom ut och satte av i full galopp. Det kändes inte riktigt lika oroligt när dom kom i full fart i den hagen eftersom den inte alls är så knögglig. Damen upptäckte också vad som var på gång och kom i flygande fläng hon också :-)  Städade upp lite i stallet och gick sedan hem. A-L erbjöd sig att ta in i kväll - snällt!

I dag träffades moster och jag i stallet på dan. Vi mockade och gjorde i ordning allt och tog sedan in Hjärtat och Damen. Dom blev borstade och fick till och med svansarna borstade :-) Moster är nog lite flitigare med svansborstning än vad jag är. Men å andra sidan har inte Hjärtat så mycket till svans så jag vill inte slita på den :-) Vi sadlade och gick ut och satt upp. Det är länge sedan jag red Hjärtat. Det är mest lilla A och S som ridit henne den senaste tiden. Jag har bara kört :-)

Vi skrittade i väg bort mot Bakgärdena. Tog en lugn trav efter en stund och det gick riktigt bra. Men vilken skillnad mot Ulles trav! Hjärtat har inte alls så stor trav som han har och det är jättestor skillnad att rida dom. Vi tog stigen över mot Ploglandet. Travade i backen upp. Det gick bra första tredjedelen sedan rullade Hjärtat ihop sig till en boll och spjoinkade iväg i fyrfotasprång med ryggen som högsta punkt. Hon hade gärna velat ta backen i ett betydligt snabbare tempo men Damens röda rumpa är en effektiv broms :-)

Vi fortsatte ner förbi Soläng och travade en del där. Hjärtat fick gå först och det var nog tur för hon var rejält peppad. När vi saktade av och moster kom upp jämnsides pustade hon och var ganska så rosig om kinderna. Damen var peppad hon också och moster hade nog fått känna att hon levde! Dom här två pållarna kan konsten att peppa varandra! Vi red över till Toholmen och red en stund på parkeringen som var helt OK underlag på. Solen hade legat på där och det var ingen is alls. Hjärtat gick fint några steg och spjoinkade några skutt, gick fint några steg och spjoinkade igen. Så höll vi på. Damen såg väl inte heller alltför engagerad ut i dressyrarbetet  men hon gick i alla fall bättre än Hjärtat :-)

Jag började ge upp men bestämdes mig för att ta några varv till. När vi var längst bort kände jag hur hon sköt rygg och sedan spjoinkade hon i väg i sidled. Moster undrade om jag försökt mig på en galoppfattning. "NÄE!" sa jag "Hon bara spjoinkar!". Moster skrattade och sa att Hjärtat verkligen skjutit rygg först och sedan hoppat i sidled. Hon sa också att Damen inte direkt var på dressyrhumör. Vi vände hemåt i stället. Vi travade en bit och jag höll mig bakom den röda-rump-bromsen. Jag fick kämpa rätt rejält ändå för att få Hjärtat att hålla sig där.

Man kan inte tro att Hjärtat faktiskt börjar bli lite till åren nu. Hon är 18 år, eller blir det i maj i alla fall, och är därmed äldsta hästen i stallet. Fast det är faktiskt lugnare att rida Ulle än henne! Samtidigt är det kul att hon är pigg och glad :-) Jag måste nog försöka rida henne lite oftare och trimma dressyren. Jag vet ju att hon kan när hon är lite mer tränad.

Hemma igen blev dom ompysslade och fick sedan gå ut till Ulle i hagen och få lunch nr 2. Och moster och jag gjorde det vi är allra bäst på - fikade!

I dag fick jag ett jätteroligt SMS av min kompis Dressyrmänniskan. Hon hade pratat med en kollega vars 4-åriga dotter älskar hästar och som har sagt till sina föräldrar att hon ska bli Karen när hon blir stor! Hon brukar hälsa på mina pållar med sina far- eller morföräldrar och jag är tydligen hennes idol :-) Visst är det gulligt!

Kom iväg lite senare från jobbet än vad jag tänkt mig. Hård start efter helgernas ganska långa ledighet :-s  Bytte om och gick direkt till stallet och fixade lite som inte var klart. Tog in pållarna och hängde på reflexer på mina pållar, så många som det bara gick att få dit :-) Plus reflextäcke och reflexbrösta! Precis när vi skulle ge oss i väg på promis kom svågern och strax efter syrran. Vi hängde med dom ner till sjön för att titta på blodspår. När vi kom förbi pappas hus mötte vi Husse och han följde också med för att titta. Antingen är det ett trafikskadat vilt som gått där eller så har en tjuvskytt varit i farten. Tyvärr gick det inte att spåra särskilt långt.

