Sluta upp med det där! säger jag strängt till mig själv.

Och upprepar strax samma beteende igen. Suck.

Jag är så trött. På detta eviga tjatande. När ska jag göra som jag säger? När? Hur många årtusenden ska jag slösa bort med dessa ständiga snedsprång och avvikelser från den ursprungliga planen?

Men jag kände inte för det just idag, hade ingen lust.  Va?? Hade ingen lust?? Här kan man inte komma dragandes med lust i tid och otid. Lust? Vad är det? Inte något annat än en bedräglig villfarelse om lycka som mättar. Lust är inget att lita på. Håll dig till planen. Bara gör. Oavsett smärtornas smärta, plågornas plåga och lättjans förbannelse. Bara gör. Känn inte efter så jävla mycket. Gör! Du vet hur det blir annars.

Ja. Jag vet hur det blir. Mina många misslyckanden radas upp och ligger där framför mig, stora som rostiga segelfartyg. De gör sig ingen brådska att försvinna, det kommer att ta lång tid innan de seglar iväg till annan destination. Vädergubben sa att vinden vägrar blåsa idag. Ingen vet hur länge stiltje kommer att råda. Vinden, den nyckfulla skojaren, gör som den vill. Och nu vill den inte. Så jag får vackert betrakta mina fallerade planer, eller rättare - min oförmåga att genomföra.

Måste hålla mig till min plan. Måste. Genomföra. Fast jag inte känner för det, inte har lust, inte orkar vara i det som gör ont. För jag vet. Det finns inget annat sätt. Min strategi för att nå målet är väl genomtänkt. Det är bara jag som ställer till det. Jag sabbar det hela när oviljan att uthärda smärta besegrar visheten.

Jag har åtminstone förstånd nog att inte komma med klämkäcka tillrop. Det är totalt verkningslöst med kom-igen-med-friska-tag  eller ryck-upp-dig-vetja!  Inga såna fraser kan få mina lungor att blåsa med den kraft som krävs för att flytta ett enda fartyg. Inte ens förflytta ett litet ensamt löv som ligger kvar på kajen sedan förra hösten. Bara handen på min axel och ett försiktigt ge-inte-upp som tickar på därinne kan hålla lungorna vid liv.

Så är det. Jag måste se till att hålla fast vid den lilla motor som driver kuggarna, som håller maskineriet igång - ge inte upp. För vinden kommer att mojna och fartygen kommer att ligga stilla många gånger än. Jag kommer att svika min plan en gång till och en gång till. Måste bara hålla fast vid ge-inte-upp.

Ge-inte-upp, ge-inte-upp, ge-inte-upp