Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Jag har just suttit i telefon med familjerättsbyrån. Exet upphör aldrig att förvåna mig... Gång på gång visar han sin inkapabilitet att sätta barnens behov i främsta rummet. Han vägrar skriva på ett vistelseavtal, gnäller konsekvent över kostnadsfördelning (den nuvarande fördelningen är att jag, som får barnbidraget, betaler precis allt, för barnen, utom mat, de veckor de är hos pappan) men har inga konkreta förslag på hur han vill göra istället.
Senaste tjafset gäller att storasyster ville gå på scouterna. Vi fick hem en lockande broschyr med glada barn kring lägereldar, på kanothajk osv, och hon blev eld och lågor. Den lokala scoutkåren har varit vilande, men har öppnat igen, och vi skickade in en intresseanmälan, att vi ville bli kontaktade när de skulle starta. Exet svarade varken bu eller bä, men skällde ut mig för att jag anmält henne. Jag försökte förgäves förklara skillnaden mellan en intresseanmälan och en bindande "riktig" anmälan. Under sportlovet hade scouterna aktiviteter, dit man kunde gå och prova på. Barnen var hos honom den veckan, men de gick inte dit. Storasyster tjatade och tjatade. Flera klasskompisar hade börjat, och hon ville också. Jag frågade exet igen, men fick varken ja, eller nej till svar, så en tisdag lät jag henne följa med klasskompisen dit och prova på.
Det var precis hennes grej! Hon var eld och lågor och kom hem full av iver och snurrade om läger och knivar, kompisar, stormkök och knopar. Jag påpekade att hon bara provat på, att man inte kan gå en aktivitet varannan vecka, och att vi måste inhämta pappas godkännande först. Fortfarande inget svar från exet. Nästa vecka, kom hon inte dit. Det hette att han inte hade hittat, inte visste var det var. (Och jo, jag hade skrivit adressen i boken, som vi kommunicerar genom). Men inget "nej". Så jag lät henne gå till scouterna nästföljande tisdag också. De lagade soppa på stormkök och storasyster var lika entusiastisk. Vi skojade om att pappa inte hade hittat, men att nu hittar hon själv, om han bara följer med henne. I går kom ett surt sms, om att jag minsann, och inte han, borde förklara för storasyster varför hon inte kan gå på scouterna.
Jag svarade att det kunde jag inte, eftersom jag för mitt liv inte kan begripa varför hon inte k a n det! Han sade att det var svårt för dem att hinna hämta och lämna. Fästmannen erbjöd sig på stående fot att hämta och lämna henne när han ändå går ut med hunden. Vi meddelade detta, men fick inget svar. Senare kom ett nytt surt sms, som frågade om jag alltså tyckte det var ok, att han anmälde storasyster till vilken aktivitet som helst, utan att jag hade godkänt det först, och ja - det tycker jag! Om det inte kolliderar med något annat som jag inte kan rå över eller flytta, inte medför några extrema kostnader, men framför allt, om det är något som h o n själv vill, så varför inte?! Hon är nästan nio år, nog farao skall hon väl ha rätt att välja en aktivitet att gå på? Nej, jag fattar inte a l l s! Gör du Kitty?
Det skall bli "spännande" att se vad han kommer att hitta på för anledning att hindra barnens medverkan på midsommarafton, när vi gifter oss, och de skall vara brudnäbbar. Han kan inte hindra dem att vara med på själva bröllopet, men festen efteråt kan han nog sätta käppar i hjulet för om han vill...
Man kan inte tvinga den andra parten till samarbetssamtal. En förutsättning för att växelvis boende skall fungera är att föräldrarna kan och vill samarbeta, men om de inte kan eller vill det har man inget att sätta emot. Barnens pappa knarkar inte, är inte kriminell och misshandlar ingen, så jag har inte mycket att komma med. Dessutom v i l l jag att barnen s k a l l träffa oss båda, i samma utsträckning. Barn har rätt till båda sina föräldrar. På det hållet är det, och inte tvärtom!!!'
Han kan även vara väldigt charmig när han sätter den sidan till, är välartikulerad och framstår som ytterst mån om barnen. Men faktum kvarstår. Han vägrar samarbeta kring en enda liten punkt, och säger det i klarspråk. Han ringer hit och vrålar oartikulerat i luren att jag är sjuk i huvudet och tar till lägsta tänkbara sandlådeargument, men enda sättet för mig att få honom att samarbeta är att en domare pekar med hela handen och d ö m e r honom till samarbete. Onödigt, sjukt och ett slöseri med samhällsresurser kan man ju tycka.
Nu gör vi ett sista försök. Familjerätten skall skicka ett papper, där de ber oss komma, inte på samarbetssamtal (för det har han vägrat) utan på ett samtal i syfte att skriva avtal. Funkar inte det är kriget över oss...
