Gissa vem som har fått paket i sin paketkalender? (Ja, förutom hondjursongarna då alltså...)

 Åh Kitty; nyåret avnjöts helt enligt min smak! Inga barn, varken stora eller små så långt ögat kan nå. Maken och jag stannade oförskämt länge i sängen, gick upp och åt frukost och gick sedan och lade oss igen...

Lång skön (om än kall) promenad med hunden och vid sexsnåret åkte vi och hämtade förbeställd nyårsmeny från närbelägna restaurangen:

* Fast vi fick annan dessert, någon slags choklad/vanilj-pannacotta med bärsås. Gott var det i alla fall.

 Bubbelvin genomgående till mig, och rödvin till köttet för maken. Baileys till kaffet och Mamma Mia i soffan sedan; i n k l u s i v e "sing-along-partier" efter själva filmen. =) Vid tolvslaget gick vi ut på gatan och snålglodde på andras fyrverkerier och skålade för det nya året. Dagen idag har gått i lättjans tecken, precis som igår drog vi oss länge i sängen, åt lååångsam frukost och gick sedan och lade oss igen. Härligt!

Nu är maken och handlar idel nödvändigheter, tandkräm, middag och överraskningsgodis. =) Hur var din nyårsafton Cyber-Kitty?

Idag är det exakt ett år sedan jag publicerade de här bilderna under kategorin "Glädjefnatt". Det är dessutom min älskade makes födelsedag (även om han gör sitt bästa för att förtränga det...)

Födelsedagar är viktiga saker i Hondjursland, så här kommer lite gratulationer till universums skönaste, mest omtänksamme, allmänt finaste och bästaste Någon:

GRATTIS!

Idag när jag kom hem, efter en hektisk dag, efter diverse utvecklingssamtal och trötta och griniga ongar från dagis och fritids i släptåg, som käbblade om vad de ville se på teve, trött så jag var gråtfärdig låg det tjugo stycken sådana här och väntade på köksbordet.

Gissa vem som blev helt pigg och alldeles full av älsk?

 När jag kom hem idag, väntade sådana här på mig. =) Har jag världens bästa man, eller kanske till och med världens bästa man? Inte nog med detta. Han ger mig dessutom kaffe varje morgon. Kan det egentligen b l i bättre?

 I går fyllde min svägerska år. Och förra året, på hennes födelsedag fick jag ett meddelande, att om jag ville gå en promenad med världens finaste hund (tik) så skulle hon, med tillhörande husse finnas i en park nära mig klockan si och så.

Det ville jag, och det gjorde jag. Och promenaden blev lång. Den längsta jag gått skulle jag tippa. Många, många timmar gick vi. Och pratade, och pratade, och pratade...

 Ja - mest jag förstås. Men maken kan rätt bra han också. När till och med hunden började se olycklig ut och fötterna värkte satte vi oss på ett fik och drack kaffe. Jättelänge.

 Den födelsedagen och den promenaden blev startskottet till den största helomvändningen i mitt liv. Det finns vissa sådana där stora punkter. Att få barn är en sådan. Men detta - att ha blivit en del av en självklar tvåsamhet, ena hälften av ett "oss" och ett "vi" - just då, när tillvaron var rätt körd, när ljuset föreföll så oändligt avlägset och allting bara kändes som en evighetslång trög uppförsbacke - det är nog ändå den största.

Eftersom jag inte fattar hur man lägger in musiksnuttar, så får jag väl nöja mig med att länka. Den här sjöng Mirakelkvinnan för oss på midsommarafton...

...göra ett inlägg till, för säkerhets skull:

Jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, ett riktigt jobb som börjar imorgon! Jag har alltså fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, med lön, sade jag det? Jo - jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb, jag har fått jobb!!!!!! Puh!

Så. Nu tror jag du fattar...

Ha! För jag har ändå uppdaterat mitt persongalleri. Så det så!

Det blev så bra, så bra, så bra alltihop!

