Historiebloggen

Den 11 augusti 1984 gjorde president Ronald Reagan en av sina klassiska grodor när han skulle testa mikrofonen före sitt traditionella vecko-radiotal till nationen. Reagan sade: ”My fellow Americans, I’m pleased to tell you that I just signed legislation that would outlaw Russia forever. We begin bombing in five minutes”. Reagan sade det naturligtvis bara som ett skämt, men problemet var att mikrofonen var på.


President Ronald Reagan. Källa Wikipedia

Den 4 juli 1776 förklarade sig de 13 nordamerikanska kolonierna sig fristående från Storbritannien. Det skedde genoim att koloniernas självständighetsförklaring (ibland: oavhängighetsförklaring), formellt Den enhälliga deklarationen av Amerikas tretton förenta stater (engelska: The unanimous Declaration of the thirteen United States of America), ratificerades av kontinentala kongressen denna dag 1776. I självständighetsförklaringen angavs även skälen till varför man hade rätt att frigöra sig från moderlandet. Dokumentet kan i dag ses i nationalarkivet i Washington, D.C. Storbritannien erkände koloniernas självständighet den 3 september 1783, då hade det så kallade amerikanska frihetskriget varat sedan 1775.

Självständighetsförklaringen författades till största delen av Thomas Jefferson, USA:s blivande tredje president. Jefferson inspirerades av den engelske filosofen och samhällskritikern John Locke och vissa delar av självständigheten är ordagrant Lockes egna ord.

I dokumentet står att alla människor har skapats lika med okränkbara (oförytterliga) rättigheter. Bland dessa rättigheter är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka ("life, liberty and the pursuit of happiness"). Orden har kommit att stå som symbol för de principer som det amerikanska samhället skall bygga på.

Självständighetsförklaringen lästes upp högt för första gången utanför Independence Hall i Philadelphia, Pennsylvania, den 8 juli 1776, och då hissades också den allra första amerikanska flaggan, sydd av Betsy Ross.

I dag är det därför USA:s nationaldag, Fourth of July.

Originaldokumentet från 1776. källa Wikipedia

Den 25 juni 1950 gick nordkoreanska trupper över den trettioåttonde breddgraden. De svaga sydkoreanska trupperna på 98 808 man hade inte en chans mot de nordkoreanska trupperna som räknade 200 000 man och som var utrustade med bland annat beprövade sovjetiska stridsvagnar av typ T 34. De ledande amerikanska politikerna verkade överrumplade av anfallet. Den första reaktionen var att inkalla FN:s säkerhetsråd redan på eftermiddagen den 25 juni. I säkerhetsrådet hade Sovjetunionen en permanent plats - med vetorätt men dess ambassadör i FN, Iakov Malik, hade bojkottat alla sammanträden under det senaste halvåret. Samtidigt satt fortfarande en nationalistkines som Kinas representant, och därför beslutade säkerhetsrådet enhälligt att stämpla Nordkorea som angripare och uppmana landet att dra sig tillbaka bakom den trettioåttonde breddgraden.  USA:s president Truman uppmanade nu FN:s medlemsstater att undsätta sydKorea. Han utnämnde general Douglas MacArthur till överbefälhavare för FN-styrkorna.

Krigets förlopp och efterverkningaar

Både Syd- och Nordkorea var diktaturer, men Kim Il Sungs stalinistiska regim i Nordkorea var bättre rustad för krig än Syngman Rhees Sydkorea. De första tre månaderna innebar en konstan reträtt för FN-sidan ända tills man bara kunde bita sig fast vid ett brohuvud kring staden Pusan på halvöns tå. Efter att förstärkningar anlänt inledde MacArthur en motoffensiv, som bland annat bestod i en briljant genomförd amfibieoperation vid staden Inchon på den koreanska västkusten. Den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang föll den 20 oktober och offensiven förde FN-styrkorna ända fram till den manchuriska (kinesiska) gränsen vid Yalufloden.

MacArthur såväl som den amerikanska ledningen såg nu inte endast ett befriande av Sydkorea utan ett förenat Korea under västlig kontroll som liggande inom räckhåll. Man hade emellertid inte tänkt på att en sådan lösning var oacceptabel för Kina. I slutet av november gick en kinesisk armé på 200 000 man över Yalufloden och ingrep i kriget. Amerikanerna blev totalt överraskade. En kinesisk blixtoffensiv drev FN-styrkorna tillbaka över 38:e breddgraden. Den sydkoreanska huvudstaden Seoul bytte innehavare för tredje gången under kriget.

Efter hårda strider kunde en motoffensiv sättas in, som ledde till att Seoul kunde återtas. Överbefälhavare på FN-sidan var nu general Matthew Ridgway sedan MacArthur i april 1951 avskedats av president Truman för ordervägran. Det stod klart att det låg utanför USA:s och dess allierade gränser att erövra Nordkorea, som nu hade tillgång till vapen från Sovjetunionen och soldater från Kina. Man vågade inte – som general MacArthur önskat – gå över Yalufloden eller bomba kinesiska industrier och installationer i Manchuriet, eftersom man räknade med att detta skulle kunna leda till sovjetisk intervention och ett storkrig, ett tredje världskrig! Fronten låstes fast vid 38:e breddgraden.

Försök att få till stånd förhandlingar för att få ett slut på kriget inleddes i januari 1951, men först i juni samma år kom dessa i gång. Krigshandlingar fortsatte i begränsad skala parallellt med förhandlingarna. De visade sig bli utomordentligt utdragna, och de fortsatta striderna med ökade förluster gjorde att den amerikanska opinionen ställde sig alltmera negativ till kriget. Det dröjde emellertid ända till juli 1953 innan ett vapenstillestånd kunde skrivas under. Någon avspänning mellan Nord- och Sydkorea kom inte till stånd, och FN:s fortsatta uppgift blev att övervaka demarkationslinjen längs 38:e breddgraden mellan de båda staterna. Det görs fortfarande i dag.  Antalet dödsoffer i samband med kriget har beräknats till runt 5 miljoner.

Amerikanska soldater med gasmask bevakar nordkoreanska och
kinesiska krigsfångar på marsch ut ur det oroligaste krigsfång-
lägret, läger 76, på ön Koje 1952. I bakgrunden rökmoln från
det brinnande lägret. Källa SCANPIX

Den 19 juni 1978, för exakt trettio år sedan, föddes den fete, late och cyniske katten Gustav på en italiensk restaurang av sin skapare, amerikanen Jim Davis . Miljontals läsare i världen, i över 2 100 dagstidningar, har sedan dess kunnat läsa om den lasagneälskande katten som älskar att bråka med hunden Ådi och göra tillvaron allmänt jobbig för sin husse Jon Arbuckle.  Under senare år har Gustav även blivit filmstjärna. Lite kuriosa: Det engelska namnet Garfield är taget från Jim Davis farfar James Garfield Davis, som i sin tur hette det efter den före detta amerikanska presidenten James Garfield.

Katten Gustav i form av ballong på en Thanksgiving Parade
Källa SCANPIX