När barnen kommer, kommer också anteckningsboken som exet och jag kommunicerar genom. Där får jag läsa att lillebror varit jättesjuk, hög feber, hemma från dagis hela veckan, kräkts, till och med av vatten på sked. Detta hade jag ingen aning om! Är det för mycket begärt Kitty att som mamma och boendeförälder få information om sådana saker?

Vidare läser jag att jag, trots att jag sagt till drygt fem veckor i förväg inte får ta barnen med mig till min minstekusins studentskiva den 30/5 (som alltså är på "pappas vecka"). Eller, jo - jag får ta med dem, men bara under förutsättning att de levereras till exet senast på slaget klockan 19.00. Jag säger att det är omöjligt, eftersom kusinen går ut 17.45 och vi inte ens kommer att hinna hem till fastershuset förrän det är dags att åka hem igen. Bäst vore att barnen sov hos mig den natten. Exet meddelar via surt sms att det inte går för sig. Han och sambon tycker att eftersom det är en vanlig skoldag är 19.00 absolut senaste hemkomsttid. Jag sms:ar tillbaks att folk nu och alltid, lite då och då kommer att gifta sig, fylla år och ta studenten, oavsett vems vecka det är och att det inte är en vanlig dag utan en familjehögtid. Exet svarar: Du får ju ta barnen med. Förstår inte vad du tjafsar om.

Samma familj bjöd i somras barnen och mig på kombinerat födelsedags- och hejdå-kalas för kusinens storasyster som skulle resa till Kina och vara borta ett helt år. Barnen var särskilt bjudna, och just för deras skull lades hela tillställningen på dagtid istället för på kvällen. Det var exets vecka och barnen fick inte följa med. Storasyster var jätteledsen eftersom hon älskar min kusin (hon som skulle resa).

Två födelsedagar i samma familj inföll på pappavecka och behöver jag säga att barnen inte fick gå...?

Samma sak i julas. Vi bjöds dit på lunch, och lillebror kunde inte komma förrän efter ett par timmar, för exet hade bestämt att överlämningen skulle ske klockan 16. Jag fick lämna kalaset och köra och hämta honom.

När kompisens dotter bjöd storasyster på sitt kalas i somras fick hon inte komma eftersom det var på pappas vecka. Jag skulle kunna fortsätta i evighet, men jag tror du har bilden klar Cyber-Kitty?

Kusinens studentskiva är inte liv-och-död-viktig, men vad som känns viktigt är att barnen känner att de har en familj, en släkt, dit de hör, som älskar och välkomnar dem. Exet tycks inte se att det är barnens släkt också, utan bara min. Jag känner att smärtgränsen är passerad för länge sedan, men vad, rent konkret kan jag göra?

Familjerätten tar bara emot par på frivillig basis, och exet anser inte att vi har samarbetsproblem. En domstolsförhandling känns oerhört drastiskt. Jag kan ju knappast kidnappa mina egna barn för att gå på studentskiva!

Jag kommer inte att vara välkommen på dotterns åttaårskalas. Exet fixar på sin helg, och hon har fått bjuda 5 flickor och 6 pojkar. Den jämnåriga kusinen är inte bjuden (hon är ju släkt med mig). Bästisen (dotter till min bästis) får inte heller komma. Dottern är jätteledsen över detta. Skall jag då behöva ordna någon slags uppsamlingskalas för alla som inte fick komma på det första? Det är ju fullkomligt absurt!

Hur, och på vilket sätt, är denna typ av resonemang med barnens bästa i fokus? Finns det något sätt, som jag missar, på vilket man skulle kunna hävda det? Om det gör det, och du ser det Kitty, så var snäll att tala om det för mig - för jag ser det inte!