Jag blev urtjusig i håret, med frisörkompisens benägna bistånd, en klassisk svinrygg med ett "pärlspänne" på, och gröna blad liksom intjoffat i håret. (Och en miljard hårnålar, och sprej och skit i håret, som inte var enkelt att få av senare på landet, där varmvattenberedaren dött - men det är en annan historia)

Klänningen satt som en smäck, och maken var matchande tjusig i ny kostym. Lillebror i smoking (och vit gasbinda över det allt annat än rena gipset) och med egen minibrudbukett, Storasyster i vit klänning och fin i håret. Extratonårssönerna i mörka kostymer, skjorta och slips, snygga så man nästan svimmade. Det snyftades rätt vilt bland åskådarna, redan när vi kom in i kyrkan kan jag avslöja...

Och när Storasysters blockflöjt fyllde hela kyrkan med "Den blomstertid nu kommer", klart, mjukt och klockrent, eller när Mirakelkvinnan sjöng "Av längtan till dig" - då var till och med prästen markant fuktig i ögonen...

När vi kom till landet kvällen innan, för att plocka blommor, blev jag lätt nervös. Sist vi var där fanns där precis h u r mycket som helst, men nu var det rätt ordentligt utblommat. Men hundkex fanns det. Och smörblommor. Och ängssyra i kohagen. Och lite prästkragar och fina grässtrån och snygga blad, och några lupiner som man kunde ta bort det nedersta vissna på. Och några snygga "bollar" som egentligen var fullständigt vissna, fast vackert vissna - så visst blev det buketter till både mig och barnen och alla borden...

Maten räckte, och tårtorna var fantastiska. Snapsen flödade, min svärmor joddlade (nej - jag skojar i n t e), brudgummen gjorde årets vurpa, vi blev fotograferade, både fram- och baklänges, med och utan barn i olika konstellationer, händerna med ringarna, i trappuppgången, buketten, nära och på avstånd. Skall bli spännande att se, och kanske, kanske, kanske dyker någon av bilderna upp i en blogg nära dig såsmåningom... 

När min mormor höll tal öppnade sig himlen och smattrade på tältduken, så ingen hörde någonting och lika bra var nog det, för jag hörde spridda fragment om någon liten flicka som redan som barn, pratade och pratade så folk fick skavsår i öronen - och sådant skulle folk kunna få vatten på sin kvarn av att höra...

Och presenter fick vi en hel drös. Bäst var nog grästrimmern som brudgummen (eller brudgubben som Storasyster döpt honom till) stiftat så nära bekantskap med under helgen att min(oj - vår menar jag såklart!) djungel näst intill börjar likna en gräsmatta.

Nu återstår den sista disken inne i festlokalen - och den skall jag gå och ta itu med NU! Hepp!

Men vad jag ju egentligen skulle säga, var ju tack snälla rara Cyber-Kitty för alla välgångsönskningar och tumhållningar och väderdanser och andra glada tillrop!!!

Hette den inte så? Stiernhielms dikt?

Kantorn har semester och jag vet inte om han/hon har noter till det vi vill skall spelas. Båda hondjursbarnen hemma från dagis/fritids, vilket det i n t e var planerat för. En snickare skulle titta på vilka väggar som skall rivas, respektive byggas, barnen behöver klippa sig och kanske j a g borde göra något roligare med håret än typ en hästsvans?

Hur många kilo potatis går det åt till 42 personer, och hur mycket sill, och hur många är det egentligen som ä t e r sill? Är det gluten i fasters marängtårta och hur många bord finns det egentligen i festlokalen. När skall storasysters klänning sys in (hon är mager som en spagetti) och hur och när kommer m i n klänning hit, och kanske man borde ha nya underkläder?

Dukar skall fixas, och snapsglas, och blommor skall plockas - undrar om man kan lämna in en bukett ängsblommor i blomsteraffären och få dem att binda till dem tjusigt? Jag vill plocka själv, på landet - det blir finast!

Det snurrar rätt så på högvarv i hondjursskallen just nu kan jag rapportera - men det är roligt surr. Och på fredag blir jag inte bara Fröken, utan Fru också! Det du Kitty!!!

Jag upptäcker plötsligt att det är något som liksom inte stämmer härhemma... Jag såg redan i går när jag kom hem från min stödgrupp, att micron i köksfönsterkarmen inte stod riktigt som den brukar, och när jag gjorde morgonkaffe såg jag att blomman i köksfönstret hade vänt sig på andra hållet. När jag går förbi vardagsrummet på väg mot datorn känns det ännu mer fel, något med ljuset, och då ser jag det... Någon har putsat mina fönster!!!

