Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...
Kollegan är sjuk, och vi har vikarie. En ny vikarie som barnen (och jag) inte känner. Behöver jag säga att det inte gått så bra? Barnen är så känsliga för förändringar, och jag har gjort allt för att underlätta för henne; planerat tiden i minsta detalj, med sådant som brukar fungera bra och som barnen tycker om - men jag kan inte klona mig och vara på två ställen samtidigt. Vi ÄR två grupper i två klassrum, och jag kan inte vara i båda.
Igår kom en man från resurscentrum och meddelade att vi kommer att få pengar för en extra resurs 10h/v för en elev som vi sökt hjälp för. Det finns ingen diagnos, men han är bombsäker på att eleven i fråga har Asbergers syndrom. "Jag har hittills aldrig haft fel" säger han. Hjälpen tas tacksamt emot i alla fall, för att hålla lektion när någon studsar runt och gör de mest bisarra saker är en fullständig omöjlighet.
Vi har fyra-fem andra barn i klassen också, som skulle kunna kvala in för olika diagnoser om det knep. En elev är under utredning, och förhoppningsvis skulle vi kunna få några resurstimmar där också, en annan har nyligen fått diabetes och det är mycket pyssel med blodsockermätningar och insulinsprutor. Rektorn tror att vi kan få 12-15h resurstid i veckan där med, så då kommer vi ju upp i något som liknar en heltidstjänst. Kan vi bara hitta en vettig person, som kan funka i alla rollerna, så kan vi få ihop en fungerande skolvardag hoppas jag.
Jag har haft utvecklingssamtal med två föräldrar idag, en igår och skall ha ett till imorgon. Det känns besynnerligt att sitta där på "andra sidan" och vara läraren och inte förälder. Men det går bra. De är glada och nöjda och tycker barnen lär sig så mycket. Och snubben från resursteamet sade till rektorn att han skulle hålla hårt i mig och se till att behålla mig - för jag hade det rätta tänket. *glad och mallig*
Men eftermiddagen idag havererade totalt. Fyra killar var så uppe i varv att de var fullständigt okommunicerbara. Jag skulle skicka ned den "värsta" till expeditionen, men då smet han iväg och sprang och gömde sig. Jag mitt dumma nöt tog upp jakten, och det skulle jag inte gjort. Han vägrade följa med, och jag fick till sist mer eller mindre släpa honom, varvid han började sprattla och sparkade och slogs. Efter en stund hos vår allt-i-allo kom han upp med tårar i ögonen och bad om ursäkt och nu har vi tummat på att han skall lyssna och vara skolans trevligaste kille imorgon.
Hrm... Det återstår att se det... I förrgår jublade jag över att det var så lite tid kvar till jullovet - just nu känns terminen oändlig...
Postat i: Skolan Permalink Kommentarer [10]
Kolla.. =D
Skrivet av JenJen den 27 november, 2008 kl. 02:04 #
*gapskratt*
Det DÄR bara måste ju vara jag! Visserligen har jag de flesta av mina boktravar i h y l l o r - men annars var det v ä l d i g t likt!
Skrivet av Hondjuret den 27 november, 2008 kl. 18:32 #
Så härligt det ser ut på bilden! Massor med böcker. Utan böcker vore livet inte mycket. Jag skulle bara meddela att jag fr.o.m. NU finns här istället, välkommen: http://bildpedagogen.blogspot.com/
Skrivet av studentmorsa den 27 november, 2008 kl. 20:37 #
Tyckte väl ni var lite lika... :)
Skrivet av JenJen den 27 november, 2008 kl. 23:56 #
Det är ingen lätt uppgift att vara lärare, det kan jag förstå. Men jag är helt övertygad om att du gör skillnad och att eleverna mår bra med dig! Kram!
Skrivet av Klothilde den 28 november, 2008 kl. 08:33 #
Jo jag har förstått att ni har att göra om man säger så. Men det är tur att det är ljusglimtar också och jag hoppas det går fort till lovet :-)
Skrivet av Nina den 28 november, 2008 kl. 13:28 #
Gissa vem som studsade runt och gjorde bisarra saker i klassrummet! Stå i skamvrån fick han också, dock utan Facitgubbemössa.
Så här efteråt verkar det bara komiskt. Men det var det förstås inte.
PS JenJen: fin bild!
Skrivet av tusse den 29 november, 2008 kl. 11:43 #
tusse: kan tänka mig det =)
Jo du Nina: Vi har att göra. Denna veckan som varit har det varit mer än jag mäktat med känner jag. Det är mycket som hänger kvar, som vi måste följa upp och ta itu med...
Dottern sade igårkväll att hon hade ont i halsen och latmasken i mig tänkte genast: Åh - då måste jag vara hemma och ta hand om henne. Fast problemen finns ju kvar, så om hon inte är f ö r dålig, så blir det till att kavla upp armarna och ta itu med saker på måndag.
Skrivet av Hondjuret den 30 november, 2008 kl. 12:00 #
Klothilde: Tack! On det hänger på god vilja och goda intentioner, så borde det bli bra i slutändan...
Skrivet av Hondjuret den 30 november, 2008 kl. 12:01 #
Jo jag har en bror som är lärare och känner ett par till och December brukar vara helt hysteriskt för dem och det är ju mycket annars också har jag förstått. Hihi ang dotter men jag förstår dig....tyckte du var lite kul där :-)
Skrivet av Nina den 01 december, 2008 kl. 01:36 #