Maken utflugen hela dagen och jag vaknade med sprängande huvudvärk till ljudet av hysteriska "tecknad-film-röster". Sur som ättika stängde jag sovrumsdörren, drog täcket över huvudet och somnade om.

 Nästa gång jag vaknade var det av storasyster som kom in och meddelade att kaffet var färdigt. När jag kom ut i köket var det till dukat bord och till doften av nybakade scones från ugnen!

 Har jag inte sagt det förr, så säger jag det nu: Jag d y r k a r min dotter!!!

Och för övrigt anser jag att centern skall dra något gammalt över sig, kräla in under en sten någonstans och s k ä m m a s!

Blytunga måsten hänger över huvudet. De försvinner liksom inte hur mycket jag än blundar, och det tar emot något så infernaliskt att sätta igång. Varför ä r man en sådan jättebebis och skjuter upp allting till sista sekunden? Med yxan över huvudet, i precis, preciiiis sista stund brukar jag efteråt förvånat, lättat konstatera att det inte var så farligt i alla fall... Men yxan är inte riiiiktigt mot halsen än... Kanske borde jag bryta trenden och göra något fem minuter i tolv, istället för fem över?

Jag är oerhört sugen på att testa! Tänk bara; slippa handla, slippa tänka, slippa planera, slippa den eviga frågan: Vad skall vi äta till middag? Fem dagar i veckan har någon annan tänkt åt en. Jag har bloggat om det tidigare, men då fanns tjänsten bara i hufvudstaden, nu finns det i min stad också.

Någon som testat, eller som känner någon som har gjort?

Varje måndag levereras en matkasse med så gott som alla tillbehör till fem middagar. Ja - eller fyra middagar är det, varav en räcker till två gånger (lite konstigt - varför kan det inte vara fem olika?) Beskrivningar och recept följer med, så det är bara att välja och sätta igång. Visst låter det frestande?

Min dator har havererat!!!

Härom kvällen blev den plötsligt alldeles märklig och med hjälp av datorkunnig granne har det konstaterats att moderkortet antagligen behöver bytas ut. Hilfe!!! Jag v e t att datorer är som lego ungefär och att moderkortet i n t e är synonymt med hårddisken, där allt finns - men det känns ändå förskräckligt att gå och lämna själva burken till någon annan, som skall skruva sönder den. Backupkopior talar alla (inklusive jag själv) om att man bör göra med regelbundna intervall - men har jag gjort det? Typ någonsin? Hrm - njae... Tänka är en sak, det gör jag fort och ofta, men från tanke till handling är det lååångt. Kruxet är dessutom att min dator antagligen är för gammal för att rätt sorts moderkort skall gå att köpa, så då passar det inte i själva burken och då måste jag antagligen köpa en ny dator...

Min fina dator. *snyft* Jag vandrar runt som en äggsjuk höna i lägenheten, helt vilse. Kanske bra med en avvänjningsperiod. Nu gästsurfar jag från makens dator - men den är ju i andra lägenheten = långt från både sällskap och kaffebryggare. Detta måste vara mitt värsta ilandsproblem ever!!! Seriöst hade jag vikt helgen åt diverse protokollskrivning och skrivjobb. Blä!!!

Läste att Nina kanske blir skåning inom en inte alltför snar framtid och hittade en bra träningssida. =)

http://susning.nu/Sk%e5nska_ord 

Här fanns lite av varje, dock inte det jag letade efter; maskulinformen av Gräbba. En Gräbba är ju en tjej, - men vad heter det om det är en kille? Maken hävdar att då heter det Påg, och det kan det ju göra - men femininformen för Påg är väl ändå Tös?

Så vad heter det? Tös och Påg, Gräbba och ****?

 I går föreslog maken att vi skulle äta ost och kex till middag. Näe - det är ju ingen riktig mat, gnällde jag. I dag, när vi pratades vid snabbt på telefon innan jag körde hem från jobbet, föreslog jag att vi skulle äta ost och kex idag istället (maken fixade pytt-i-panna för att avvärja gnälligheten igår), eftersom jag insåg att om det skulle handlas så vore det v e r k l i g e n min tur. (och d e t orkade jag ju inte.) Men det var ju ingen riktig mat - replikerade road make snabbt. Näe - fast det var ju i g å r, svarade jag I d a g är det det!

