Så gör han det igen. Förminskar mig till en myras storlek och vrider till saker så att hela min världsbild rubbas.

Likadant var det den dagen han plötsligt, från ingenstans, reste sig och gick: Jag älskar inte dig och har förmodligen aldrig gjort det. Nu flyttar jag.

Och så gjorde han det!

Och där satt jag, med en fyraåring och ett barn på väg i magen. Arbetslös och gravid i en alldeles för stor lägenhet som jag inte hade råd med.

Och lillebror kom. Jag hoppades väl någonstans in i det sista att hans ankomst skulle vrida allting till rätta. Att den hemska mardrömmen skulle ta slut, i barnets ankomst och självklara närhet.

Men han valde bort oss. Han valde också att inte betala en spänn i underhåll, att inte kunna hjälpa till med ens det minsta lilla självklara. Och jag gjorde som så många andra föräldrar före mig gjort. Kompromissade, kompromissade och kompromissade.

För barnens skull.

Och för att hålla fast vid illusionen.

Efter ett år sålde vi den stora lägenheten och omvandlade den till varsin mindre. Jag begärde - och fick - underhåll via FK. Vi hade (och har) kvar torpet -  mitt barndomsparadis, som han sagt alltid, alltid skall vara bara mitt, vad som än händer - och det skall det bråkas om nu. Jag köper ut honom och drar av vad han är skyldig mig i uteblivet underhåll tycker jag. Enkelt och rättvist. Väldigt fördelaktigt för honom.

Och plötsligt är monstret där.

Jag är en parasiterande hyena. Sjuk i huvudet. Hagalen. Sinnessjuk och girig som få. Rätteligen borde jag vara skyldig honom fantasibelopp - men ädel som han är kräver han "bara" 600 000:- (vilket är ungefär 3ggr torpets värde). Han anlitar advokat. Således tvingas jag göra det samma. Min advokat säger först att jag inte är skyldig honom någonting. Tvärtom. Men tack vare ett skickligt formulerat äktenskapsförord visar det sig att jag trots allt är skyldig honom en del. Vi kommer fram till 17.000:- (och då finns det många poster vi inte räknat med) Egentligen kunde vi helt enkelt kvitta hans halva av torpet mot det uteblivna underhållet - det jag förlorar i "vinst" hade kunnat kvittas av uteblivna avokatkostnader.

Nu är han direkt hotfull.

Säger sig aldrig vilja ha någon kontakt med mig. Han tänker göra allt i sin makt för att försvåra min tillvaro. Han kommer konsekvent att vägra fira barnens födelsedagar och framtida studentfester osv. tillsammans med mig. Den som talar med mig av hans släktingar/vänner tänker han bryta kontakten med. Han är inte intresserad av hur det går på min praktik - han är inte, och kommer aldrig att vara min vän.

Denna man älskade jag så till den grad att jag valde att dela mitt liv med honom. Han är far till mina två barn. Jag trodde att jag kände honom utan och innan - så gott man nu kan känna en annan människa.

Om två människor någonsin varit som gjorda för varandra så var det vi, trodde jag. På fullaste allvar ansåg jag vårt förhållande vara det lyckligaste jag kände till. Inklusive i film och litteratur. Jag hade inte den bittersta aning om att någonting mellan oss var fel. Jag såg ingenting komma.

Så djävla dum är jag.

Går det att fatta - hur tillvaron rubbas? Och gång på gång i mötet med honom. Den mannen som är snudd på identiskt lik min man - den mannen jag en gång älskade. Gång på gång gör han något, tar någon liten händelse, någon detalj - och gör något med den. Förvränger den till oigenkännlighet.

Och jag blir osäker. Får inte ihop bitarna. Tvivlar, undrar.

Sviker minnet mig? Kan det ha varit så egentligen?

Kanske minns jag fel? Och om jag har så fel för mig i den frågan - hur kan jag någonsin vara säker på någonting över huvud taget?

Visst kan jag rationellt resonera mig fram till att jag inte har fel i andra frågor än de som har med honom att göra. Att jag inte har problem i min kommunikation med andra människor. Att jag har lätt att umgås, har bra, både hjärna och minne osv. osv.

Men det hjälper inte när tillvaron redan satts i gungning. Det lilla gnagande tvivlet är redan där!

Och jag är liten, liten.

Barnens far är så dum, så dum, så dum!!!

Skriver mera sen - kunde bara inte vänta!!!

Han sätter sig på tvären med precis allt - och vänder och vrider det till att bli mitt fel!