Historiebloggen

Natten mellan den 3 och 4 juni 1989 ryckte Kinas armé, Folkets befrielsearmé, ut med stridsvagnar och pansarfordon och sköt med kulsprutor in i folkmassorna som var samlade på Himmelska fridens torg i Peking. Uppdraget från regeringen var att tömma torget på människor. Demonstranterna var obeväpnade och mejades ner.

Ensam student trotsar stridsvagnarna källa: SCANPIX

Bakgrunden till massakern
Under försommaren 1989 började studenter demonstrera på Himmelska fridens torg. Demonstranterna begärde en politisk dialog med regeringen i en anda av socialism och patriotism. Man önskade bland annat ökad pressfrihet varigenom maktmissbruk skulle kunna granskas och krävde ingripande mot den omfattande korruptionen.

Vad som också framfördes, men som inte nämndes mycket i västerländsk press, var att många av studenterna förutom bristen på demokrati även var upprörda över regeringens inriktning på oreglerad kapitalism i sin reformering av den tidigare socialistiska ekonomin. Den kanadensiska författaren Naomi Klein har uttryckt det så här i sin senaste bok Chockdoktrinen: "Partiet ville öppna ekonomin för privat ägande och konsumtion och samtidigt behålla sitt grepp om makten, en plan som garanterade att partifunktionärer och deras släktingar skulle hugga åt sig de bästa avtalen och vara först i kön till de största vinsterna när statens tillgångar väl auktionerades ut." Vidare menade Klein att många av dessa socialistiska inriktade demonstranter kände att: "det var denna reformvåg som förvandlade Kina till världens svältlönefabrik och gjorde landet till den perfekta platsen för underleverantörer till snart sagt alla planetens multinationella bolag. Inget land erbjöd mer lukrativa villkor än Kina: låga skatter och tullar, mutbara tjänstemän och framförallt gott om lågavlönade arbetare som i många år skulle vara ovilliga att kräva anständiga löner eller det mest elementära arbetarskydd av rädsla för våldsamma repressalier."

Demonstrationen fick snart en stor uppslutning av andra medborgare. Den pågick i sju veckor under det att torget var ockuperat av folkmassorna och studenterna ropade ”Leve demokratin, leve friheten!” Som mest uppgick deltagarna till uppskattningsvis en miljon människor.

Regeringen var splittrad i frågan om demonstranternas krav. Partichefen Zhao Ziang uttryckte förståelse för demonstranterna, men tvingades avgå eftersom han hade regeringschefen Li Peng emot sig. Även den annars reformvillige Deng Xiaopeng var negativ mot demonstrationen.

 
Efterverkningar
Uppskattningarna av antalet dödade civila varierar kraftigt; allt från 400 till 2600 dödsoffer har uppgetts. I efterdyningarna av massakern uppgavs att flera tusen ytterligare personer dödades, att regeringen satte upp misstänkta studenter på svarta listor, och flera framstående kinesiska intellektuella som uttalat sitt stöd för demonstrationen gick i landsflykt, bland annat Fang Lizhi och Liu Zaifu. Litteraturvetarna Liu Xiabo och Wang Ruowang fängslades. Himmelska fridens torg hölls stängt för allmänheten till 1 juli samma år.

Diskussionen om Himmelska fridens torg är fortfarande mycket känslig i Kina, Den enda mediarapporteringen i Kina skedde utifrån kommunistpartiets synvinkel, där det hävdades att det var en nödvändig aktion för att försäkra regimens stabilitet. Något som bland annat vår egen Jan Myrdal instämde i. Det är många kineser, speciellt yngre och som bor långt ifrån Beijing, som inte ens har hört talas om massakern på grund av kommunistpartiets effektiva mörkläggning av händelsen. I januari 2006 gick även Google med på att censurera kinesernas version av händelsen, genom att ta bort sökresultat som visade att massakern ägt rum, liksom information om Taiwans politiska status, den tibetanska frihetsrörelsen och Falungong. Det här visar att kommunistregimen i Kina fortfarande ofta mörklägger ämnen som anses obekväma för den.