Postat i: X-files Permalink Kommentarer [28]
Stackars dig. Men stå på dig. Jag har genomlevt liknande sabotage och samarbetsproblem med två pappor. Och jag vet nu när mina barn är stora att det är värt det. Mina barn har gått på vad de velat gå på och jag har skjutsat. Sen har jag krävt att papporna ska stå för hela kostnaden för aktiviteten eftersom de konsekvent har vägrat sätta tid till barnen. Alla är nöjda och papporna är stolta för de har ju betalat. Ingen tackar mig men glada trygga barn med goda relationer med båda föräldrarna är tack nog.
Skrivet av analytisk den 30 april, 2008 kl. 09:52 #
R däremot hade något liknande som i ert fall. Mamman vägrade och då vägrade han också. Inga aktiviteter. Allt upphörde vid skiljsmässan. Nu när de flickorna är 29 och 24 år är de vilsna och ledsna eftersom de inte är riktigt säkra på om någon älskar dem. Sen är de lika snåla och njugga mot sin omgivning som de själv blivit behandlade.
Ha ett trevligt bröllop och låt inte exet förstöra det.
Skrivet av analytisk den 30 april, 2008 kl. 09:55 #
Det är lika roligt varje gång att läsa om NÅGONs enkla lösningar varje gång ex'et ditt krånglar!
Han är så cool...ibland:)
Om ex och att vara man...jag inbillar mig att det oftast är männen som strular i ett ex-förhållande.
Faen...nu vacklar jag mellan att skylla på mannen och/eller kvinnan i det nya förhållande. Han kanske velar för att hon inte är flexibel...hon kanske är revirpinkande...
Skrivet av heaven den 30 april, 2008 kl. 10:05 #
Skaffa en bandspelare, spela in samtalen, det gjorde min mamma när min pappa var på henne i telefon, och ja, det funkade, om inte föra anat än att han fick höra sig själv, DET tog skruv, att höra sin egen dumhet är ibland bästa medicinen.
(det blev 70, vilket betyder, gör det, typ i går) =D
Skrivet av JenJen den 30 april, 2008 kl. 17:07 #
JenJen: Tanken har faktiskt slagit mig. Sist han ringde och skrek oartikulerat önskar jag att jag haft en till hands... Jag h a r ett litet digitalt fickminne. (så nu vet du det mr X om du händelsevis läser här...)
Skrivet av Hondjuret den 01 maj, 2008 kl. 20:31 #
heaven: Jepp - han är cool!
Och jag hoppas att exet och hans nya sambo får annat att tänka på. De väntar tillökning i familjen i slutet av juni, och jag hoppas vid alla högre makter att det kommer att lätta på trycket lite. De kan med stärsta sannolikhet inte hålla på att tjafsa såhär om varje liten detalj, med en liten bebis att tänka på...
Skrivet av Hondjuret den 01 maj, 2008 kl. 20:33 #
analytisk: Jag hoppas också på det: att det skall löna sig i längden, när barnen blir större. Hur han än tjafsar, så har i alla fall v i en god relation!
Och apropå bröllopet, så bestämde vi vad det skall stå på inbjudningskorten, nu i helgen. "Klädsel önskvärd" hade vi rätt roligt åt! *fniss*
Så nej - d e t kommer han inte att kunna förstöra. Det kommer att bli kul och bra!
Skrivet av Hondjuret den 01 maj, 2008 kl. 20:36 #
Klädsel önskvärd... ha ha ha, eller 'önskväert' kanske vore ngt att satsa på?
Skrivet av JenJen den 02 maj, 2008 kl. 00:39 #
önskavärt menar jag... önskvärt... kansle bäst du skriver ut de där själv..
Skrivet av JenJen den 02 maj, 2008 kl. 00:40 #
kansle... 'kansle' bäst jag går och drar ngt gammalt över mig... för int' faen pallar jag byta lakan nu, fast det vöre önkaneservärt (faen var meningen att det skulle vara så..
Skrivet av JenJen den 02 maj, 2008 kl. 00:42 #
Det är önskvärt med klädsel ja, således är klädsel önskvärd. =)
Jag sade till en kompis häromveckan som undrade vad hon skulle ha på sig att det var ok med precis allt. Även Foppatofflor, joggingbyxor, folkdräkt och slokhatt. (Fast den blivande maken lägger in veto mot fotbeklädnaden...)
