© hiertha
Det är dags nu. Känner det så tydligt. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort för mig.
Och till synes omöjligt.
Jag menar, man kan ju inte bara säga upp sig hur som helst. Fast det är precis vad jag vill. Det här stället är inget för mig, egentligen. Kanske har jag något att tillföra i sammanhanget, troligen någon liten del, men det är inte just det som är grejen. Jag passar bara inte i stressiga miljöer. Jag behöver sitta på en öde ö i stillhetens hav. Eller kanske inte helt öde. Men ett lugnt ställe. Utan stress, press och krav.
Giv mig tur, någon. Inte nödvändigtvis i kärlek.
Imorgon ska jag köpa mig en trisslott.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/hiertha/entry/giv_mig_tur_n%C3%A5gon
Skriv en kommentar:
Mitt i allt så slår galghumorismen till mig när jag läser det här och det slår mig att, den enda tur jag haft på sistone är den med ett (o) framför. Men det är ju en slags tur det med. Men absolut inte lika rolig. Men omväxlande. Definitivt. (och ja, jag fick rabatt på ordet "Men" idag av ordakademien. :)
Skrivet av Shirouz den 22 oktober, 2009 kl. 10:08 #
Men kan man aldrig få för mycket av! :D
Eller?
Otur, ja. Den hälsar ju på titt som tätt. Åtminstone aå som man uppfattar det i stunden. Vid tillbakablickar kan man dock se att den där oturen kanske ändå var en slags tur i dess rätta bemärkelse. Inte alltid, givetvis. _Men_ ibland :)
Skrivet av hiertha den 22 oktober, 2009 kl. 19:09 #