Herta och Albert

Ibland blir man bara så förbaskad! Hovis ringde och sa att han var på väg till ön och att han planerat in Hjärtat i dag. Helst så tidigt som möjligt så om jag kunde gå lite tidigare vore det bra. Lyckades komma iväg ca 16.10. För att komma lite snabbare till bussen tänkte jag ta båten över till Slussen, det tar bara ett par minuter. Går man tar det ca 20 minuter. Men båten går kvart över och kvart i varje hel timme på eftermiddagen så det passade perfekt!

Gick bort till bryggan och hissade semaforen. Ingen båt i sikte. Konstigt, den brukar synas ganska länge innan för den ska runda en boj innan den går in till bryggan. Kollade på turlistan igen. Jodå, båten går kvart över och kvart i alla heltimmar på eftermiddagen - UTOM KL 16!!! då går den bara 16.45 - GAH! Bara att gå tillbaka förbi kontoret och vidare bort till Slussen. Hade jag gått direkt hade jag hunnit med bussen innan. Varför går inte båten 16.15 kan man ju undra när väldigt många på ön slutar kl 16. 

Snabbade mig från bussen och hämtade bilen vid infartsparkeringen. Körde upp vid stallet för att ta in Hjärtat och sopa av henne leran om hovarna i alla fall. Hovis hade precis kommit men satt kvar i bilen och pratade i telefon. Jag tog in alla tre hästarna och sanerade värsta leran från Hjärtats hovar. Sedan ilade jag hem och bytte om och så tillbaka igen. Hovis hade precis börjat. Lite svårt att få på skon eftersom hoven gått sönder en del. Silvertejpsinpackningen fick inte sitta så länge. "Någon" pillade nog bort den på nolltid ..... Inga namn men det finns två som är misstänkta. Dom är dessutom släkt och det stämmer nog det där med att äpplet inte faller så långt från päronträdet :-)

Men hovis lyckades i alla fall få dit skon, nu hoppas vi att hon behåller den på! Hovis hade bara tid med en snabbfika. Hmm, det är det jag alltid har sagt - hovslagare har en helt annan tidsuppfattning än vi vanliga människor. Drygt en timme senare satt vi fortfarande och fikade. I och för sig trevligt men inte direkt vad jag kallar snabbfika :-)