Herta och Albert

...... så går jag numera nedför den leriga slänten innan jag visslar på hästarna. När jag stod nedanför och visslade kom Ulle gåendes över bron, inte full fart, inte halkandes, bara lugnt och fint! Han fick på sig grimman och stod sedan snällt och väntade medan jag hämtade Hjärtat på andra sidan bron.

Tog upp dom och tränsade och så gick vi iväg på en promis. Jag manade på dom rätt ordentligt för det var ganska sent och jag ville hinna hem innan det blev mörkt. Vi hade visserligen reflexer på oss men det är ändå skönt att hinna när det är ljust. Vi gick runt Skomakarkärret och Toholmsrundan. Jag tyckte Hjärtat var lite stel och nästan gick orent. Manade på dom och travade lite men det är svårt att springa med hästen och samtidigt titta om den är halt. Ännu svårare att springa med två hästar och försöka se om en är halt! 

Det hann bli skymning innan vi kom tillbaka. Hemma vid hagen igen fick Hjärtat stå vid bindringen under tiden som Ulle fick på sig täcke och gå ut i hagen till Damen. Damen fick också på sig täcke. Tog sedan med mig Hjärtat ut på vägen igen och sprang fram och tillbaka med henne. Hon pinnade på lätt och ledigt och utan minsta lilla problem. Hönsmamma - jag? Hmmm, lite kanske :-D

Tillbaka till hagen och på med täcke på Hjärtat också och ut med henne till dom andra. Fyllde på vatten och nattade dom :-)