Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Åh Kitty; jag önskar att jag hade skyndat till datorn, tidigt igårkväll istället för att sitta och tindra ikapp med barnen framför granen. Då hade jag kunnat skriva om hur jag hämtat en glad sexåring (Lillebror är ju så taskigt planerad att han fyller år på annandag Jul) med tillhörande storasyster och hur vi åkt till mormor och gammelmormor och fått god mat och stilig tårta och där Lillebror fått öppna tomtefria presenter. Jag hade skrivit om hur vi sedan åkte hem och åt mera god mat och sedan öppnade julklapparna som låg kvar under granen, om hur glada barnen blev över det de fick och hur mysigt vi hade det.
Nu gjorde jag inte det och Storasyster som var i glädjerus över sin hett eftertraktade mobil (Hon har i mer än ett år på riktigt varit enda barnet i sin klass som inte har någon) sms:ade sin hulde fader för att fråga efter fasters och farbrors mobilnummer. "Pling" säger det i min mobil och så kommer de: okvädningsorden, svordomarna, de fula antydningarna om mina "narcissistiska böjelser" och hur jag köper kärlek för billiga medel. Skall jag inte passa på att köpa ut lite öl åt Storasyster också när jag ändå är i farten?
Och allt det mysiga och fina ersätts av den där hopplösa känslan av att simma i seg klistrig havregrynsgröt. Jag försöker dölja tårarna för barnen och sms:ar uppgivet frågan: "Men vad är det egentligen du VILL?!"
Kan det inte bara få lov att vara bra? 
Postat i: X-files Permalink Kommentarer [12]
Det är HANS tankar som han försöker föra över på dig - ta inte in det! Han bevisar ju bara att han är en liten patetisk varelse med ärthjärna.
Han känner sig liten och tydligen tror att man köper barns kärlek. Vi vet bättre hondjursmor.
Så öva på att ha en bubbla där hans klegg fastnar så du inte tar in det i din kropp.
Soppmorskram!
Skrivet av Kvinnosoppa den 27 december, 2009 kl. 19:58 #
Jo - soppan, du har så rätt. MEN det påverkar vardagen hela tiden ändå. När han vägrar samarbeta om precis a l l t från vantar till lappar i skolan... "Avancerat samarbete" som släktkalas på "fel" vecka - kan man ju bara tokglömma. Dottern fyller elva till våren och har snart ganska mycket att säga till om angående sitt boende - undrar om han någonsin tänker på det - eller om han tänker börja andvända sin psykiska ohälsa som slagträ då för att få henne dit han vill... Det skrämmer mig att tänka i de banorna - men skulle ingalunda överraska...
Skrivet av Hondjuret den 27 december, 2009 kl. 22:20 #
det här beteendet som han har haft sedan han stack kommer att bita honom i nacken. Jag tycker du ska kontakta familjerätten.
Skrivet av christina den 28 december, 2009 kl. 11:03 #
Tycker som Christina, det där håller inte längre, spara alla sms och köp en sådan där diktafon så du kan spela in ev. kränkande telefontamtal. Min mamma gjorde det, slutet av 60-talet, på min pappas (!, jo faktistk) advokats inrådan, det är inte meningen barnen ska bli så utsatta och inte du heller. Han har en hjärncell, och den jobbar inte på ngn annans premisser än hans egna.
Skrivet av JenJen den 30 december, 2009 kl. 07:14 #
Fortsätt att vara DU - en kärleksfull, härlig hondjursmor!
Skrivet av *P* den 30 december, 2009 kl. 23:53 #
Jo, det får lov att vara bra och det var bra...
Äsch...idiot:)!!
Skrivet av heaven den 01 januari, 2010 kl. 18:43 #
Kom ihåg att det är HAN som har problem, inte du. Och var tacksam över just det faktum att din dotter snart bestämmer själv vart hon vill vara.
Släpp taget.... var som en gås... och anlita en advokat som ovan nämnt.
ps. jag ska börja blogga igen... min dotter ska bara göra en cool design först.ds
Stora kramar
Nynna
Skrivet av Nynna den 02 januari, 2010 kl. 11:41 #
Såja.
Nu är jag igång. Ifall du vill hälsa på igen - nån gång.....
Eftersom jag gillar att läsa din blogg, har jag redan länkat till din. Om du undrar hur du nu i hela världen kan ha kvalat in till den platsen redan :-)
Skrivet av Nynna den 02 januari, 2010 kl. 18:31 #
Nynna. Problemet är ju bara det att JAG kan inte anlita en advokat. Eller - jo - det är klart att jag kan. Men JAG kan inte stämma exet, eller på något sätt tvinga honom till samarbete. Det sker i så fall i b a r n e n s namn, att DE stämmer sin pappa, som de älskar, i rätten, och det fixar jag inte att medverka till...
Skrivet av Hondjuret den 02 januari, 2010 kl. 22:02 #
Då återstår bara mitt första alternativ.
Det är han som har problem, dina barn växer, ta det lugnt och var som en gås....Låt vattnet rinna av.
Och så kanske du iallafall kan se om de kränkande uttalanden och sånt skräp som är riktat mot dig DET kan du stämma honom för. Och kanske faktiskt spela in honom osv...
Skrivet av Nynna den 03 januari, 2010 kl. 11:36 #
Min vän, du gjorde det rätta som njöt och tindra ikapp med barnen. Att exet är en människa med svag självkänsa och ett enormt behov av att hitta fel på dej, det kan inte du rå för och ska inte heller ta vid dej av. Lätt att skriva svårare att genomföra, jag vet.
Köpa barnen? Tillåt mej småle. Isåfall köper du dina barn med kärlek, inte prylar. Linn har haft mobil sen hon började vara på stan kortare stunder utan oss, eller när vi lämnat henne på stallet med kompisarna. Det är för mej helt otroligt att inte din dotter har behov av en mobil nu när hon är såpass stor. Med andra ord är det mer en säkerhetsfråga. En stooor kram till dej!
Skrivet av Malin med Linn och Johan den 03 januari, 2010 kl. 19:21 #
Åh vad ni är snälla! =)
Jag försöker med "gåsvarianten" och tänker på just det där; barnen växer. Förr eller senare så förstår de själva.
De har ingen aning om hela den här cirkusen. Jag inbillar mig att jag lyckats med att hålla det ifrån dem.
Jag har tidigare varit emot att Storasyster skulle ha en mobil av den enkla anledningen att hon inte haft något som helst behov av en. Men det HAR hon nu. Precis som du skriver Malin, är ute på stan med kompisar, går själv hem från fritids innan jag slutat jobba osv... Då är det himla skönt att kunna ringa henne.
(och jag erkänner glatt att tanken på att kunna ringa direkt till henne, utan att behöva gå via exet, som sällan svarar hemma när han ser att jag ringer, är synnerligen behaglig. En narcissistisk böjelse kanske - men en som jag inte skäms för i så fall!)
Skrivet av Hondjuret den 04 januari, 2010 kl. 12:14 #