Går man in på Lillebrors rum så ser man just nu inte mycket av golvytan. Utklädningskläder ligger precis överallt. (Ja - utom möjligen i korgen där de borde ligga då.) Direkt innanför dörren har han omsorgsfullt vecklat ut ett silkespapper. Det är en skohylla. Där står de nya spiderman-inneskorna prydligt upställda. Det är en hall.

På hans bord bor Pokemon-figurerna i sitt tvårumshus, gjort av skokartonger. Huset har givetvis både mattor och tapeter, toalett, säng och julgran.

Vad är det som gör att hur mycket leksaker man än har så är de man gör själv alltid roligast? Svaret ligger kanske redan i frågan...

Jag minns Strumpebandsfilurerna som min mamma och jag gjorde när jag var liten. En slags dockor i barbie-storlek, ståltrådsskelett med diskunderläggsskumplast lindat runt till kropp och så nylonstrumpeskinn utanpå. Vi gjorde hus till strumpebandsfilurerna av kartonger och möbler av urtvättade smöraskar och liknande. Mattor vävdes till golven, och klippte ut vackra tavlor ur veckotidningar...

Storasyster gör figurer i cernitlera och pysslar ihop skattjakter åt Lillebror och hans kompisar, med avancerade ledtrådskartor. Själva skatten är av underordnad betydelse - det är den roliga jakten som är bäst. Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är v ä g e n som är mödan värd...

Hur är det hos dig Cyber-Kitty? Vad lekte du helst med när du var liten, och om du har barn - vad leker de med? Är det kanske fortfarande pinnar och kottar som toppar leksaksligan - alla tjusiga plastsaker till trots?

Att ha en mamma som gått från att jobba som lärare (med tillhörande skollov) till att jobba som fritidspedagog är inte särdeles populärt bland hondjursongarna. Förvisso uppskattar de att jag inte behöver rätta prov, planera lektioner och ringa och maila en hel drös föräldrar kvällarna och helgerna i ända - m e n (och det är ett stort men) jag jobbar också alla lov.

Storasyster trivs inte riktigt på hemvisten som fritids för de stora barnen heter. Där är ganska lösa tyglar och en ljudnivå som inte är av denna värld. Hon har fått hemnycklar och brukar gå hem direkt efter mellanmålet, men att skippa fritids helt är inte aktuellt än på ett tag. Det blir för länge att vara ensam hemma många timmar anser elaka mamman. Dock hade jag arrangerat att hon fick vara hos grannflickorna igår, och idag och imorgon är hon med en kompis på 4h-läger på dagtid. Lillebror skulle dock gå på fritids hela veckan.

I morse skulle jag följa med Lillebror till skolsyster, på "väg-och-mät-kontroll" och sedan skjutsa tjejerna till 4h-gården, så tanken var att jag skulle komma lite senare till jobbet. Där har det varit mer än lovligt lugnt, för massor av föräldrar har anmält att deras barn skulle komma, och så dyker de ändå inte upp. Igår satt vi sju personal och hade bara fyra barn. Förvisso är det ju på särskolan, så det är personalkrävande barn, som behöver mycket hjälp - men mer än e n vuxen per barn behövs inte...

Så när jag hade lämnat Lillebror på fritids, och skjutsat tjejerna, svängde jag in på jobbet och frågade kollegorna om de tyckte att de behövde mig i veckan, och sedan seglade jag glatt in till min chef och frågade om jag inte kunde få ta ut föräldraledigt. Jo då - det gick hur bra som helst! Så nu har jag sportlov! Jag körde tillbaka och hämtade en m y c k e t glad Lillebror och så körde vi ner till mormor och åt fastlagsbullar. Nu frossar vi i intrikata planer över hur vi bäst skall tillbringa morgondagen. Hemma och mysa, gå på bio, åka och bada, gå på muséet, åka pulka...

Får se vad det blir. Men jag känner mig lycklig som en barnunge på julafton över att ha kommit ihåg den trevliga inrättningen föräldraledighet! Jag har 26 dagar kvar med sjukpenningnivå, och 90 dagar med lägstaersättning. Fattar inte att jag inte tänkt på det innan!!! Nu stundar en ljuvlig sommar - och mina surt förvärvade semesterdagar (som jag inte ville tulla på redan i februari) kan sparas till när maken är ledig och ongarna i fadershuset. Här skall det tas ledigt!

Så det så!

Hemma med Lillebror, som till sin oförställda förtjusning fick feber av influensasprutan, och äntligen ä n t l i g e n fick en egen dag med bara mamma. Vi kollar på lejonkungen, äter polkagrisar och tar dagen som den kommer.

Hakuna Matata!

...får jag erkänna att jag t r o t s innehav av såväl reflexväst som cykelhjälm (jodå - maken skrattade hela helgen när jag införskaffat den. Kul att man kan roa någon.) föll till föga i förrgår när drivorna hopades och låseländet på cykelskrället frusit fast, och tog bilen till jobbet.

Det får vara någon måtta på hurtigheterna.

Men idag hade vi en ljuvlig utedag på isen på Pildammarna! Hela särskolan, med pulkor, skridskor, bullar och varm choklad. Vi baxade glatt ned såväl rullstolar som "vingelpellar" på isen och bara njöt i vintersolen! Har man bara bra kläder så kan vinter vara underbart, vad än gnälliga bloggare i min omedelbara närhet må påstå!

Så det så!