Alltså fattar du Cyber-Kitty!? Putsat fönstrena!!! Jag har sådana där gammeldags spröjsade fönster, med sex rutor i varje, alltså 24 rutor per fönster, om man putsar dem på alla sidor.

Ifall jag hade putsat fönster när jag var ensam hemma hade jag stått som en flåsande hundvalp innanför dörren och krävt omedelbart beröm och guldmedalj minst - men fästmannen/sambon/världens finaste har inte sagt så mycket som pip...

 För ett tag sedan hade JenJen, den här bilden i sin blogg, och jag skrev att jag tyckte mycket om den. Och tänka sig! Med specialleverans via Mirakelkvinnan fick jag den imorse i A4-format. Fästmannen trodde att det var någon som målat av mig... *fniss* - måste ha varit de vackert röda strumporna som förvillade.

Jag blev grundligt firad imorse med skönsång och massor av paket, kaffe på sängen och fick till och med puss (!) av pussallergiska dottern! Lantisen häcklade mig nyss per telefon och försökte ge mig åldersnojor, men det biter inte på mig. Det här blir ett bra år; jag har blivit sambo, kommer att ta examen, förhoppningsvis att få ett jobb, och samtidigt som jag blir fröken planerar jag för att bli fru. Kan det egentligen b l i bättre?

Hej Kitty!

Jag skulle bara tala om att jag både lever, rör mig ( i alla fall fläckvis) och är här. Det har varit en tuff vecka; skolfröken hela veckan (inte som kandidat, utan som "riktig" vikarie), redovisning av projektarbete, starttankar inför examensarbete, kvällsseminarie på lärarhögskolan osv. ´Men mitt i all röran har jag gått och fått en sambo. Det du. Det är inte illa. inte illa alls!

Jag står i köket i det älskade torpet och diskar frukostdisken. Radion (faktiskt exakt en sådan som på bilden!)skorrar lite, men det går att få in P1 om man meckar lite. Det är diskerskans privilegium att få höra radio. Annars får man åstadkomma sina egna ljud här på landet. Vill man ha musik, får man sjunga själv.

I hagen utanför går bondens fina ardennerhästar, de med de snälla ögonen, och betar. Lillebror sitter fint i soffan och bläddrar i sin nya bok. Storasyster har följt med kompisen hem och skall sova borta. Fästmannen(!) och hunden är ute och gör någonting, fixar med utelamporna tror jag.

I vardagsrummet sprakar inte längre brasan, eftersom vi snart skall packa ihop oss och åka hem, men vi har eldat så det dånat i flera dagar. Det har hänt något med varmvattenberedaren så man får värma vatten på spisen till disken, men vad gör väl det?

 Jag är i mitt älskade torp, och har varit det hela året. Första turen av många, för nu är jag en del av ett oss och ett vi, och en av sakerna vi skall göra i år, är att komma hit, igen, och igen och igen!

Hur är det Cyber-Kitty; blev det några löften vid tolvslaget? För egen del blev det inga direkta löften, men det känns som om jag går ett löftesrikt år till mötes. Många förändringar, och alla till det bättre. 2007 var inget höjdarår, men sista kvartalet uppvägde mer än väl de tre första känns det som...

Under det gångna året har jag harvat vidare med min utbildning, nu är det bara en termin kvar. Jag har gjort upp bodelningen med exet, och har numera lagfart på torpet, även om vi fortfarande inte är överrens om ett vettigt schema för barnens vistelsetider, eller någon kostnadsfördelning osv. Men det kommer, det med. Små, små steg, vart och ett kostar enorma ansträngningar, inte minst vad diplomati anbelangar, men det går ändå framåt.

Nästa jul är barnen hos mig, och den skall firas i vårt nya, gemensamma hem. Skall man följa traditionen kanske jag till och med är en ärbar kvinna vid det laget =) Jag är i alla fall sambo, i världens finaste etagelägenhet, har världens finaste hund och två extra tonårssöner. (vad kallar man den andres barn egentligen? "Bonusbarn" låter fånigt, "styvsöner" helt förkastligt... Idéer?). Kan det bli annat än ett bra år det här?