Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
1 november
kl. 13:34
Dagens tanke2 februari kl. 14:19
Är det kanske så "enkelt" att jag har byggt hela min självbild, hela min vuxna identitet, kring att jag är en person som mår dåligt? Ett offer, som det är synd om - när det kanske i själva verket är så att jag är stark som bara den?! En överlevare. Ett maskrosbarn.
När tandläkaren ber mig skölja munnen med fluor för att inte få hål i tänderna så gör jag det. Jag går inte hem och äter kola utan att borsta - för att bekräfta min känsla och tanke att Ja - det är sant, jag är rutten, spetälsk inuti, och nu tränger det fram. Så hade jag nog gjort för tio år sedan.
Jag reviderar gamla mönster i ett nytt ljus - och kanske spricker trollen om man låter solen skina på dem. Men vad skall jag då fylla det nya tomrummet med? Vem blir jag då? Hur gör man?
Postat i: Nyckelinlägg Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/hondjuret/entry/strong_font_color_04aedf_size
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
