Herta och Albert

I dag var det Hjärtats tur att jobba. Ville inte ge mig ut på ridtur ensam i mörkret eftersom hon är lite för energisk för sitt eget bästa. Det blev en promis som uppvärmning och sedan till lilla plätten för longering.

Vanliga gångarter är inget för Hjärtat. Varför gå i skritt eller trav när man kan spjoinka? Galopp var väl OK enligt Hjärtat men det blev väldigt mycket spjoink även i galoppen. Jag är glad att jag inte satt på! Jag försökte lugna ner henne med rösten men det gick inte alls, jag fick styra henne mot staketet så att det blev stopp där. Och sen satte hon full fart igen med så lite markkontakt som möjligt.

När hon gasade på och spjoinkade blev det lite för mycket, så när hon landade gled hon omkull. Det är definitivt inte halt på lilla plätten och hon är broddad, visserligen med två brodd per sko men det räcker på det underlaget om man inte har för hög hastighet. Hon gled på sidan en bit, studsade upp och fortsatte sina övningar "ovan mark". Det hoppar inga halta löss på Hjärtat inte :-)

Efter mycket om och men lyckades jag få henne att trava några varv i "sansat" tempo. Det var dessutom i hennes sämsta varv, det som hon brukar busa i, så jag avslutade då. Hon skulle behövt springa av sig mycket mer men jag valde ändå att sluta när hon väl gick bra. Hade jag s:at lite igen så hade hon nog tagit en ny flygtur! Att hon börjar närma sig övre medelåldern är något som hon själv inte har uppmärksammat. När hästen är arton år kan man inte direkt skylla på unghästfasoner :-)  Det kanske är en medelålderskris!!!