© .h.
Den förste presenterar sig som herr Hamilton. Lugn och långbent hundägare. Gråtinningscharmig och en Aston Martin i garaget. Gillar aktier och politik, resa hit och dit, restaurangbesök och whisky framför brasan. Jag river genast sönder alla aftonklänningar och slänger mina högklackade skor. Trycker in en hel påse tuggummi i mitt lilla gap och tuggar slafsigt med öppen mun, blåser bubblor och smäller dem i rask takt. Poff! Pang! Pow! Gör sedan långa strängar av tuggummit som åker in och ut ur käften. Han ber mig inte följa med ut på en romantisk middag för två.
Den andre. Oxbringan. Han är minsann en frigjord människa och nöjer sig inte med mindre än att finna en likasinnad kvinna med stor byst och brinnande intresse för erotik. Talar vitt och brett om allt han vill och kan göra med sina tentakler. Helt utan finess. Jag blir så avtänd man kan bli och gör mig så kylig som bara jag kan. Kväver effektivt minsta uppblossande glöd med mina timlånga tal om rödmyrornas utbredning i norra Ångermanland. Dödsstöten kommer när jag påtalar min ringa byststorlek.
Den tredje. Studenten. En go’ och gla’ 22-åring som inte har så långt kvar i plugget (vilket han i och för sig sa redan för några år sedan). Han är snäll, rolig, mysig, smart, spontan, målmedveten, seriös (tycker han, ja). Första frågan jag får är ”har du fina fötter?” Eftersom jag också är väldigt seriös svarar jag att de är skitiga och ofilade, naglarna har inte klippts på femton år och har skruvat sig i decimeterlånga spiraler.
Den fjärde. Laxen. Egen företagare i 60-årsåldern som är jakt- och fiskeintresserad. Tycker om å dansa å gå ut å äta å dricka nå gott iblann. Nikåtinfri å ä måttlig mä alkohål’n. Å han undrar om ja ä bra på å laga palt’n. Bra och bra, svarar jag. Allt är ju relativt. Men jag gör en väldans god barksoppa med kottar i. Skramlar dödsskönt i kistan.
Den femte. Mr Right (so he says). Talar vackert om kärleken, är så välformulerad att jag skäms över mitt eget sätt att uttrycka mig och gömmer mig kvickt i en återvinningscontainer. Bla bla bla. Det är vad jag har att komma med. Där kan jag gott sitta och begrunda mina egna tillkortakommanden och andras brister. Vi har dock något gemensamt. Vi är på helt fel våglängd, på helt fel plats i fel tid och på fel planet. Helt jävla feltajmade.
Hjälp.
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/hiertha/entry/tid_f%C3%B6r_tajming_snart
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
