Jag är så vansinnigt trött på att inte ha några pengar så det finns inte!!!

Att inte kunna köpa sådana kläder jag vill ha, inte den mat jag tycker är god, att inte kunna laga eller ersätta det som är trasigt, att inte kunna resa någonstans ifall jag vill, att få magnip när jag ser brevbäraren, eller när det är dags att gå till tandläkaren. Att inte kunna köpa en ny cykel åt storasyster eller skridskor, eller saccosäckar till hennes rum!

Pengar gör ingen lycklig - det är sant. Men tillvaron blir f'*n så mycket enklare om man slipper väga varenda liten utgift på guldvåg. Mirakelkvinnan fyller år, och jag vill köpa en fin present åt henne. Lantisens son skall döpas - samma sak där. Jag vet en hel massa saker som de hade blivit glada för, och som hade varit roligt att ge bort, men istället blir det halvtaskiga nödlösningar som vanligt...

Jag är duktig på att rätta mun efter matsäck. Det är praktiskt taget omöjligt att överleva på den budget jag och hondjursbarnen gör. Ändå är vi alla tre förhållandevis välnärda, och vi har kläder och saker, bor bra. Vi har till och med bil och lantställe. Att vi antagligen skulle hamna långt, långt under fattigdomsstrecket är det få som skulle gissa, även om jag gnäller ibland över ekonomin.

Jag kan koka soppa på en spik, jag handlar när det är billigt och tar glatt emot avlagda kläder och saker till både mig och barnen. Då kan man inte välja. OK - en orange jacka till storasyster. Hon hade kanske hellre velat ha en blå, men visst, orange är ju också en bra färg, och den är ju rätt ok. Lillebror är stolt över att ha syrrans mössa, och att regnkläderna är alldeles för stora är ju bara charmigt. Barn växer ju, och ärmarna kan vikas upp.

Egentligen är det inte ett dugg synd om mig. Jag brukar försöka tänka att jag faktiskt har fler tillgångar än skulder. Jag har en lägenhet, ett torp och en bil, och värdet på det överstiger (om än med knapp marginal) än så länge både studieskulder och gigantlånet till mamma, men det kostar på att alltid, alltid behöva tänka kronor och ören.

Att gå till lekplatsen, eller cykla till havet, eller göra en utflykt till skogen är lika roligt som att åka till nöjesparken. Man kan ta med vattenflaska och ett paket kex (inköpta på Netto eller Liedel till extrapris). Äpple är visst lika gott som mango, och vindruvor blir ändå bara klämda i väskan... Den här tandkrämen, eller det här shampot är inte lika bra som den sorten som finns hemma hos pappa (som bara köper kravmärkta, ekologiska, svenskproducerade matvaror, och märkeskläder av naturmaterial) men deeet är ju inte så viktigt.

Jag skulle kunna hålla på precis hur länge som helst. Jag vill så mycket, både för barnens och för egen del, men just nu känns det som att precis allt, allt kostar pengar. Och jag är intutad sedan födseln att den som icke arbetar skall icke heller äta, och i ditt anletes svett skall du tjäna ditt bröd osv... Just nu har jag ingen inkomst alls. CSN behagar bråka med mig och jag lånar, och lånar och lånar av mamma. Torpet behöver repareras, det är ett stort hål i ena vindskivan och vattenpumpen har gått sönder. Något behöver fixas med avloppet, och gör man inte det riskeras vite på hutlösa summor. Antagligen får jag låna ännu mer av mamma - men hur skall jag kunna med att beställa dit hantverkare för pengar som jag inte har?

Antagligen borde jag sälja torpet medan det fortfarande går att få något för det. Har jag inte torpet behöver jag inte bilen heller. Jag skulle få en slant att leva på, och många utgiftsposter skulle försvinna. Men jag vill inte!!! Jag vet att det är vansinnigt och Luther sitter på min axel och väser sin stränga katekes med gammaltestamentlig stämma (hur nu Luther kan vara gammaltestamentlig) och jag blir barnsligt tjurigt trotsig. Jag vill inte!!!

Det är inte så mycket jag vill ändra egentligen. Och får jag bara en examen och ett jobb någon gång så klarar jag mig fint. Det skulle ju vara skit om det inte går att trampa vatten lite till. Hålla näsan över ytan och trolla med knäna. Men tråkigt är det, och mycket energi tar det. Idag fick jag i alla fall lite lön från min praktikskola och jag tänkte cyniskt att det kanske räcker till sisådär en sjättedels vattenpump. Bra. Då är det bara resten kvar...