Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Det är inte för intet som jag kallar Mirakelkvinnan för just Mirakelkvinnan. (Se persongalleri, för jag ids inte länka) I söndags åkte jag och Storasyster dit med fem par trasiga barnbyxor och åkte hem framåt kvällen ordentligt lekta med och matade, med alla byxorna tjusigt lappade. Makens nya finbyxor fick stanna över natten tills de uppnått exakt rätt längd, men allra, allra gladast var Lillebror.
Som genom trolleri knåpade hon ihop en mantel åt honom, och då talar jag inte om vilken mantel som helst, utan B a t m a n s mantel!!! En liten titt i skåpen, en bit fodersiden här och en annan där, trixa och tänka lite och vips: En styck fantastisk Batmanmantel med precis de rätta "taggarna" i kanten. Blå på ena sidan och svart på andra, med kardborrband i halsknäppet så han inte fastnar och kvävs när Batman klättrar i träd, och med en vidd så att man kan sträcka armarna rakt upp och ändå ha tyg kvar baktill.
Snacka om femårspresent!
Postat i: Barnsligt Permalink Kommentarer [4]
Och henne känner jag! *stolt*
Fick han sitt kuvert förresten?
Skrivet av JenJen den 31 december, 2008 kl. 20:49 #
Jepps JenJen! Hon ÄR verkligen mirakulös min storasyster, som jag tekniskt sett inte är släkt med och som förvisso är något yngre än jag...
Och jodå! Lillebror fick sitt kuvert. Han hade "lappen" framför sig hela dagen. Nu vilar den tryggt i hans "pajdermään"-plånbok i väntan på att omvandlas till något fantastiskt =)
Skrivet av Hondjuret den 01 januari, 2009 kl. 15:31 #
Jag blir genast snål och vill att Mamman och INTE Pappan ska gå med honom på hans shoppingrunda...
Skrivet av JenJen den 01 januari, 2009 kl. 21:48 #
Fast det bestämmer Lillebror själv! Just nu är han gladare över "lappen" än mot vad den eventuellt kan bytas till, men jag försöker faktiskt leva som jag lär, så vill han ta den till fadershuset står det honom fritt.
*nickar beskäftigt*
Skrivet av Hondjuret den 01 januari, 2009 kl. 22:28 #