Skrivet av Hondjuret den 02 maj, 2008 kl. 22:56 #
Halloj... först vill jag säga att jag önskar er är jättefin midsommar ;-)
Sen... jag har också hela barnbidraget och betalar ALLT!!! Och mitt ex... tar med D till orkestern i smyg för mig om hon är sjuk... så, det är nästan tvärtom. *fniss*. Jag kan känna att ditt ex. inte är färdig med dig än. Han har fastnat i bitterhet. Jag tycker att du ska komma ihåg att det är "hans" problem inte ditt. Hans mående är problemet och försök vara som en gås och ta hand om ditt mående istället. Det är faktiskt inte hela världen om ett barn går på aktivitet bara varannan vecka. Det är bara att berätta för ledarna hur det ligger till. Ingen av er kan lägga er i vad den andre gör när de har barnen såvida han eller hon inte utsätter barnen för misshandel förstås av något slag. Ägna dig åt att fokusera på ditt mående i första hand och låt inte honom komma och ens tycka....
Skrivet av Nynna den 02 maj, 2008 kl. 23:35 #
Nynna skrev så kloka saker tyckr jag. Och du är så himla bra som lyckas hålla stilen. När du är på väg att lessna kan du alltid tänka på ett stort gäng bloggläsare som hejjar på dig. (Själv visualiserar jag oss med somriga kläder och flaggor i händerna, som om du sprang ett maraton eller tog studenten, men det är ju bara jag :)
Skrivet av Elin den 03 maj, 2008 kl. 17:37 #
Elin och Nynna: Tack för glada tillrop! =)
Jag tänker också så. Hon får gå varannan vecka, och förr eller senare tröttnar han antagligen, det tråkiga är bara detta evinnerliga t j a f s a n d e om precis allt, allt hela tiden.
Om jag hade dumpat honom med dunder och brak, hade jag lättare förstått det, men nu var det ju faktiskt tvärtom. Det har tagit många år, och mycket möda för mig att komma över det, varför är det då h a n som är bitter?
Men jag skall tänka på den liknelsen framöver: glada bloggare med vimplar som hejar på mig, när jag springer mitt "gåslopp"...
För precis som ni säger (skriver) så fattar jag också att jag vinner i längden.
Skrivet av Hondjuret den 03 maj, 2008 kl. 22:27 #
Halloj... först vill jag säga att jag önskar er är jättefin midsommar ;-)
Sen... jag har också hela barnbidraget och betalar ALLT!!! Och mitt ex... tar med D till orkestern i smyg för mig om hon är sjuk... så, det är nästan tvärtom. *fniss*. Jag kan känna att ditt ex. inte är färdig med dig än. Han har fastnat i bitterhet. Jag tycker att du ska komma ihåg att det är "hans" problem inte ditt. Hans mående är problemet och försök vara som en gås och ta hand om ditt mående istället. Det är faktiskt inte hela världen om ett barn går på aktivitet bara varannan vecka. Det är bara att berätta för ledarna hur det ligger till. Ingen av er kan lägga er i vad den andre gör när de har barnen såvida han eller hon inte utsätter barnen för misshandel förstås av något slag. Men ägna dig åt att fokusera på ditt mående i första hand och låt inte honom komma och ens tycka.... vad han gör när han har barnen är hans buissness och tvärtom. Jättesynd att ni inte kan kommunicera... men se det för vad det är HANS PROBLEM.
Skrivet av Nynna den 03 maj, 2008 kl. 22:41 #
Nynna: Du hade fastnat i spamfiltret. Antagligen för att det var för många tecken. Märkligt system - för du hade ju inte skrivit något "skumt"...
Nå. Jag okejade en av dina första kommentarer även om det är nästan samma som den du skrev sen...
Skrivet av Hondjuret den 03 maj, 2008 kl. 22:42 #
Så lågt av honom! Det är ju barnen som blir lidande av hans ovilja att kompromissa. Tråkigt.... Jag hoppas att han kommer till sans så småningom och växer upp. Kram!
Skrivet av Lilltanten den 04 maj, 2008 kl. 08:39 #
Å så bara smyger hon in det lite fint...."NI SKA GIFTA ER!....så häftigt och kul och underbart och all kärlek och JAJJAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
VAD KUL.....jag blir GLAD i hela KROPPEN!!!!!!!
*ler och ler och ler*
GRATTIS i förskott!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hur kul som helst! :-))))))))))))
Faen jag ÄLSKAR kärleken och jag gillar er och blir så himla glad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
:-))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))
Skrivet av Nina den 04 maj, 2008 kl. 09:11 #
Jag känner inte så många skilda med barn men de jag känner....ja där är pappan bra på det ekonomiska. Han betalar fast mamman har barnbidraget och de pappor jag känner tycker det är självklart för hur långt räcker ett barnbidrag?
