Vid fyratiden imorse kom ett sms från Mannen; Jag e så glad att du är Lillens mamma. Tack Puss. Jag undrar just hur han tänkte när han skickade det där.
Solen skiner. Familjen P ska komma över. Våra söner är ju kompisar och leker numera väldigt bra ihop. Ja, det röjer en hel del. Men de har kul. Det är viktigast. Jag o Lolita (Mamman i Fam. P) väntade ju barn samtidigt och skojade en del om hur våra barn skulle bli tvångskompisar. Såna där barn som man tvingar leka ihop bara för att man är kompis med mamman. Så det känns extra roligt att de faktiskt tycker att det är kul att leka och att de verkligen gillar varann.
Det är värre med Lillens kompis C. C's mamma ville prompt att våra söner skulle in på samma dagis. Jag tyckte det var mindre viktigt. Vi kunde ju ses ändå, menar jag. Men Lillen o C de kan helt enkelt inte leka ihop. Allt blir det bråk om. De knuffas och härjar. Så jag o C's mamma träffas aldrig längre. Ingen av oss orkar. På dagis går det däremot bättre. Men där har barnen sin plats i gruppen och så tror jag de rättar in sig i leden bättre där än hemma. Men lite tråkigt är det ändå.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]