Mina barns far och jag talar ju som bekant med varandra via en anteckningsbok som skickas med barnen. Vi har inget fungerande "barnavtal" och det enda vi tycks vara överrens om är att vi borde skaffa oss det. Att få till en tid som passar är inte det lättaste, eftersom båda jobbar, och båda så klart tycker att det är enklast att träffas på den andres barnvecka.

Nu var ju första maj en fredag och barnbytesdag, så jag föreslog (i boken i god tid) att vi kunde träffas då, någon gång mitt på dagen (eftersom vi skulle till landet), i samband med bytet. Då var ju dessutom våra respektive också lediga, så att vi lätt kunde gå iväg en stund och prata långt från barnaöron. (Observera att detta alltså bara var ett förslag!)

 Här börjar sms:en. Jo - vi kunde träffas - men inte förrän klockan fyra när han skulle lämna barnen. (Klockan fyra anser exet att ansvaret går över, Detta har jag aldrig gått med på. I vanliga fall blir det ju så att man hämtar via dagis/skola, eller på helger har det oftast varit kring lunchtid)

Klockan fyra tycker jag är för sent, svarade jag. Kan vi ta det vid tvåtiden istället, så hinner vi prata och ändå komma iväg till landet i rimlig tid?

Till svar får jag långt senare ett sur-märkligt sms: Våra planer är ändå förstörda och jag tror inte på samtal under tidspress - du kan hämta barnen tolv. (Observera att det har förskjutits från jag lämnar, till du hämtar)

Jag svarar med att undra om han menar om j a g på något sätt haft med förstörandet av hans planer att göra och säger att om vi inte skall träffas och avtalsprata så blir fyra en alldeles utmärkt tid. (Det var ju då jag hela tiden ville komma iväg)

 Då kommer oförskämda sms, pepprade med svärord att nu får jag ju för helvete skärpa mig. Han har ställt in tälta i skogen med barnen, eftersom jag saboterat detta för honom, och nu får jag fanimej pallra mig och hämta ungarna, som väntar mig vid tolv. (Observera att han fortfarande har gott om tid att åka iväg och tälta om han vill)

Jag replikerar att eftersom vi tydligen inte s k a träffas och diskutera barnavtal, så blir ursprungstiden fyra bra, och att vi gärna hämtar då. (även om han från början skulle lämna)

Klart slut, trodde jag. På fredagen ville maken att vi skulle sticka och köpa skor - men jag kände på mig att något liksom inte stämde, så jag sade att jag ville vänta tills klockan passerat tolv...

Mycket riktigt - vid halv ett ringer exet. Syrlig till en början. "Är du sen eller? Vi har suttit här och väntat i mer än en halvtimme nu..." (Han har alltså medvetet iscensatt detta - för att framställa mig i dålig dager inför barnen!!!)

 Jag svarade att jag, precis som överrenskommet, skulle hämta barnen klockan fyra - men att jag för all del kunde komma på studs, fast då fick barnen hänga med i affärer. Till svar kommer en oartikulerad guttural svordomsharang som skulle få den mest härdade att baxna. (...och jag utgår ifrån att barnen var precis intill...)

 När vi sedan lyckligen hämtat barnen och kommit fram till landet, läser jag i "pratboken" att jag hädanefter kan glömma allt vad flexibilitet heter. Hädanefter gäller klockan fyra som överlämningstid. Basta!

 Storasyster frågade anklagande varför jag inte hämtat dem som bestämt, och var väl medveten om tältningen som hade blivit inställd "pga mig". (Jag hade för farao inte en susning om att de hade tänkt tälta. Hade jag vetat det hade han gärna kunnat ha dem en dag till om det var så. Det är ju superkul för ungarna!!!) Jag skrattade bort det och sade något om att hon har en mer än lovligt vimsig pappa och frågade om han kanske hade suttit länge i solen utan mössa...

Idag gick det bra att jag hämtade Lillebror på förskolekörkonserten, och skjutsade honom till grannstaden, där övriga "pappa-familjen" var. (Om jag inte gjorde det fick han inte vara med på konserten som de övat så inför) D e t gick bra!

I morgon skall de på läger med dagis, och kommer hem på fredag. Exet sms:ade att personalen gärna ser att man hämtar 15.15 när de kommer tillbaka, och jag kunde inte hålla mig - utan skickade ett sms, där jag stillsamt undrade om han hade reflekterat över att om han skulle hålla hårt på sina egna regler, fick han hämta Lillebror och vara med honom i tre kvart tills han övergick i min regi. Det gick inte hem kan jag säga - men j a g fnissade i alla fall gott och länge...

 Förresten har jag föreslagit i boken att han kan få barnen redan på torsdagen när det är Kristi himmelfärdshelg, så att det blir en långhelg om han vill. Skulle vara kul att se om han nappar på det. Sedan vore det nog läge att slå upp flexibilitet i ett lexikon - eller varför inte läsa i en berömd bok om bjälken i ditt eget öga och grandet i din broders?