 Så efter att ha slängt ett öga här hos dig, inser jag att Estrella har börjat sälja vinägerchips igen, och plötsligt är jag halvvägs till affären utan att ha en aning om hur det gick till. Chipshyllan ligger sist på turen, och jag hade hunnit samla på mig en avsevärd mängd varor innan jag kom dit, för att mötas av de vanliga (äckliga) Sour-cream-onion,  grillchips osv osv... I min desperation attackerar jag diverse butikspersonal och får dem att kolla på lagret så att det inte står några ouppackade påsar där och skräpar, o c h lägger en lapp med många utropstecken i butikens förslagslåda, innan jag kommer på att videoaffären ligger nästan på vägen hem...

Som i den där reklamen: Plötsligt händer det - ser jag dem direkt när jag kommer innanför dörren, rafsar åt mig två påsar med ett lyckligt flin, och förvirrar expediten med att förklara att videoaffären är min b ä s t a mataffär!

 Mums! Tack snälla rara Cyber-Kitty för tipset!

 +  +

För ungefär ett år sedan läste jag det här inlägget. Föga anade jag då att jag idag skulle vara med om samma sak, med den viktiga skillnaden att medan maken fick Loka Citron, fick jag den första "gin&fläder-groggen" av svärmor redan på förmiddagen. Mycket ved var det, och lika mycket finns det kvar, som skall köras och staplas en annan dag.

 (Vedstacken på bilden är halv ungefär)

Barnen har åkt till fadershuset på två veckor, och dagen innan de for damp tonårsextrasönerna in. Inte helt frivilligt från deras sida, och inte helt planerat från vår sida. Hur man kan föredra en halvdöd villaförort framför en storstad med badstrand är och förblir mig en gåta...

Storasyster lånades ut till Mirakelkvinnan med familj förra veckan, så hon kom till sitt älskade Öland i alla fall + Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Vi andra, dvs jag, maken + Lillebror hade några underbara dagar hos JenJen. Lillebror fick rida på hästen, gå ut med kanin i koppel, åka kanot, springa trehundrasjuttioåtta gånger fram och tillbaka på spången till bryggan och bada, bada, bada (inklusive i nyfådd pool, fast mest i sjön). Fyra katter att klappa, inte folkilskna och rädda för barn som mormors katt är. Oj, oj, oj vad han trivdes!

Och så var vi i självaste Hufvudstaden också. Körde in, ställde bilen vid en T-baneskylt, åkte låååånga rulltrappan, gick av i Gamla Stan och såg Kungens slott, lullade runt lite och tog båten över till Gröna Lund. Lillebror och jag åkte tills vi garanterat hade tjänat in våra svindyra turband, och så lite till.

Han åkte allt som han inte var för kort för, men bäst var nog Lustiga Huset - där var vi många gånger. Vi åt grillbuffé på en "riktig" restaurang, och det räddade hela dagen. Först stod vi och sneglade på de aptråkiga gatuköken, med sina äckliga dyra hamburgare mitt bland allt folk och skrammel, och sedan bestämde vi att det var värt de extra slantarna att få sitta ned, i lugn och ro, i skuggan, och äta mycket, länge och gott. Till och med lille kräsne Lillebror åt "tivolispett" med köttbullar och prinskorvar. Många sådana. Och nachoschips och en och annan potatis och lite guacamole. Och så fick han en "nalle" någon slags mjukis Pierrot-docka, som raskt döptes till Mulle Bengtsson, (var farao får de allt ifrån?)

På T-banan tillbaka till bilen höll Lillebror på att krevera av skratt åt högtalarrösten som sade att tåget gick till Vällingby. Han satt och härmade det hela kvällen sedan.

För övrigt staplades det ved hos JenJen med. Vi börjar bli riktiga veteraner. Fast hennes hög var inte en tjugondel av svärfars. Tur!

Knyckte den här hos Peter Pan. Vet egentligen inte riktigt vilken av karaktärerna jag identifierar mig med. Båda två faktiskt. Vem av dem är du Cyber-Kitty?

