© .h.
Det är besvärligt.
Att man måste förhålla sig till dem hela tiden. Människorna. Förhålla sig. Anpassa. Passa in. Socialisera. Interagera. Gensvara.
Jag vill inte prata med dem. Inte lyssna på dem. Människorna. Särskilt inte lyssna. Jag har gjort det så mycket i mina da'r. Lyssnat. För jag gjorde verkligen det. Lyssnade och lyssnade och lyssnade. Satt inte bara där och låtsades. Jag lyssnade.
Men jag vill inte mer nu. Talk to the hand. Eller snacka med bordet. Det står ju ändå bara där och tiger. Har väl inte just så mycket att ta sig för. Men tala inte till mig. Inte till mig.
Det tilltalar mig inte att bli som en öken efter att savannens vilda djur har tömt medmänsklighetens brunn till sista droppen.
Det tilltalar mig inte längre. Att lyssna på något annat än regnets ploppande mot naken plåt.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/hiertha/entry/rubrik_nej_inte_idag
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
