... strängeligen förbjudet lämna lokalen ... Mp3, iPod's icke tillåtna ... största möjliga tystnad ... sitta minst två timmar, högst fem.

Jaha.

Jag läser instruktionerna lite hastigt och slår mig ned i mitt vakttorn. Tittar på klockan. Okej. Det har nu gått två minuter sedan jag satte mig ned och jag är redan dödligt uttråkad. Ser ut över den svettiga skaran adepter som febrilt kämpar med sina uppgifter. Stackars barn.

Nåväl. Självklart har jag varit förutseende för egen del och packat ned lite förströelse i min väska. Undrar vad jag ska ta itu med först?

Det får bli nya mobilen.

Den bor i en plastförpackning som är näst intill ogenomtränglig. Men efter diverse karvande med husnyckeln och några modifierade kraftuttryck har jag nått mitt mål. Kollar alla funktioner och testar samtliga ringsignaler flera gånger. Sådärja.

Nu känner jag mig lite hungrig.

Plockar fram min medhavda matsäck och dukar upp på katedern. En stor termos med te. En morot, storlek jätte. Ett oräkneligt antal hårda mackor, extra krispiga och knastriga, omsorgsfullt inlindade i extra prasslig aluminiumfolie. Några kokta ägg. En bullrig kastrull med risgrynsgröt. Lite ved och tändmaterial så jag kan värma gröten.

Så.

Häller upp teet i min stora kopp, vilket ljudmässigt motsvarar Storforsens dån. Gnager sedan så sakteliga på den gigantiska moroten, medan jag filosoferar lite över livet i största allmänhet och sätter fyr på brasan i synnerhet. Det sprakar hemtrevligt och harmonierar fint med mitt idisslande på hårdbrö'mackorna. Värmer gröten och dunkar de stenhårda äggen mot närmaste bänk. Smaskar i mig allt, släcker sedan ned belysningen helt och hållet. Lägger mig raklång på golvet för en liten sovstund medan glöden falnar. Innan jag somnar hinner jag sjunga några fraser på en tokig liten visa jag hittar på i stunden.

Mjaha. Det är inte så tokigt att vakta ändå. Ganska behagligt, faktiskt. Men allt blir väl vad man gör det till.