Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Går man in på Lillebrors rum så ser man just nu inte mycket av golvytan. Utklädningskläder ligger precis överallt. (Ja - utom möjligen i korgen där de borde ligga då.) Direkt innanför dörren har han omsorgsfullt vecklat ut ett silkespapper. Det är en skohylla. Där står de nya spiderman-inneskorna prydligt upställda. Det är en hall.
På hans bord bor Pokemon-figurerna i sitt tvårumshus, gjort av skokartonger. Huset har givetvis både mattor och tapeter, toalett, säng och julgran.
Vad är det som gör att hur mycket leksaker man än har så är de man gör själv alltid roligast? Svaret ligger kanske redan i frågan...
Jag minns Strumpebandsfilurerna som min mamma och jag gjorde när jag var liten. En slags dockor i barbie-storlek, ståltrådsskelett med diskunderläggsskumplast lindat runt till kropp och så nylonstrumpeskinn utanpå. Vi gjorde hus till strumpebandsfilurerna av kartonger och möbler av urtvättade smöraskar och liknande. Mattor vävdes till golven, och klippte ut vackra tavlor ur veckotidningar...
Storasyster gör figurer i cernitlera och pysslar ihop skattjakter åt Lillebror och hans kompisar, med avancerade ledtrådskartor. Själva skatten är av underordnad betydelse - det är den roliga jakten som är bäst. Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är v ä g e n som är mödan värd...
Hur är det hos dig Cyber-Kitty? Vad lekte du helst med när du var liten, och om du har barn - vad leker de med? Är det kanske fortfarande pinnar och kottar som toppar leksaksligan - alla tjusiga plastsaker till trots?
Postat i: Barnsligt Permalink Kommentarer [5]