Vi gick vidare runt Sågen. Syrran ledde Hjärtat och jag försökte hänga med i Ulles power-walk :-)  Vi fick stanna ganska många gånger och vänta in dom andra. När vi ändå var ute gick vi runt Skomakarkärret också. Precis utanför oss håller elverket på och gräver ner kablar. Dom styr till ganska rejält och Ulle blev mycket upprörd över detta. "Varför har dom ställt  en massa maskiner i vägkanten för? Vad ska det vara bra för? Och varför är det en massa stora jordhögar här och där? Det är väldigt stökigt här, dom borde städa efter sig!" sa Ulle och fnyste irriterat. Han nosade och undersökte både maskiner och jordhögar och blängde sedan ganska surt på röran :-)

När vi kom förbi syrran väntade vi in dom andra. Syrran avvek och gick hem och Husse fick leda Hjärtat sista biten. När vi startade igen såg jag på Ulle att det var bus på gång. Mycket riktigt, han tyckte vi kunde ta sista biten i flygande fläng. Han började resa sig på bakbenen och tog ett skutt framåt. Jag sa SKÄRPNING med mycket stora bokstäver. "Oooops, vad kinkig du är matte!" sa Ulle men han lugnade genast ner sig. Han skötte sig resten av vägen också men det blev lite trippande vid sidan om mig. Jag morrade lite emellanåt och han lugnade ner sig en lite stund och så höll vi på ända hem till stallet. Han vet så väl att han ska uppföra sig ordentligt men buset pyser ut lite då och då :-)

In med pållarna i stallet. Damen blev glad när vi kom tillbaka till henne. Hon är en sån som ser spöken i mörkret och vill gärna ha sällskap den mörka tiden av dygnet. Nu fick hon i alla fall stå inne i stallet med lamporna tända så så himla synd om henne var det inte. Fast enligt henne själv var det nog det :-)  Men med lite kvällsfoder var allt sånt glömt. Mat kan göra underverk med både gulingar och rödhåriga damers psyke :-)

I dag tog moster och jag en promis med nästan hela ligan. Det var bara Prinskorven som inte var med för han var med sin Husse i dag. Vi borstade av pållarna och begav oss iväg ner mot Toholmen. Ulle stegade på med sina jättekliv och Hjärtat gick och sölade så långt bak som hon bara kunde. Hon hatar verkligen att gå promis. När Ulle inte kunde stega på med sina jättekliv (för att varken Hjärtat eller jag hängde med då) blev han i stället så taggad att han trippade och småtravade. Mina armar blev längre och längre kändes det som, den ena sträckt framåt mot Ulle och den andra bakåt mot Hjärtat.

När vi svängde ner mot Skomakarkärret fick Ulle spunk. "Det KLIAR på min näsa!!!" sa han och slängde sig mot Hjärtat för att klia. Jag fick ryta till för att få honom att sluta. Det blir lätt lite rörigt när han sätter i gång så där så det gäller att få stopp på det så fort som möjligt. Vi fick ta ett varv in på en infart för att få ordning på allt, sedan kunde vi fortsätta som om ingenting hade hänt :-s

Vi mötte sandbilen men det var inget problem. Jag gick in på en infart och ställde mig där. Moster fortsatte med Damen och Aldo. Chaffören var jättebra, saktade av och vinkade! När han passerat fortsatte vi. Hjärtat är så bilsäker som en häst kan bli och Ulle är på god väg att bli det. Han blinkade inte ens när lastbilen passerade, trots att vi stod ganska nära vägen och sandaggregatet lät en hel del när det matade ut sand.

När vi kom tillbaka till Allén på hemvägen svängde vi ner mot Ängsvik och gick sedan förbi Sågen och hem. Om Hjärtat gått långsamt innan så var det ingenting mot nu. Hon ville gå raka vägen hem, en omväg runt Sågen var väl ändå helt onödigt enligt henne! Mina armar töjdes ut ytterligare några centimeter...... Hon fick trava ikapp oss emellanåt och då var såklart Ulle tvungen att trava några steg han också. Och samtidigt försökte han få in tygeln i munnen så han hade något att tugga på. "Ulle, det är bara bebisar som stoppar allt i munnen. Du är ju sex år nu, då gör man inte så!" sa jag och daskade till honom. "Va, vaddå? Jag tuggar ju bara lite liksom, bah!" Vad gör det? Spela roll liksom!" sa Ulle och såg helt oförstående ut. Det är inte första gången vi har just den diskussionen. Och det gäller inte bara tyglarna det gäller allt, eftersom allt "ska" in i munnen på den hästen!

Hemma igen fick dom gå direkt ut i hagen och få lite lunch. Vi gick in i sadelkammaren och fikade!