Höga Kusten Poetens blogg

Hela lördagen gick åt för att tillägna mig allt det nya som har hänt på Försäkringskassans hemsida sedan de skaffat en ny image. Det är mycket som har hänt, framförallt skulle man kunna säga så här: För att vara sjuk och behöva hjälp från Försäkringskassan så måste man vara frisk. Ingenstans, i vare sig grundtexter eller informationsblad, kan man få en känsla av att Försäkringskassan skulle vara till för de sjuka. De har anammat arbetsförmåge-begreppet fullt ut och klassar alla sjuka som mer eller mindre arbetsförmögna. I texterna skrivs det mycket sällan om sjukdomsbegreppet. På det hela taget får man inställningen att det begreppet har blivit eliminerat från Försäkringskassans hemsida och säkerligen vokabulär också.

Alltså, om man ska hårdra fakta så finns inga sjuka i Sverige längre, de är mer eller mindre friska. I detta ligger den utstakade arbetslinjen som Alliansen fortsatte att förädla utifrån ett koncept under socialdemokraternas mandat. Denna linje är förhärskande och gör att många som idag skulle behöva vård och omsorg samt en rimlig chans att kunna komma tillbaka till någon form av värdigt liv är idag utelämnade åt handläggare på försäkringskassan och arbetsförmedlingen som faktiskt har stora svårigheter att tyda allt i de nya regelverken som införts. Ja, jag skrev utelämnade, för som klient hos dessa myndigheter har du i praktiken inga rättigheter, bara skyldigheter. Detta påpekas ständigt genom deras beteende. På en enda liten punkt kan jag tycka att den tanken möjligvtvis skulle kunna vara rimlig, att en viss motprestation gjordes av sökanden av förmåner m.m.

Men dessa motprestationer har ju redan blivit infriade tack vare regelverkets utformning. Dessutom inkommer den sökande ständigt med kompletteringar som han eller hon aldrig får någon ersättning för, nya och äldre intyg. Man går på möte, uppföljande möte, avstämningsmöte, planeringsmöte.Inte nog med det, man uppsöker läkare, sjukgymnaster, kuratorer, arbetsterapeuter m.fl.

Är inte detta motprestation så säg? Den bilden jag ser framför mig är en skrämmande syn, där myndigheterna skapar en Kafka-liknade situation för alla som kommer i kontakt med dem. Hur jag än försöker snurra runt och över från mitt skal så kommer jag aldrig upp.

Kring klienterna har skapats en industri av välbetalda chefer, handläggare, yrkesutövare. De har alla ett gemensant. De tjänar alla pengar på oss. Men vad är deras motprestation? Vad får vi tillbaka?

När jag tänker på det skrattar jag inte längre.