Historiebloggen

I dag är det Fars dag som alltid firas den andra söndagen i november i Sverige.

Man anser att seden att fira fädernas dag går tillbaka på amerikanskan Mrs. John B. Dodd (född Sonora Louise Smart). Hennes egen far, William Smart, var en veteran från inbördeskriget vars hustru dog i barnsäng, och han blev därför tvungen att ensam uppfostra sin dotter och sina fem söner på en gård i staten Washington på den amerikanska västkusten. År 1909 föreslog Louise Smart en kongressledamot att det som ett minne av hennes far skulle införas en helgdag för alla pappor, vilket också skedde.

Det skulle dröja ända till 1966 innan president Lyndon B. Johnson instiftade den tredje söndagen i juni som Fars Dag i hela i USA. Även i Kanada med flera länder firar man fäderna på denna dag, men det finns många variationer på datum för Fars dag runt om i världen.


Farsdagsaffischen 1954. Källa SCANPIX

Den 22 oktober 1844 skulle jorden gå under i och med Kristi återkomst detta datum, i varje fall för de som trodde på amerikanen William Miller, ledaren och grundaren av den Adventistiska rörelsen eller den Milleristiska rörelsen som den också hette. Somliga utomstående betraktare hävdade att Millers anhängare hade gjort sig av med alla sina världsliga ägodelar och begett sig till höga platser för att därigenom rädda sig när världen nu gick under.

Bakgrundshistoria och vad som hände sen

Adventrörelsen har sina rötter i baptistsamfundet och den bibelskolerörelse där William Miller med flera beräknade datumet för Kristi återkomst till den 22 oktober 1844 genom tolkningar av Daniels bok 8:14; Att Jesus skulle återkomma på "the tenth day of the seventh month of the present year, 1844." (ordet advent kommer från det latinska ordet adventus vilket betyder kommande) . Den stora besvikelse som inträffade efter att profetian inte uppfylldes ledde till intensiva bibelstudier där Ellen G. White fick sina första uppenbarelser. Inom Adventrörelsen råder det delade uppfattningar om Ellen G. White var en profet eller inte, men hon har betytt lika mycket för adventismen som Martin Luther för protestantismen.

Under de första 20 åren var adventkyrkan en löst sammansatt organisation styrd av ett antal personer. De mest betydelsefulla var Ellen G. White, hennes man James White och Joseph Bates. Efter intensiva diskussioner grundades 1886 en formell kyrka, The Seventh-day Adventist Church i Battle Creek i Michigan. År 1874 skickade samfundet sin första missionär J. N. Andrews till Schweiz. Adventrörelsen kom till Sverige från Norge då Jonas Pehrson Rosquist och Olof Johnson döptes i Christiania (nuvarande Oslo) och sedan flyttade tillbaka till Sverige 1880 där de samma år grundade den första svenska adventförsamlingen i Grythyttan. År 1893 byggde församlingen i Grythyttan den första av adventisternas kyrkbyggnader i Sverige.

Adventister skiljer sig på en viktig punkt från andra kristna genom att de liksom judarna firar sabbaten på lördagen. Därav namnet sjundedagsadventisterna. (Det finns även en mycket mindre kristen rörelse som kommer från den Milleristiska rörelsen, Advent Christian Church, men de är förstadagsadventister. Det vill säga, de firar som övriga kristna samfund vilodagen på söndagen). Bibeln anses bland adventisterna som den enda grunden för tro och lära, och man anser att den är realinspirerad. Det innebär att Bibeln inspirerats av Gud, men ändå påverkats av individuella författares personlighet, språk och uttryckssätt. Inspirationen har då inte skett ord för ord (vilket kallas verbalinspiration) utan i form av idéer, tankar och bilder.

I dag är Sjundedagsadventisterna mycket snabbt växande i världen och har över 15 miljoner medlemmar (2007). I Sverige finns cirka 2 800 medlemmar uppdelade på 36 församlingar.





Ovan William Miller, nedan James och Ellen White. källa Wikipedia

Den 2 juli 1865 grundades Östra Londons väckelsesällskap av makarna William och Catherine Booth i England. Rörelsen som var en protestantisk organisation för evangelisation och socialt arbete med betoning på odogmatisk, praktisk kristendom skulle 1878 byta namn till Frälsningsarmén.

Som en del av 1800-talets folkväckelse började Frälsningsarmén sin verksamhet i Sverige 1882, då Hanna Ouchterlony "öppnade eld" i Ladugårdslandsteatern på Östermalm i Stockholm. Frälsningsarmén är främst känd och respekterad för sin omfattande sociala och humanitära verksamhet världen över. I Sverige driver man bland annat hem för bostadslösa, inackorderingshem, behandlingshem, sommargårdar för barn och pensionärer, skyddade verkstäder och försäljningsställen (Myrorna). Frälsningsarméns kvinnliga socialarbetare kallades förr "slumsystrar". År 1998 hade Frälsningsarmén i Sverige cirka 25 000 medlemmar, 206 aktiva officerare och 176 kårer runt om i landet.

Frälsningsarmén är uppbyggd som en militär organisation med internationellt högkvarter i London. Högste ledare är generalen (William Booth var den förste), som har en rådgivande nämnd. På nationell nivå är Frälsningsarmén indelad i territorier, divisioner och kårer. Medlemmarna utgörs av soldater, "hemförbund" (kvinnoorganisation) och så vidare. Förutom general förekommer officersgraderna kommendör, överste, överstelöjtnant, major, kapten och löjtnant.

Frälsningsarméns fana bär devisen "Blod och eld". Den röda färgen symboliserar Kristi blod, den blå helgelsen och den gula Andens eld. I armélokalerna, där den så kallade botbänken intar en central plats, hålls bland annat väckelse-, frälsnings- och helgelsemöten. Den folkliga sången och musiken i form av hornmusik och strängmusik har allt från början spelat en framträdande roll i Frälsningsaméns verksamhet. I Sverige sjunger man ur Frälsningsarméns sångbok, vars 325 första nummer sedan 1986 ingår i de flesta svenska trossamfunds psalmböcker. Tidningen Stridsropet (eng. The War Cry) är rörelsens huvudorgan. Inom Frälsningsarmén har kvinnan alltid varit jämställd med mannen, vilket markeras genom regeln att ett gift officerspar skall ha samma rang.

I dag är Frälsningsarmén en integrerad del av den kristna kyrkan fastän särpräglad i organisation och praxis. Arméns lära överensstämmer med den kristna trons huvudström, och i dess lärosatser betonas Guds frälsningsavsikter heter det i The Salvation Army Year Book. De elva lärosatserna i stiftelseurkunden från 1878 är av allmänprotestantisk karaktär. Kyrka, dop och nattvard omnämns inte; enligt Frälsningsarmén är sakramenten inte nödvändiga för frälsning och helgelse. I lära och förkunnelse framhålls främst vikten av personlig kristen tro och ett disciplinerat andligt liv. Det står frälsningssoldaterna fritt att motta dopet och nattvarden i andra samfund. Under påverkan från den ekumeniska rörelsen har samfundsmedvetandet under senare år blivit märkbart inom Frälsningsarmén. Utan att vara formell medlem har Frälsningsarmén ett "broderligt" gemenskapsförhållande till Kyrkornas Världsråd.

En oppositionsrörelse inom Frälsningsarmén i Sverige vände sig mot den internationellt centraliserade organisationen och William Booths strävan att samla all makt över rörelsen i sin hand . Det ledde till att Svenska Frälsningsarmén bildades 1905 – som trossamfund och med egen sakramentsförvaltning.

Staty föreställaande William Booth källa Wikipedia