Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Att det inte går så lysande för mig som vikarie i min tredjeklass har nog framgått, även om det varit tunnsått med inlägg på sista tiden. Det är en extremt stökig klass, som fått utstå lite fler förändringar än vad gruppen klarar av den här terminen. Nu, min sista vecka, känns det ändå som att pusselbitarna börjat falla på plats; vi har haft flera intensiva arbetspass och något så sällsynt som arbetsro i klassrummet. Jag har kämpat som ett djur med en blandning av ömsom belöningar och hot kryddat med snudd på absurd tydlighet kring vad som gäller. Ändå är tillfällena där jag känt mig fullständigt vanmäktig många...
Nu har situationen dock ordnat sig. Jag har tackat ja till ett annat jobb, och klassen kommer att, efter en avancerad rockad med många turer, få tillbaka sin gamla lärare som de hade i ettan och tvåan. Alla är nöjda således. Med väskan full av rättade läxböcker lämnade jag så barnen i morse och åkte till grannbyn. Kopierar papper, lägger fram arbetsmaterial på katedern och känner plötsligt hur marken börjar gunga. Akut spring till toan där frukosten studsar upp. Det är lyhört på lärartoaletterna, så när jag kommer ut ser jag två kollegor studsa bort ifrån mig. "Du går hem. Nu. Raka vägen, utan att passera Gå"
Tydligen går det någon magåkomma. Flera andra var hemma idag. Inte läge att förklara att jag tror att mitt illamående "bara" beror på stress, eventuellt i kombination med förkylning. För jag ÄR förkyld. Dock inte tillräckligt för att kvalificera sig för att vara hemma. Trött, hängig och snorig, men inte speciellt sjuk. Så fort jag kom hem lättade illamåendet, även om det inte försvunnit helt. Det molar i magen och jag har krafsat fram husets sista Losec ur medicinskåpet.
Nå. Kanske behöver jag vila. Det har varit mycket nu. Tvära känslokast hemma och superstresigt på jobbet. Jag tror att jag satsar på lite ny frukost om en stund och skördar min farm på Facebook, så blir det nog bra. Tror du inte det Cyber-Kitty? På måndag börjar jag mitt nya, förhoppningsvis lugnare jobb.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]
hoppas verkligen att det blir bra på det nya jobbet :) jag hejar på dig. typ alltid. förresten tycker jag att det finns skäl att vara hemma och ta hand om sig om man är så stressad att man spyr, även om det är helt utan magsjuka inslag.
kram!
Skrivet av korpdotter den 19 oktober, 2009 kl. 13:02 #
Ja det tycker jag låter bra. Vila idag och koppla av lite på Farmen...*ler*...inte kul att må så och jag hoppas det släpper snart.
Spännande med nya jobbet och det kommer gå jättebra. Det vet jag för så pass väl känner jag dig!
Krya på dig. Jo hur gick bowlingen då? :-)
Skrivet av Nina den 19 oktober, 2009 kl. 13:32 #
Korp och Nina. Tack för medhåll och sympatier. Ja - jag inser någonstans att det faktiskt finns skäl att vara hemma.
1) Magkatarr, jag knaprar Losec och hoppas det ger med sig.
2) Förkylning, svårt att undervisa om man hostar och snorar hela tiden
3) Feber, jag hade faktiskt feber igår.
Men just eftersom jag så gärna VILL vara hemma och det är så underbart skönt att faktiskt v a r a det också, hela kroppen skriker liksom: "Tack, tack, TACK!!!" så känns det omedelbums som att jag skolkar och simulerar och omedelbart borde gå direkt i fängelse utan att passera GÅ.
Jag är inte så duktig på att lyssna på kroppens signaler, så när jag för en gångs skull faktiskt gör det blir det lite ovant...
Skrivet av Hondjuret den 21 oktober, 2009 kl. 09:03 #