Herta och Albert

Det har varit en jobbig helg. På flera sätt. Mest jobbigt har det varit för Damen.

I går ringde moster och sa att fikat var klart. Hon undrade också om jag inte sett hennes SMS och om jag inte hört när hon ringt. Hon hade ringt både på hemtelefonen och på mobilen. Hemtelefonen fungerar bara sporadiskt här och så har det varit i alla år. Det vet moster, därför ringde hon på mobilen också. Mobilen hade varken ringt eller visat SMS.

I alla fall snabbade jag mig på och precis när jag klev ut utanför dörren kom två SMS. Det ena var det som moster skickat, det andra var ett från A-L från kvällen innan där hon undrade om jag ville ha sovmorgon på lördagen för då kunde hon släppa ut och fodra våra pållar. Jäla telefon! Nu missade jag en sovmorgon bara för det :-(

Moster och jag tog en fika, sen var hon tvungen att åka hemåt för hon skulle jobba kväll. Jag gjorde höpåsar för nästan hela kommande vecka och tog sedan in mina pållar. Efter snabb avborstning och visitation tränsade jag dom och tog ut dom på en promis. När jag kommit en bit mötte jag Grannen och E. Dom följde med oss på promis runt Sågen och Ängsvik. Trevligt med sällis! I vanlig ordning gick Hjärtat och sölade och Ulle tog långa benet före och jag fick orangutang-armar :-)  Jag lämnade dom i hagen med lunch nr 2 vid 14.30-tiden och gick hem och tog mig en välförtjänt kopp te.

Senare på kvällen, vid 19-tiden gick jag tillbaka till stallet för att ta in för kvällen. Ulle stod först som vanligt. Hjärtat stod lite längre bort men Damen såg jag inte. Usch, jag blir alltid nervös när det är så. Men så fick jag syn på henne när hon kom gåendes. Skönt! In med Ulle och ut efter nästa häst. Upptäckte att jag dragit en lättnadens suck alldeles för tidigt. Damen var snöig och såg allmänt lite låg ut. Kolik! In med Hjärtat och bort med Damens mat ur boxen. Ut igen och hämtade Damen och tog en kort promis för att stämma av läget. Hon gick snällt med mig och stegade på ganska bra. Försökte få tag på moster men det är ingen mottagning på Bistron där hon jobbar. Fick tag i hennes man och förklarade läget. Han lovade meddela moster och be henne ringa mig. Vid kusin B stannade Damen och bajsade. Skönt! Hem och in i boxen.

Hon la sig ner innan jag hunnit varken tempa eller lägga på täcke. La över ett fleecetäcke så gott det gick och började massera magen. Fick kontakt med moster som skulle jobba ytterligare en timme. Lugnade henne med att det endast var ett mindre anfall och att läget var under kontroll. Fick på tjocktäcket och började ta tempen men hon la sig ner innan den var helt klar. Den visade inte på någon feber, men den hade som sagt inte suttit klart. Tog ut Damen på ett par korta promisar till. Efter den tredje promisen la hon sig ner igen. Och blev klart mycket sämre.

Ringde distriktsveterinären och förvarnade om kolikhäst på ön. Han hade ca en timmes restid men vi beslöt att avvakta tills moster kom så att hon fick bestämma hur vi skulle göra. Jag hade telefonkontakt med moster igen och hon tyckte också det var bra att göra så. Sen blev Damen ännu sämre och jag ringde veterinären igen och bad honom sätta sig i bilen och komma! Moster kom och övertog masserandet av magen. Ett par ordentliga pruttar kom och vi tänkte att nu släpper det nog men nepp, inte gjorde det det inte. Veterinären kom och som tur var hade en utav dom  veterinären som jag verkligen gillar jouren. Han är lugn, sansad, kunnig och med lång erfarenhet.

Damen undersöktes och fick smärtstillande och avslappnande. Undersöktes mera, bl a rektalt där det bara var några småpluttar och allt han kunde känna kändes bra. Hon fick även slang ner genom näsan till magsäcken för att kolla där, inget fel där heller. Hon fick diagnosen kolik beroende på dvf. Moster och jag stod och tänkte "vad sjutton står dvf för?" Vi tittade på veterinären som skrattade och förklarade att dvf står för - det vete fan! Ska man utreda vad det beror på måste man in på klinik och kanske öppna för att se och det gör man såklart inte om det inte är absolut nödvändigt. Troligtvis var detta en gaskolik vilket Damen haft problem med i det andra stallet där hon stod. Dock inte så här allvarligt, det här är första gången veterinär tillkallas. Hoppas det är sista gången det blir så här allvarligt!

Damen och Hjärtat har gått nere i hagen och krafsat fram en massa gammalt "skit" och tuggat i sig. Det är gammal sjöbotten och det lilla gräs som finns kvar under snön är nog lite "halvsunkigt" Men damerna tuggar och tuggar och tuggar och ........ Damens mage tålde uppenbarligen inte det! Veterinären åkte så småningom efter att ha konstaterat att Damen var på bättringsvägen och att Ulle är en vääääldigt social häst. Ulle tyckte livet var toppen den här kvällen. Sällskap i stallet, ny spännande människa att hälsa på som dessutom höll på med spännande saker och hade en väska full med roligheter (fast den ställdes på behörigt avstånd från Ulle!) När veterinären åkt stannade vi kvar för att se att det inte blev värre. Vi fikade och Ulle och Hjärtat fick dela på Damens gottishink. Gissa om dom tyckte det var en kanonkväll!

Jag lämnade stallet strax efter 23. Moster stannade lite längre och hade även kontakt med veterinären en gång till bara för att stämma av att det fortfarande var lugnt. Bra veterinär som följde upp!

Idag fick jag i alla fall sovmorgon eftersom moster ville se till Damen och släppte ut och fodrade då. Damen fick promis på morgonen och sedan gå i sjukhage med små portioner hö vid flera tillfällen i stället för en stor portion. Hjärtat fick komma ut på en tur med S. Hjärtat hade skött sig exemplariskt och varit lugn och sansad! Jag hade lovat att ta med Damen ut på promis på dan tillsammans med Ulle. Fick med mig syrran så hon fick leda Damen och jag tog Ulle. Damen var sitt vanliga jag igen och gick i rask skritt. Ulle och jag fick springa ikapp emellanåt. När vi inte travade ikapp gick Ulle och tuggade och tuggade och tuggade på tygeln. Jag gick och bannade och bannade och bannade för att han gjorde det. Suck!