Så här är det:

Jag fattas några poäng för en färdig examen, trots alla poäng jag läst innan jag började på lärarhögskolan. Det är ett grupparbete, där de plötsligt ändrade dag, till en tid när jag tror att jag skulle till familjerätten och en inlämningsuppgift som bara inte blev av och en bok man skulle läsa, som var slut på biblioteket och som sedan visade sig vara så tråkig att klockorna stannade. Är man ett hondjur är man världsmästare på att skjuta upp saker och behöver gärna en yxa över huvudet för att komma till skott. Nå. Inga stora saker - men lite småpill, så är det klart.

Jag fick jobb och tiden rullade på. De där poängen trillar inte dit av sig själv har jag upptäckt, och på så gott som alla jobb jag har sökt säger de: "Ja du. Så synd att du fattas de där poängen - vi kan ju inte anställa någon som inte har en färdig examen." (Och det kan man ju inte klandra dem för såklart.)

Lärarutbildningen gjordes om efter att jag började på den, så att alla blev dubbelbehöriga (antingen de ville eller ej). Jag är alltså (minus de där poängen då ) både lärare och fritidspedagog.

Nu har jag fått ett vikariat som lärare i en tredjeklass. Det är bara på 80%. Först var det sagt att det rörde sig om två veckor. Nu är det minst hela oktober ut. Antagligen resten av terminen. Det ena jobbet jag har varit på intervju till är en fast tjänst, på heltid, men som fritidspedagog i särskolan.

Som fritidspedagog har man fem veckors semester (som "alla andra") och jobbar på loven. Det är dessutom i särskolan, det vill säga med utvecklingsstörda barn. Men det är en fast tjänst.

Rektorn på särskolan har ringt och sagt att de eventuellt är redo att anställa mig i alla fall, trots att jag inte har examen klar, eftersom de tycker att jag vore som klippt och skuren för dem. På många sätt vore jag nog det; jag har jobbat mycket med handikappade och utvecklingsstörda och tycker det är kul att hitta alternativa lösningar för att göra deras vardag så meningsfull som möjligt.

Men det är ju lärare jag är, som jag känner mig som. Det är ju svenska och SO jag brinner för. Att lära barn att bli goda vuxna. Visst kan man göra det i särkolan också, visst är det en utmaning att se möjligheter istället för hinder osv - men tjänsten är på fritids, och inte som lärare. Och återigen. Det handlar om särskolan, och jag skulle jobba alla lov.

Samtidigt är det en fast tjänst, och det är oerhört smickrande, att de så uppenbart är intresserade av mig, att de skulle välja att satsa på mig, att de vill skicka mig på utbildningar och låta mig vara med och utforma verksamheten osv...

Lärarjobbet jag har nu, är tungt. Massor av planering. En krävande barngrupp som haft massor av olika vuxna omkring sig. Deras lärare är utbränd, och det kan dröja läääänge innan hon är tillbaka. De behöver ordning och reda och stimulerande utmaningar. Mycket av tiden i deras klassrum har varit total kaos - men som jag sagt till barnen: jag ger mig aldrig. Jag testar igen och igen och igen - tills jag hittar vägar som fungerar.

Häromdagen kuppade jag dem på morgonen. Lugn musik på i klassrummet när de kom och jag stod i dörröppningen och mötte varje barn för sig. Innan de visste ordet av hade de smugit in och läst tyst i en hel halvtimme. De fortsatte lyssna ända fram till lunch av bara farten. I vanliga fall stormar de in som en hord vilda elefanter och skriker och tjoar och hoppar omkring och ägnar sig åt precis allt annat än att lyssna...

Jag tappade dem på eftermiddagen, men lyckades fånga in dem igen med högläsningsboken. Läxor har delats ut och gjorts, ett temaarbete är under uppsegling. Det blir nog bra.

M E N. Detta jobbet (eller något annat i någon annan klass) kräver så o e r h ö r t mycket energi. Fritidsjobbet skulle innebära att jag vore ledig när jag gick ut genom dörren - om än inte på loven. Och så är det det där med att det är en fast tjänst. Jag skulle i lugn och ro kunna söka något annat. Inte hoppa omkring och reda upp efter andra, utan börja lugnt från början med en "egen" klass. På en skola där lärarna inte behöver ha gympalektioner och musik, där det finns en lärare i matte/NO och jag får koncentrera mig på svenska/SO...

Usch ja - du hör ju Kitty, som jag våndas...

Jag vet varken ut eller in. Nästa vecka ringer de från fritidsjobbet och berättar om de vill träffa mig igen. Under tiden har då alltså mitt vikariat i klassen förlängts. På skolan har jag berättat om fritids, men sagt att det är ju lärare jag vill vara, men på fritids har jag mest sagt att jag "hoppat på" ett kort lärarvik, för att inte "bara gå och slå dank". Jag känner mig falsk hur jag än gör.

Det känns väldigt ödesmättat att tacka nej till möjligheten till en fast tjänst till förmån för ett osäkert vikariat. Skulle jag få tjänsten på fritids skulle det dessutom innebära den där yxan som gjorde att jag skulle ta färdigt de där resterande poängen...

Nå. Så ligger det till ungefär. De andra intervjuerna var också kortare vikariat, och dem har jag bokat av för att inte våndas ä n n u mera...

Hur hade du gjort om du vore i mina kläder Cyber-Kitty?