Det här är första gången på 40 timmar eller något som jag kunnat logga in. Nu skiter jag i Passagen!! Men ni läsare är varmt välkomna att följa mig till min nya blogg:

http://hurryville.wordpress.com

Inatt har mitt projekt en installation på ett större sjukhus i stockholmstrakten. Viktigt att det går bra. Jag är vaken. Eftersom projektledaren måste hålla sig uppdaterad så duger det inte att sova. Särskilt inte om något går snett. Då är det väldigt viktigt att jag är med på banan. Jag följer arbetet med ett eller fler telefonmöten med teknikerna på plats under natten. När jag sedan får klarrrapport så skriver jag ihop en rapport internt till företaget och projektgruppen. Och så klarrapporterar jag till kunden. SEN får jag gå och lägga mig.

Vid midnatt tänkte jag dock försöka sova tills dess att det är dags för nästa avstämning. Hann precis somna så piper telefonen. Från Stora:
*Jag o Alexa sover hos dig inatt*  Låt mig säga att det inte var överenskommelsen. Jag tänkte FAAAAN. För först blir jag väckt. Sen skulle jag väl precis hinna somna om innan de kommer hem och väcker mig en gång till för att sedan somna om och bli väckt för avstämningsmöte för att sedan somna om och bli väckt av en klarrapport för att sen jobba lite och därefter gå o lägga mig för att sedan bli väckt av frukostfixande tonårstjejer. NOT! NOT! NOT!

Jag försöker ringa Stora. Det är upptaget. Det är fan upptaget i en halvtimme och nu är jag så irriterade att jag knappt vet vad jag heter. Sömnrubbningen som jag lider av sedan drygt tre år börjar verkligen ta ut sin rätt. Jag tål inte att bli väckt. Stora skulle sova hos sin pappa och så var det bestämt. Fan också. Jag vill verkligen ha lugn och ro hemma sen när jag verkligen KAN gå och lägga mig imorgon bitti.

Till slut klär jag på mig och går ut till bilen. Kör ner i byn och kör runt lite. Stannar två tonårskillar och frågar om de sett Stora o Alexa. Prova nere vid viken. Så jag gör det. Inga tjejer där inte. Åker tillbaka mot byn och bort mot nattbussen och se där - där kommer två rökande tjejer i sina bästa år. Och vad får jag höra; Guuuu, vad söt du e mamma som kommer och hämtar oss.
Och jag startar förstås den långa besvärliga förklaringen till varför jag måste få sova i lugn och ro utan ljudeffekter. Okej!? Jag kan köra er till pappa, säger jag. Men så bestämde vi att jag kör dem till Alexa istället. Så det gör jag och sen väser jag: nåt om att det är väl själva fan att det ska vara upptaget när man ringer och vad gör man inte för att bli av med ungarna så man får sova förihelvetesjävlaskit och jag älskar dig det vet du men ring nu inte om det inte är en nära-döden-upplevelse eller något jävligt akut.. Jag ringer dig när jag vaknar. Så det så!

Och nu är klockan över två och jag är jävligt klarvaken.

Som jag inte alls passar i. Möjligen mörkt mörkt grå kläder kan funka. Men ljusgrått - inte! Nettan på jobbet köpte idag en skitsnygg kostym på MQ. Ljusgrå. Kavajen hade ett jättesnyggt skärp i midjan och så var det knappar i ärmsluten, väldigt dekorativa. Brallorna till var också skitsnygga. Men det är konstigt med storlekarna. Nettan som är 175 eller nåt sånt och väldigt proportionerlig (svårt att stava) köpte brallorna i storlek 40 och kavajen i storlek 44. Och då hörde de liksom ihop, det var ju en kostym. Är det inte lite konstigt att det inte var samma storlek uppe som nere när över och underdelen på kroppen inte liksom skiljer sig åt i storlek. Tycker det var konstigt.

Hur som. Det gråa i mitt hår verkar ha förökat sig explosionsartat. Och SÅ jävla hårt liv lever jag inte. Taskiga gener? Fan. Fast det förklarar varför mitt hår med åren bara blir tjockare och tjockare. Gråa strån vs vanliga strån är ju som rep vs björntråd. Typ så. Bästis var i alla fall här och såg till att färga på mitt hår. Så nu är det fint mörkbrunt igen. Förnekelsen är total!!

Äntligen. Köpt min nya BH idag. Storlekar blir man just inte särskilt klok på. Men på Change så får man hjälp att prova och hitta storleken. Och sen så stämmer storlekarna på hela sortimentet eftersom de tillverkas i samma fabrik. Typ så. This I like. Min nya BH I like. Den kan dessutom förvandlas till en halterneck. Det blir bra det.

Egentligen skulle jag ut med några på jobbet på torsdagskväll. Men så glömde jag bort att jag hade installation på natten till fredag vilket för min del innebär att jag måste vara tillgängligt och startklar. Inte full och sovandes alltså. Så vi fick skjuta på det. På fredag ska jag däremot jobba hemma. Och på eftermiddagen-kvällen ska jag ut med DL och ta en fredagsöl eller fyra. Det ska bli kul.

eller inte. Ioffs pallar jag med boxpasset och en hel del andra fysiska aktiviteter. Kondisen pallar att springa, men då gör foten ont och det är ganska surt. Men exakt när man blir vältränad, det är höljt i dunkel. Det bör rimligen ske någon gång efter att min ämnesomsättning är väckt ur sin dvala och kroppen faktiskt börjar göra AV med kalorier också. Det verkar nämligen inte spela så stor roll hur jag räknar kalorier för efter tre-fyra veckor och kanske tre kilos viktminskning så är det liksom stopp. Att kalla det för platå tycker jag är lite för tidigt. Problemet är att det inte förefaller vara logiskt. Och det är när logik saknas som jag blir skeptisk och vill lägga ner projektet. Men nej. Det får jag helt enkelt ge fan i. Suck.

