Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Maken och jag har jullov! De stora barnen åker skidor med sin mamma och de små barnen är hos sin pappa. Det hör inte till vanligheterna att det bara är vi två (ja, och så hunden förstås) hemma, och detta avnjuts genom att göra så lite som möjligt. Vi funderar på att gå på Moderna Muséet som öppnat en filial här i Malmö, och så skall vi gå på bio imorgon och se Avatar.
Annars har vi ätit middag framför teven och kollat på makens Monty Python-julklapps-box, ätit godis och sovit länge. Det behövs inte så hemskt mycket mer än så för att göra ett Hondjur belåtet!
Julen firades här hemma för första gången någonsin med oss, min mamma och lilla mormor 90+. Juldagen traditionsenligt hos svärmor med hela klanen och tomte och mat i långa banor. Nyår på landet, utan vatten men med desto mera bubbelvin och braseldning humrar och raketer. Däremellan har vi hunnit med kompislek för både stora och små, skridskoåkning, middagsgäster tre dagar i rad och biobesök för barnen.
Maken är etterförkyld, och nej - han tillhör inte kategorin "sjuka karlar", han blir tvärtom och vill bara vara ifred och inte alls pysslas om. Han är av den sorten som tror att precis allt negativt går över om man fullkomligt nonchalerar det. (Lite halvjobbigt för ett hondjur som gärna pratar mycket och ingående om både stort och smått. Gärna samtidigt...)
Nu skall jag Betapeta! Adjö!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [10]
Och som ett brev på posten blir man sjuk och förkyld i samma stund som barnen gått över tröskeln. Så är det i allafall hos mig. Ensamma hemma fr o m onsdag middag förra veckan... förkyld och liggande fr o m kl. 19.00 på kvällen... typ.
Skrivet av Nynna den 04 januari, 2010 kl. 12:42 #
Ja - varför ÄR det så?! Eller om man är lärare; i samma stund som klockan ringer ut för lov kommer första nysningen...
Skrivet av Hondjuret den 04 januari, 2010 kl. 13:18 #
stressfunktionerna i kroppen ser till att hålla väck det som måste hållas väck så gott det nu går. sen när man slappnar av så tar man ju bort stressens bortschasningsfunktioner och så kommer sjukdomen fram och däckar en. .:.nickar snusförnuftigt.:.
skickar snälla kramar
Skrivet av korpdotter den 04 januari, 2010 kl. 15:48 #
så... om man har ett fullspäckat schema med stress på toppnivå även på lov, eller när barnen inte är där kan man ju hålla väck det längre. fast... det slutar eventuellt med att man går in i väggen sen, när stressen inte orkar fungera konstruktivt mer...
(kände att jag behövde lägga till det av nån anledning)
/korp som störtat in i väggen
Skrivet av korpdotter den 04 januari, 2010 kl. 15:50 #
Usch ja - de där hårda hårda väggarna... Man önskar att man kunde madrassera dem. I alla fall lite - med något snyggt färglatt tyg och glada applikationer på.
Allvarligt talat Korp, så kände jag det där lite v ä l tydligt när jag vikarierade i "tredjeklassen-som-Gud-glömde" och det är ytterligare en anledning till att jag trivs så oerhört bra på mitt nya jobb. (Fritidspedagog i särskolan) Jag är varken ansvarig eller oumbärlig. Däremot både viktig och behövd - men inte på ett betunande sätt. Är jag eller barnen sjuka så klarar de sig alldeles ypperligt ändå. Alla är snälla och man har inte tråkigt en sekund!
Skrivet av Hondjuret den 04 januari, 2010 kl. 16:02 #
"Annars har vi ätit middag framför teven och kollat på makens Monty Python-julklapps-box, ätit godis och sovit länge. Det behövs inte så hemskt mycket mer än så för att göra ett Hondjur belåtet!"
*asg....hur gjorde han det där?? Hittade sin drömkvinna alltså:)
Jag minns några samtal där han uttryckte misstro över att det ens fanns kvinnor som älskade att inte göra ngnting...
Fritidspedagog låter som ett härligt yrke...'behövd' beskriver det bra!
Skrivet av heaven den 16 januari, 2010 kl. 13:53 #
Ja du heaven... Nästa gång maken muttrar ilsket över tvättbergen, dammråttorna, högarna och mina eviga kaffekoppar som liksom inte GÅR till diskmaskinen av sig själv, skall jag leta upp din kommentar och trycka den upp i ansiktet på honom.
Me like! =)
Skrivet av Hondjuret den 16 januari, 2010 kl. 23:33 #
H, du glömde en del av det där, en kvinna som älskar att göra ingenting och som accepterar att maken gör likaså, utan direkta eller indirekta önskemål såsom "mitt kaffe är slut", "åker ni förbi något ställe som säljer cigaretter", "kan jag ta den sista rena muggen", "jag är hungrig, vad ska vi äta idag", "om jag får kaffe blir jag snäll" osv osv.
Du glömde det tillägget...
Skrivet av Thomas den 17 januari, 2010 kl. 00:32 #
Var det någon som sade något? JAG hörde i alla fall ingenting...
*fortsatt glad och nöjd*
Skrivet av Hondjuret den 17 januari, 2010 kl. 21:42 #
*asg
*senil när det passar:)
Skrivet av heaven den 17 januari, 2010 kl. 22:33 #