I går gick flyttlasset. I morgon skall vi ha försenat födelsedagskalas för extrasonen som fyllt fjorton. Då kommer tjocka släkten, för första gången till nya lägenheten. När jag skulle somna slog mig plötsligt den förskräckliga tanken: "Då kommer ju de att vilja titta på min lägenhet också!" Det som kommer att bli hälften av vårt kommande nya hem. Och här ser ut, som bara en Hondjurshåla kan se ut!

Och Mirakelkvinnan var bortbjuden, och kunde inte komma och vifta med sitt trollspö. Nu är fästmannen och sönerna och packar och hämtar det sista av grejerna, och tanken är att jag e n s a m skall åstadkomma mirakel, vilket betyder att prydla till såpass mycket att jag inte faller död ned av pur ångest över att behöva öppna dörren för blivande svärmor och svägerskan m. fl. imorgon. Ni som varit i Hondjurshålan vet vad jag talar om...

Var är alla sådana där städtanter från teveprogrammen när man bäst behöver dem? Och hur är jag egentligen funtad som sätter mig med en kaffekopp och bloggar om eländet istället för att sätta högsta fart? Hur i helskotta kan någon vid sina sinnens fulla (?) bruk vilja bo med mig kan man ju undra... Jag har i allafall hunden här som sällskap. Hon gick just och lade sig i sängen. Kanske det enda rätta egentligen...

 Storasyster har varit hos doktorn som tagit blodprover på henne för att utesluta pälsdjursallergi...

 Lillebror ramlade på dagis och slog i en framtand riktigt illa.

Jag har slitit med att rädda ett havererat grupparbete och med att försöka trolla mig till många platser samtidigt: lärarhögskolan, stödgruppen, kvällsseminarier, praktikskolan, vikariat osv.

Men i helgen får jag en synnerligen välkommen granne i lägenheten ovanpå. Och världens finaste hund också. Och vi har bestämt att storasyster minsann inte a l l s kan vara allergisk mot henne. Det dumma kliet måste bero på något helt annat, och dessutom fick vi salva, så det skall försvinna. Så det så!

 Påsken firades på landet. Jag kan numera stoltsera med att ha ett helt fd. utedass fyllt med nyhuggen prima björkved, och ett livsfarligt knäckt träd mindre på tomten. Så det så, en gång till.

Och hela nästa vecka skall jag vara fröken i 2b. (förutom när jag på något märkligt sätt skall klona mig, på måndag och redovisa projektarbete på lärarhögskolan) Inte lär jag orka blogga mycket då heller...

Men grannsämjan blomstrar i alla fall!

 Så det så!

Sakta börjar jag komma tillbaka till de levandes skara. Jag som aldrig är sjuk har legat fullständigt däckad. Förkyld och feber, hög feber. Ganska odramatiskt egentligen, men hu, vad sjuk jag var i går. Kan inte minnas när jag var så dålig sist. Hoppas hoppas att ingen annan i min närhet skall behöva må så - det unnar jag inte ens min värsta ovän...

 När termometern kröp över 39 (jag är en sådan som i normala fall har ungefär 36 grader) kunde jag inte ens resa mig och hämta vattenglaset som stod bara några meter ifrån mig... Ynk och gnäll!

Hur är det med dig Cyber-Kitty? Har du klarat dig från årets influensor och förkylningsbacillusker?

Vet du vad förresten Kitty? Igår fick jag mail från en gammal klasskompis från högstadiet som jag alltså inte har haft kontakt med på över tjugo år! Så kul, så kul! Kanske man till och med skulle vara så djärv att man vågade sig på att fika med henne en dag...?

Hur är det med dig? Håller du kontakten med gamla klasskompisar? Har du varit på någon klassträff någon gång? Hur var det i så fall?

 När räkningarna är dragna från mitt konto, återstår den facila summan av 21 kronor och tio öre att leva på den här månaden, tills csn behagat ta sitt förnuft till fånga och beviljar mig det studiemedel jag rätteligen borde fått för länge sedan. Och exet vill få det ena barnbidraget, eftersom han anser att det inte är rätt att jag lever i sus och dus för barnens pengar (dvs barnbidraget)...

Men - det är fredag, och klockan fyra dimper två efterlängtade sportlovstroll in i hondjurshålan, och när allt kommer omkring är pengar en värdslig sak. Nu åter till tvättstuga och sista sekunden-plugg!