Hela detta inlägg är en överslagshandling med tanke på att jag egentligen borde planera lektioner och förbereda morgondagens styrelsemöte. Timmarna räcker inte till, och mina inlämningsuppgifter från förra terminen ligger ogjorda. Ett beslut behöver fattas; skall jag hoppa på ett längre vikariat med chans till eventuell tjänst, eller satsa på att bli klar med examen först? Vad passar då bättre än att göra något helt annat!

Nu vet jag en del om dina läsvanor, även om jag gärna vill höra mer. Men hur är det med filmer då? Går du ofta på bio? I vilket syfte? Eskapism, att bara slå ihjäl lite tid och drömma sig bort, eller för själva helhetsupplevelsen? ÄR film bäst på bio, eller går det lika bra att kolla på dumburken. Eller kollar du rent av inte alls? Gillar du smala fimer, actionrullar, romantiska komedier? Berätta!!! Jag är supernyfiken!

Min filmsmak är minst sagt spretig. Å ena sidan älskar jag filmer av exempelvis Peter Greenway (Dränkta i nummerordning, Tecknarens kontrakt, Arkitektens mage...), Kieslowski (Dekalogen, Veronicas dubbelliv, Trikoloren- den röda, vita, blå filmen...) men samtidigt har jag en svaghet för urkasst förutsägbara amerikanska collegefilmer av typen. Flicka möter pojke i ultraförutsägbar skolmiljö. Tycke uppstår, komplikationer tillstöter, tillvaron blir maximalt tilltrasslad, men voilá, deus ex machina, allt ordnar sig och The Big Happy Ending är ett faktum. Breakfast Club och Girls Just Want to Have Fun exempelvis.

Filmernas film måste ändå vara Sound of Music! Den har allt! Sång, musik, dramatik, Julie Andrews, Christopher Plummer... Den är rafflande så hjärtat fastnar i halsgropen när familjen gömmer sig på nunnornas kyrkogård och nazisterna lyser mellan stenarna med ficklampa, den är romantisk så man får gåshud, humorisktisk... Ja. Och så är det ju Christopher Plummer: sade jag det? Och Julie Andrews! Och nunnor som brister ut i sång! Och visselpipor är för hundar och katter men inte för människor, och när Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster någonstans, och mera Christopher Plummer, och Julie Andrews, och do, re mi, och Edelweiss och glada barn klädda i gamla sovrumsdraperier och... Om det någonsin kommer en sådan där "Sing along-föreställning" så oj oj oj - vad jag skall sing-alonga. Det är nog den enda film i värlen som skulle kunna få mig till något sådant!

Äppelkriget är en annan film som har nästan allt! Fast de brister inte ut i sång lika mycket. Här är Julie Andrews svenska motsvarighet Monica Zetterlund, och sämre kan det ju vara. Birgitta Andersson och Hasse Alfredsson, Tage Danielsson, Martin Ljung och Max von Sydow... Ja - kan det egentligen bli bättre? Daggmaskar som har intimt och brevbäraren som är så tjusig...

Det finns hur mycket film som helst som är bra ju! Fassbinder (Matrosen och stjärnan, Maria Brauns äktenskap), Love Story (den får också göra anspråk på titeln Filmernas Film, även om den är så sorglig att det inte är sant. Hur bra är inte uttrycket verbal volleyboll? Det var förresten, för att göra en vanvördig jämförelse, därför jag fastnade så kapitalt för teveserien Gilmore Girls. Mamman där liknar tjejen i Love story, och den verbala volleybollen bara flödar) , Släpp fångarne loss det är vår (Den allra första film jag såg på bio. Så fascinerad jag var av Tage Danielssons och Lena Nymans stor/lilla symbios...),

Det sjunde inseglet (här hör jag exet och hans syskon exalterat i kör skandera: Döden står bakom er rygg!  Jag kan se hur hans hjässa blänker i solen! Hans lie blixtrar när han höjer den bakom era huvuden! Vem av er skall han drabba först? Ha, du där som står och bligar som en get, va, skall din mun innan kvällen förvridas
i den sista oavslutade gäspningen? Du kvinna som blomstrar av livets lust och välbehag, ska du blekna och slockna innan morgonen gryr? Du där, med din svullna näsa och ditt enfaldiga flin, hö hö, har du ett år kvar? Att smutsa jorden med ditt avskräde!!??)

 Fast jag går ytterst sällan på bio. Sista filmen jag såg var "The Queen" med Helen Mirren. Det är en skådespelerska av rang det. (Någon sade en gång att jag var lik henne,[det är jag inte, men jag hade ungefär samma frisyr] och jag blev så förtjust att jag höll på att kissa på mig! Har du sett serien: "I mördarens spår" med henne som konstapel Tennisson? Läskiga, men såååå bra!) Gången innan dess som jag var på bio var när jag såg Förortsungar med dottern. En remake av Rännstensungar (i min lilla lilla värld av blommor...) också en kalasfilm, särskilt den svartvita men för all del även den i färg med Cornelis som farbror Fahlén.

Skräckfilm gillar jag inte alls däremot. Jag blir för rädd helt enkelt. Visst har jag skrivit någon gång om hur jag åstadkom applådåskor på nattbiopremiären av Alien2, och jag skrikande störtdök ned i knät på min bror och hans kompis, som satt på raden bakom...

 Man kan ju ha olika filmpreferenser i olika situationer. Exet ville alltid se katastroffilmer när han var bakis. Jag blir nervös av katastroffilmer och börjar prata med skådisarna. Försöker varna dem och ironiserar dessutom högljutt över sannolikheten att en ensam människa hinner rädda hela världen, samtidigt som den invaderas, exploderar, översvämmas och brinner upp, gärna under beskjutning och helst visslandes amerikas nationalsång på samma gång.

Exempelvis gillar jag egentligen inte de nygjorda Beck-filmerna (kanske främst eftersom jag tycker att Sjöwall Wahlöös originalkaraktärer, som jag verkligen gillar, har blivit så stereotypt, endimensionellt tillplattade att man inte ens orkar kräkas) men en deppdag i soffan kan lätt förvandlas till rena mysparadiset med en sådan rulle, en godisskål och kaffe inom räckhåll... Kostymfilmer kan ha samma effekt; Röda Nejlikan, Farligt begär, Ivanhoe...

Nå. Verkligheten kryper närmare och film hör inte till sakerna jag borde tänka på nu...

Men det kan väl du göra så länge Cyber Kitty? Vad har du för relation till film? Är den bäst på bio? Spelar ljudet stor roll? Går det lika bra att vänta tills den kommer på teve, eller går att hyra i lilla affären på hörnan? Är det viktigt att ha sett den senaste filmen? Den som "alla" pratar om? Får man prata när man ser film med dig, eller blir du skogstokig då? Skall man äta något speciellt, särskild mat till särskilda filmer? Popcorn till Casablanca men Kaffe Latte-glass till Sagan om Ringen? Berätta, berätta, berätta!