Inatt har mitt projekt en installation på ett större sjukhus i stockholmstrakten. Viktigt att det går bra. Jag är vaken. Eftersom projektledaren måste hålla sig uppdaterad så duger det inte att sova. Särskilt inte om något går snett. Då är det väldigt viktigt att jag är med på banan. Jag följer arbetet med ett eller fler telefonmöten med teknikerna på plats under natten. När jag sedan får klarrrapport så skriver jag ihop en rapport internt till företaget och projektgruppen. Och så klarrapporterar jag till kunden. SEN får jag gå och lägga mig.

Vid midnatt tänkte jag dock försöka sova tills dess att det är dags för nästa avstämning. Hann precis somna så piper telefonen. Från Stora:
*Jag o Alexa sover hos dig inatt*  Låt mig säga att det inte var överenskommelsen. Jag tänkte FAAAAN. För först blir jag väckt. Sen skulle jag väl precis hinna somna om innan de kommer hem och väcker mig en gång till för att sedan somna om och bli väckt för avstämningsmöte för att sedan somna om och bli väckt av en klarrapport för att sen jobba lite och därefter gå o lägga mig för att sedan bli väckt av frukostfixande tonårstjejer. NOT! NOT! NOT!

Jag försöker ringa Stora. Det är upptaget. Det är fan upptaget i en halvtimme och nu är jag så irriterade att jag knappt vet vad jag heter. Sömnrubbningen som jag lider av sedan drygt tre år börjar verkligen ta ut sin rätt. Jag tål inte att bli väckt. Stora skulle sova hos sin pappa och så var det bestämt. Fan också. Jag vill verkligen ha lugn och ro hemma sen när jag verkligen KAN gå och lägga mig imorgon bitti.

Till slut klär jag på mig och går ut till bilen. Kör ner i byn och kör runt lite. Stannar två tonårskillar och frågar om de sett Stora o Alexa. Prova nere vid viken. Så jag gör det. Inga tjejer där inte. Åker tillbaka mot byn och bort mot nattbussen och se där - där kommer två rökande tjejer i sina bästa år. Och vad får jag höra; Guuuu, vad söt du e mamma som kommer och hämtar oss.
Och jag startar förstås den långa besvärliga förklaringen till varför jag måste få sova i lugn och ro utan ljudeffekter. Okej!? Jag kan köra er till pappa, säger jag. Men så bestämde vi att jag kör dem till Alexa istället. Så det gör jag och sen väser jag: nåt om att det är väl själva fan att det ska vara upptaget när man ringer och vad gör man inte för att bli av med ungarna så man får sova förihelvetesjävlaskit och jag älskar dig det vet du men ring nu inte om det inte är en nära-döden-upplevelse eller något jävligt akut.. Jag ringer dig när jag vaknar. Så det så!

Och nu är klockan över två och jag är jävligt klarvaken.