I måndags väcktes jag av telefonen: "Ja hej det är från Si-och-Så-skolan i Närbyn, hur snabbt kan du komma hit?" Jag fattade i n g e n t i n g, och halsplade ur mig något om att bilen är på verkstad så det beror på bussarna, kastade på mig kläder och i mig kaffe och stack dit.

På väg till skolan (jag hade givetvis stigit av en hållplats för tidigt och fick gå, läs halvspringa, ganska långt) ringer mobilen. Jag trodde att det var skolan som började undra vart jag tog vägen och förstod först inte, men det var från en a n n a n skola, tio minuters cykelväg hemifrån, som undrade om jag ville komma på anställningsintervju för ett jobb som jag sökt för så länge sedan att jag nästan glömt bort det. Klart jag ville. Måndag bokades in.

Sedan konfronterades jag med 20 livliga försteklassare med allt vad det innebär, kom hem och däckade. Andra dagen (igår) var jag mer varm i kläderna och hade hunnit planera vad jag skulle göra med dem. Det gick som en dans när mobilen plötsligt ringer mitt i en lektion: "Hej - det är från en annan skola. Vi undrar om du vill komma på anställningsintervju på torsdag" Hepp.

Lätt omtumlad över att allt plötsligt verkar gå min väg, sent omsider går jag med barnen till matsalen, när expeditionstanten kommer springande och ropar på mig med en blå post-it-lapp i handen med ett namn och ett mobilnummerpå: "Ja - jag hoppas att du inte tar illa upp - men jag har rekommenderat dig till en skola i Närmrebyn. De behöver en vikarie i trean i några veckor, som nog kan bli betydligt mer." Hepp!

Fyra jobb på bara lite mer än ett dygn.

De två "intervjujobben" är båda på fritids, det ena ett vikariat till januari och det andra en fast tjänst. Det är ju som lärare jag helst vill jobba, så jag har avbokat vikariatet och skall gå på den andra intervjun innan jag bestämmer mig. Men minst två veckor framåt är jag i alla fall klasslärare i en trea, som nog kräver sin man, ja eller kvinna då. Fraser som "någon som sätter ned foten" och "fast hand" nämndes lite försiktigt... Och den ordinarie läraren lär antagligen inte komma tillbaka efter två veckor - det luktade utbrändhet lång väg, och hummades om företagshälsovård och "vi får väl se"...

Tjänsten är bara på 80%, och skolan som jag var på nu ett par dagar hoppas att det inte skall bli så långvarigt - för de vill gärna att jag skall vikariera igen om fjorton dagar. Om jag nu inte stannar i trean vill säga. Eller får en fast tjänst på fritids, från vilken jag i lugn och ro kan söka mig till det lärarjobb jag engentligen vill ha. Försåvida de inte ringer från ett femte ställe och erbjuder något ännu bättre...

Tänk, Kitty, som det kan bli! *glad*