Utanför teatern försvann verkligheten ett slag. Mobilsamtal med exet. Jag är en dålig mamma som inte kan ta hand om barnens mest basala behov. Jag försöker snika till mig pengar som jag inte har någon rätt till. Barnen far illa hos mig i min röriga hondjurskula och jag är överlag hemsk på alla upptänkliga vis. Hur kommunicerar man med någon som inte är intresserad av att nå en lösning? Jag lyckönskar mig till att jag lyckades hålla ett sakligt tonfall, att jag inte gick till personangrepp, att jag föreslog en del konstruktiva (?) förslag, och samtalet slutade i någonslags konsensus. Men priset var dyrt, dyrt! Det är svårt att förklara i efterhand vad det var som gjorde samtalet så hemskt, men han har ett sätt att vrida om kniven där det känns som värst och som är så ofantligt energitömmande. Jag försöker vända andra kinden till och möta ont med gott. Det är pärlor för svin, men det handlar om barnen, och det handlar om att kunna se sig själv i spegeln utan mer ångest än nödvändigt tror jag. Men jag fattade ett beslut. Någonstans får det finnas en gräns. Denna ronden må vara - men når vi ingen ljusning, så får det vara nog med moder Teresa-fasonerna. The bottom is nådd.
Postat i: X-files Permalink Kommentarer [10]



Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...

Skrivet av JenJen den 06 september, 2007 kl. 13:39 #
Skrivet av *P* den 06 september, 2007 kl. 15:31 #
Skrivet av JenJen den 06 september, 2007 kl. 16:22 #
Skrivet av Elin den 06 september, 2007 kl. 16:55 #
Skrivet av JenJen den 07 september, 2007 kl. 02:34 #
Skrivet av shadow4u den 07 september, 2007 kl. 08:31 #
Skrivet av Hondjuret den 07 september, 2007 kl. 08:42 #
Skrivet av Cicci den 07 september, 2007 kl. 14:18 #
Skrivet av Mette den 07 september, 2007 kl. 15:22 #
Skrivet av Nina den 07 september, 2007 kl. 21:46 #