Vi vet ju alla vad saker kostar....kläder...skor...aktiviter...läkare mm mm. Likaså så ställer de upp och skjutsar och hämtar och fixar fast de inte är deras vecka. Men de här papporna är kanske undantag jag vet ju inte men jag förstår ärligt inte ditt ex. Inte alls.
Skrivet av Nina den 04 maj, 2008 kl. 09:16 #
Gud nåde den som kommer i sandaler med strumpor i.... :-)
Skrivet av Nina den 04 maj, 2008 kl. 09:17 #
Lilltanten: Ja som jag skriver, så hoppas jag att det nya barnets ankomst ger honom/dem lite perspektiv på saker och ting...
Nina: Ja visst smyger jag in det fint. *fniss*
Fästmannen ville smyga med själva bröllopet också, typ han och jag och två vittnen - men det går ju inte. Jag har måååånga människor, som bara m å s t e vara med!
Men det blir en kompromissvariant, för renovering och trappbygge äter ju rätt stora hål i plånböckerna, så midsommarafton och sill och potäter i mammas trädgård efteråt =)
Och så åker vi till mitt torp på bröllopsresa! Kan det bli bättre egentligen? *fånler*
Skrivet av Hondjuret den 04 maj, 2008 kl. 14:17 #
Nina förresten: Jag tror inte de pappor du känner är speciellt ovanliga... De flesta killar jag känner skulle självklart betala för sina barn. Ställa upp och sätta deras bästa i fokus också...
Det sjuka är att exet är en sådan kille som verkligen på allvar utger sig för att vara jämställd. "Praktisk feminism" är viktigt för honom, inte bara i teorin - men när det väl kommer till kritan så håller det inte. (skall iofs i rättvisans namn tillägga, att han säger e x a k t likadant om mig också...)
Skrivet av Hondjuret den 04 maj, 2008 kl. 14:19 #
Oj... Nä, jag fattar verkligen inte =/
Men ack så vanligt det är... & lika jävla sorgligt & onödigt varje gång. Förstår inte hur man orkar blanda in ungarna i det. Jag skulle säkert också kunna tjafsa och bråka om jag var bitter eller något... Men jag skulle aldrig straffa mina barn för att komma åt exet =( För det blir ju så... När dom gör så.
Och ja... Mycket möjligt att det lägger sig lite när dom fått barn. Blir så mycket annat att fokusera på då, så det blir inte lika viktigt att terra dig längre. Det får man ju hoppas på iaf.
Visste inte att ni skulle gifta er =) Gud, vad jag missar saker... Var det inte Någon som aaaaldrig mer skulle gifta sig? =) Jahapp! Men jag förstår att han ändrat sig =) Om jag mindes rätt nu då...
Skrivet av Cinn Almighty den 04 maj, 2008 kl. 20:57 #
Man är väl inte sämre karl än att man kan ändra sig...
Det är så mycket i livet som jag aaaaldrig skulle göra igen, så en liten miss räknas ju knappt=)
Förresten så är FF precis så underbar och fin och bra som Någon någonsin kunde önska sig, så då är det ju rätt lätt att ändra sig=)
Skrivet av Thomas den 05 maj, 2008 kl. 07:11 #
Ja Hondjuret men jag tror på dig istället för ditt ex :-)
Vad det gäller bröllopet så låter det jättefint..helt underbart att äta där i trädgården. Annars förstår jag er bägge...hur ni vill ha det menar jag. Blir det kyrka eller?
Skrivet av Nina den 08 maj, 2008 kl. 10:00 #
Nina: Klart det blir! Det blir den kyrkan härhrmma, där vi bor =)
Och så sedan bara lite midsommarlunch i trädgården, ingen jättefest, och inget stelt, med placering osv: sill, potatis, gräddfil och gräslök (med en eller annan nubbe till) och så jorgubbstårta =)
Dottern påstår att hon skall spela blockflöjt i kyrkan. Vi får se om hon törs, när det väl kommer till kritan. och tonårsextrasönerna skall ut och shoppa kostymer i helgen med pappa. (så att de hinner ha dem på skolavslutningen också) De skall vara någon slags marskalker, eller "best-men". Det kommer att bli hur bra som helst!
Skrivet av Hondjuret den 08 maj, 2008 kl. 14:08 #
Är väl inte så klart. Jag skulle vilja gifta mig vid havet. :-)
Men kyrkbröllop är fint. Mitt första var så :-)
Middagslunchen låter helt underbart. Jättemysigt och trevligt och avspänt. Jag ska be till solguden!
Ja hoppas din dotter törs men annars var ju tanken fin nog och killarna kommer ju bli supersnygga. :-)
*Glad för er*
Skrivet av Nina den 09 maj, 2008 kl. 10:57 #
Dressman har rea... nu!
Skrivet av JenJen den 09 maj, 2008 kl. 15:56 #