Så går man ut i hallen. Tittar på träningsväskan. Hmm. Jag har ont i halsen. Eller ont och ont. Det sticker betänkligt. Om en timme och femton minuter börjar 75 min boxpass. Ska köra med brorsan. Sen ska jag hem till Bästis på en latte troligen. Det är nog lika bra jag åker snart. Innan jag ångrar mig rejält.

Laxpasta

1 gul lök hackas och bryns i panna
1 fpk milda mat 4%
2 dl turkisk yoghurt
2 msk hummerfond
1 msk dill
aromat
salt
vitpeppar
Kokas ihop.
När pastan är kokad vänder man ner den i såsen.
Serveras med kallrökt lax i strimlor och riven parmensan

Filmkväll blev det. Och en mycket god pasta. Och en mumsig A-son också för den delen. När jag tänker efter så var det ohyggligt länge sen jag hade filmkväll i soffa med mysig kille. Försöker komma ihåg när det kan ha varit...*tänker så det knakar* Fan, det måste ju ha varit med Mannen för typ tio år sen. Det kan förklara varför det kändes så förträffligt igår *tihi*

Idag har jag ont i halsen. Det vill inte ge sig. Ikväll blir det boxning med brorsan eftersom jag tänker trotsa halsontet. Måste visa vem som bestämmer helt enkelt!

Vid fyratiden imorse kom ett sms från Mannen; Jag e så glad att du är Lillens mamma. Tack Puss.  Jag undrar just hur han tänkte när han skickade det där.

Solen skiner. Familjen P ska komma över. Våra söner är ju kompisar och leker numera väldigt bra ihop. Ja, det röjer en hel del. Men de har kul. Det är viktigast. Jag o Lolita (Mamman i Fam. P) väntade ju barn samtidigt och skojade en del om hur våra barn skulle bli tvångskompisar. Såna där barn som man tvingar leka ihop bara för att man är kompis med mamman. Så det känns extra roligt att de faktiskt tycker att det är kul att leka och att de verkligen gillar varann.

Det är värre med Lillens kompis C. C's mamma ville prompt att våra söner skulle in på samma dagis. Jag tyckte det var mindre viktigt. Vi kunde ju ses ändå, menar jag. Men Lillen o C de kan helt enkelt inte leka ihop. Allt blir det bråk om. De knuffas och härjar. Så jag o C's mamma träffas aldrig längre. Ingen av oss orkar. På dagis går det däremot bättre. Men där har barnen sin plats i gruppen och så tror jag de rättar in sig i leden bättre där än hemma. Men lite tråkigt är det ändå.

A-son och jag. Vi konstaterade idag att våra liv är sällsynt osynkade. När jag har barn varannan vecka utom onsdagen så är han barnledig fast inte på onsdagen. Sen när jag är barnledig då har han barn. Men så finns det ngn fredagskväll och söndagskväll som funkar. Även om det i regel betyder att det finns en bortre parentes morgonen efter. Men å andra sidan, som A-son sa; då tröttnar man i alla fall inte i första taget *garvar gott*  Så sant så sant.

Imorgon blir det i alla fall filmkväll. Och det ser jag fram emot. Mmm.

I början total kaos. Alla pratar samtidigt. Högt. Alla springer runt. Upp o ner i stolarna. Runt runt bordet. Men så börjar vi äta och lugnet lägger sig och vi får en kanontrevlig middag. Plötsligt blir jag stoppmätt. Detta innan jag ens kommit till broccoligratängen och skagenröran. Skit också. Däremot fick jag i mig en okänd mängd negerbollar senare på kvällen. Tänk, sånt får alltid plats. Så fort jag orkar tömma min kamera på några hundra bilder så kommer det ett bildspel från gårdagen.

Idag har jag inte en enda plan. Alltså börjar jag redan bli rastlös över detta faktum. Typiskt mig. Kan inte koppla av på en enda fläck. Suck.

...hör fåglar sjunga glatt. God morgon god morgon i köööööööör.

Lillen vaknade i ottan. Före sju. Började manövrera bort mig från sängen. Eller i alla fall ut mot kanten. Jag fintade och flyttade mig till andra sidan om honom där det nu fanns gott om plats. Han kom efter. Suck. Extrasängen glömde vi av. Men den står bäddad o klar brevid min dubbelsäng nu i alla fall. Ett steg i rätt riktning.

Idag ska jag göra:

1. Skagenröra
2. Broccoligratäng
samt dammsuga köket och plocka undan i hallen.

Klockan tre kommer folket. Familjen E. Tompa, Brorsan o Morsan. Och så blir det jag o barnen. Som ska måla ägg. Och äta gott tillsammans. Ska bli himla kul. Det här är nämligen min nya tradition sen jag flyttade förra året. Påskmiddagen på Påskfredagen.  I mitt förra liv gick det ju inte att ha social samvaro med Den Fulla Mannen. Allt gick ju oftast överstyr och ingen hade trevligt. Så mitt nya liv skulle ha mycket och många sociala inslag. Påskmiddagen är en av dem. Känns bra!