Vi hittade ett gammalt kasettband hos mamma, där min morfar bland annat läser julevangeliet och sjunger julsånger. Ursprungligen spelades det in som en jul-hälsning till min morbror och hans fru, som bodde utomlands några år i mitten av sjuttiotalet. Det var en märklig känsla att höra det. Den där rösten, som jag skulle känna igen bland alla andra röster, läsandes texten som man kan så väl, utan vilken det helt enkelt inte blir jul. Fast varje år, när någon annan läst den känns det lite, lite fel. Det skall ju vara morfar! Som när Ronja försöker sjunga vargsången för Birk i björgrottan, men avbryter sig mitt i. Det skall vara Lovis...

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: Varen icke förskräckta.  Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba. I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag! När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss. Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Och nu var det det: morfars underbara tenorstämma, kom som genom en reva i tiden, rakt in i hjärtat, som en hälsning från en svunnen och lyckligare tid. O helga natt, O du saliga, Stilla natt (där jag kunde höra mig själv i bakgrunden, en ljus liten barnaröst som stolt sjöng altstämman). Ja det var i sanning en förunderlig upplevelse, som gav mig precis, den rätta julkänslan, trots den totala frånvaron av hondjursbarn. Den rösten Cyber-Kitty! Den rösten skall det vara och ingen annan!!! Jag skall göra tusen kopior av det bandet, så att det aldrig aldrig försvinner!