Äter Ingefärspolkagrisstång från Gränna och lyssnar på sommarpratare på radio. Har bara hört de två första, så nu lyssnar jag på den tredje: Anna-Karin Gauding, biståndsarbetare i Chile - och hon var väl rätt ok, tills hon nyss började dravla om någon japansk forskare som skrivit en bok om vattenmolekyler, att de skulle påverkas av våra inre intentioner och känna av stress och bli vackra och formfulländade av klassisk musik, men kantigt konstiga om de fick höra ett tal av ex Hitler. Nå. Jag är förvisso inte molekylärbiolog, men sist jag kollade så såg jag inga öron på vattendropparna...
Måste fråga vår vaktmästare här i huset om han hört talas om boken. Han höll en lång monolog med mig en dag på gården när jag försökte tjata in lillebror, om att Gud finns i vatten. Det skulle liksom vara förklaringen till det gudomligas närvaro överallt. Spännande tanke iofs. Undrar om vattenmolekylerna i vår gräsmatta reagerar extra positivt av energin som utstrålas när han går runt och tänker så stora tankar medan han klipper gräset?
Snobb-struttar är vi allihopa, allihopa, allihopa. Snobb-struttar är vi allihopa, allihopa - Jag med.
Postat i: Läst och tyckt Permalink Kommentarer [2]



Vardagsbetraktelser ur ett hondjursperspektiv. Det är du som läser som är Cyber-Kitty, min interaktiva bloggdagbok...

Skrivet av JenJen den 13 juli, 2007 kl. 01:23 #
Skrivet av Hondjuret den 13 juli, 2007 kl. 01:31 #