Jag kan egentligen inte säga riktigt när jag lärde mig läsa, däremot kan jag exakt erinra mig hur det gick till när det upptäcktes att jag kunde läsa; det var på sportlovet, ett par månader innan jag skulle fylla fyra år. Jag var på landet hos mina morföräldrar, och vi satt i bilen, på väg hem efter att ha uträttat ärenden i det närliggande samhället. Jag satt i baksätet och bredvid mig i bilen stod en korg, med mormors påsar. Jag tittade på påsarna och frågade vad hemslöjd var för något. Mormor började förklara, men avbröt sig mitt i en mening och frågade varför jag undrade det. "Jo,  för det står ju det, här på påsen" sade jag. Morfar stannade bilen, och jag minns deras häpet misstrogna ansikten vändas bakåt mot mig, mitt i bilen. "Vad står det här då"? frågade morfar och pekade på någon av de andra påsarna, och jag, som tyckte att det var en märklig fråga, svarade snällt.

Utan ett ord startade morfar bilen igen och körde fram till torpet, gick bort till bokhyllan och tog ut en bok ? en handbok i vett och etikett från förra sekelskiftet, slog upp den och sade: "Läs!" Medan jag läste ringde han hem till mina föräldrar och sade: "Är ni medvetna om att er dotter läser lika fort som ni och jag?"

Jag förstod inte alls varför detta faktum väckte sådan uppståndelse; jag hade ju alltid kunnat läsa. För mig var det inte märkvärdigare än att jag kunde svälja, blinka, eller hoppa på ett ben. Tydligen har jag alltid varit väldigt nyfiken på skriven text, och ständigt frågat: "Vad står det där?" och jag älskade när någon läste högt för mig. Putte i blåbärsskogen var en av storfavoriterna, och den kan jag fortfarande i princip utantill. Elsa Beskow överlag, Hattstugan, Tomtebobarnen, Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Nalle Lufs av Gösta Knutsson, Teskedsgumman och Pelle Svanslös var också favoriter.

Jag kom tidigt in i bokslukaråldern, och läste allt jag kom över. Mina föräldrar sade att jag fick läsa alla böcker i deras bokhylla utom Anne Franks dagbok, vilken jag givetvis genast gav mig i kast med, i ficklampsbelysning under täcket. Jag missade totalt det hemska i berättelsen, utan fascinerades istället över hur familjen inredde sitt liv där på vinden bakom sin hemliga bokhylledörr där man måste röra sig tyst under dagarna, och fick maten smugglad till sig.

Jag läste Lilla huset på prärien-böckerna, Anne på Grönkulla-serien, Kulla Gulla-böckerna och Fröken Sprakfåle. Femböckerna, Biggles, Jules Verne, Barnen i nya skogen, Den hemlighetsfulla trädgården, Astrid Lindgren, Ivar Lo Johansson och Moa Martinsson. Jag älskade berättelser om hur folk hade det förr i tiden, allt från Astrid Lindgrens sorgliga sagor om barnen i Sunnanäng, som frös och svalt och stapplade sig fram genom snödrivorna till skolan där de fick kalla potatisar att äta medan handlarens pojke hade plättar.

I skolan fick jag sitta "på kliniken" som det kallades och läsa Röde Orm (den tjockaste boken de hade) medan mina ett år äldre klasskompisar stavade sig fram i läseboken om Tor och Lena, Isa och Disa, och fyllde i övningar i den gula "Vad var det jag läste" med en igelkott på framsidan. Ibland var det jättetråkigt, ifall de glömde säga till mig när det var dags att gå ut på rast. Att kunna läsa kändes då som ett handikapp mer än som en färdighet.

Men att läsa var, och är underbart; jag har nog egentligen aldrig kommit ur bokslukaråldern, även om jag nöjesläser mindre nu, som student, än annars. Jag älskar fortfarande barn- och ungdomslitteratur, och läser med minst lika stor behållning som mina barn Det blåser på månen, och Sandvargen för åttaåringen, och Mamma Mu, Alfons Åberg och Bajsboken för 3,5-åringen. Jag läser främst romaner och noveller, men även gärna poesi.

Favoritpoeter är exempelvis Ann Jäderlund, Edith Södergran och Gunnar Ekelöf och favoritförfattare, ja, hur skall man kunna begränsa det egentligen? Jag tycker fortfarande om berättelser om hur folk hade det förr, eller har det i andra kulturer: Fogelströms stockholmssvit, Mobergs in- och utvandrarepos, Naguib Mafouz´s myllrande egyptiska gränder, eller Moa Martinssons Kvinnor och Äppelträd. Jag är också ganska svag för sagor, och fantasy, som Tolkien, eller Asimov, även om kanske inte den litterära kvalitén är den högsta. Virginia Wolf, Tove Jansson, Anna-Karin Palm. Jag gillar Flauberts Madame Bovary, Dostojevskis Brott och straff, Strindbergs Drömspel, Marilyn Frenchs Kvinnorummet, Bulgakovs Mästaren och Margarita

Det är bara att inse; jag är och förblir en bokmal helt enkelt.

 Du då Cyber-Kitty? Kommer du ihåg hur det var när du lärde dig läsa? Vilka böcker minns du? Har du några speciella läsminnen att dela med dig av? Vilket var din favoritsaga som barn? Favoritbok nu? Hur läser du helst, och vad? Minns du känslan att bara sugas in i böckernas värld? Brukade någon läsa högt för dig som barn? Om du har barn? Vad läser du för dem? Läser de?