Ja, jag har haft en liten paus. Men jag har allt lite skrivklåda. Det finns ju så många små glädjeämnen och funderingar att skriva om.

Jag tror jag ska komma tillbaka. Så smått. Jag är nästan som ett ogräs - jag kommer igen.

Så börjar en väckelsesång. Nej förresten, det var visst fel: Gyllne morgon var det ju...Nu vet jag: Jonhammars Det skall ljusna sakta en morgon, och så sen den tredje versen Vilken morgon, himlen har segrat. Just det. Så var det.

Men så var inte min morgon. Om man inte ens kan få äta frukost i lugn och ro, då drar man till jobbet. Typ nu. Meddetsamma.

kvart i sex och hoppades att klockan skulle vara två. Att det fortfarande var lite tid kvar för nattens sömn. Men icke. Bara att snooza några minuter och så upp. Trött.

Hemma igen. Nu väntar sängen. Eller ska jag packa först? Nej det får bli i morgon bitti.

Godnatt. Eller är det kanske morgon när du läser det här?

Inte blir jag då klokare. Denna berg- och dalbana som går upp och ner. Jag är passagerare. Vem kör? Vem är konduktör? Är denna resa värd biljettpriset? Detta pendlande mellan ovisshetens mörker och salighetens höjder. Eller fröjder.

Jag vill så mycket. Om jag inte får som jag vill blir jag så....frustrerad. Kanske jag engagerar mig för mycket? För mycket och i fel saker. Kanske är det det det beror på... (obs mina tre "det" i följd)

Åker snart till K. Festhumöret som bortblåst. Hmmmm. Vilka krav jag har. Att gå omkring och vara euforisk jämt?

...på helgen. Lite småplock att fixa, därefter lite nöje vid datorn och sen blir det sängen för Mrs Imagination. Ska ju upp och jobba i morgon bitti. I morgon kväll blir det till att hoppa i den lilla svarta. Ja, klänningen alltså - inte den lilla svarta bilen. För övrigt är min bubbla blå. Sen bär det av till K, jag och tre eller möjligen fyra väninnor, i åldrarna 42-60. Alla är härifrån stan. Några av oss jobbar i samma bransch, om än inte tillsammans. Andra är inte alls i skolans värld.

I morgon är det min tur att köra, när vi än en gång åker på en ren nöjesresa med god mat och samvaro. Ska bli en stunds avkoppling. Dessutom har vi väldigt trevligt när vi surrar och svamlar under bilresan. Du skulle höra oss. *skratt*

Jag inser att mitt språk här i bloggen är lite speciellt sådär. Ibland torftigt. Det är ju ingen D-uppsats jag håller på att producera, precis. Bara mina tankar och vardagligheter. Ofta använder jag korta meningar och gott om skiljetecken. Inga långa, komplicerade saker. Använder ofta satser utan subjekt (just det, som den här till exempel *hihi*). Nästan lite telegrafisk stil. Jag vet inte av vilken anledning, men det ger mig en känsla av att det blir en konversation. Spontana ord och kommentarer som poppar upp. I vanliga fall, vid ett möte, skulle de komma från min mun. Nu får du läsa mina ord i stället.

Om man nu ska se hur en text bedöms, så kika på LIX. Läsbarhetsindex. Mina inlägg är mycket mycket enkla. Detta inlägg har LIX=24. Mycket lättläst. Barnboksnivå. *skratt*

Nå, int' gör de' nå'.

sovit gott och länge. Vaknade med en liten liten antydan till oro, eller kanske oråd, någonstans djupt där inne. Kanske då det är dags för ett avslut, som kompisen P brukar säga.

Bestämma sig för att satsa. Fullt ut. Kämpa för en sak. Samma sak som stundvis gör mig alldeles drömmande lyrisk, kan nästa stund ge mig en känsla av desperat förtvivlan.

Jag har ju sovmorgon i morgon - ända tills hunden vaknar och vill gå ut.

Det var en förunderlig vinterkväll ikväll. Jag gick ut på kvällspromenaden, och allt var så tyst så tyst. Det enda som hördes var surret från gatlyktorna. Och så tinnitusen. *haha* Lugnt och stilla. Nej, jag menar lugnt och vilsamt...

Jag åkte iväg till kompisen P, för att där bjudas på ett par koppar av detta svarta underverk. Dessutom hade hon massagebänken hemma för tillfället, så jag klädde av mig där i vardagsrummet och lade mig tillrätta på mage, på den vita frottén. Hennes man, faktiskt min fd klasskompis, drog sig diskret tillbaka.

Ah, det var verkligen skönt och välbehövligt. En stunds avkoppling. Tid för tankar. Tankar som far. Tid för eftertanke. Ska man förresten tänka efter? Eller ska man tänka efter före? Beröring. Beröring på flera plan. Välbehövligt välbehag.

Håret i nacken är lite rufsigt och oljigt fortfarande. Min kropp doftar av de aromatiska oljorna. Mina kinder är rosigt röda. Mrs Imagination är välmående.

sex, sexnovell, sexblogg

I alla fall en del av det som ska göras. Nu är det pappersjobb till några andra föreningar kvar. Ja, jag är en typisk föreningsmänniska. Det började redan i 4H, som barn. *hihi* Jag minns att jag gick en bokföringskurs när jag var i 14-årsåldern. Vi fick lära oss dubbel bokföring, debet och kredit. Det ni! Just nu innehar jag dock inget kassörsuppdrag. Lika bra det, jag har inget sinne för pengar. Ja, jag är bra på att använda upp dem, det förstås.

Mrs I förtjänar en liten paus i allt kontorsarbete nu. Eller hur? Kommer du på en kopp kaffe?

Jag fixar papper, sorterar in i pärmar, uppdaterar en webbplats med kursinfo, gör i ordning dokument som ska till revisorerna. Administratören Mrs Imagination är i farten. Likaså mamman och sjuksystern Mrs I. Minstingen har 39 graders feber och är så ynklig. Tonåringen får tjatas lite på för att jag ska få lite hjälp där ute med du vet vad.

Jag ska inte klaga på grannen mer. F'låt. Aldrig mer. Han kom en vända till med traktorn igår. Och precis just nu är han här igen och fixar allt supersnyggt och ordentligt! Jag är honom evigt tacksam!

i går kväll. Suck. Gick inte att logga in, inte att blogga. Men nu är jag här. Nyvaken. Yrvaken. Skratta inte nu: är fortfarande i sängen, med bärbar dator...

Jag skulle ha tackat ja till den förfrågan jag fick. Jag vet att jag kommer att bli aktuell för andra uppdrag i vår, men just det här, som jag nobbade, det skulle ha varit....alldeles, alldeles....underbart, som Askungen säger när hon pratar om en bal på slottet.

Saknar jag mod? Är det feghet som gör att jag till slut tackat nej, valt att stanna kvar, inte vill förändra mitt liv eller min yrkesbana?

Jag fick veta igår att det blir en musikertjänst ledig här i närheten ganska snart - den som jag inte sökte för snart två år sedan. Jag tvekade, men till slut bestämde jag mig ju för att inte söka. I stället valde jag att jobba kvar som lärare, med diverse sidouppdrag. Det var ett bra beslut. Det ångrar jag inte. Men nuuuuuuuuu då?!? Ska jag söka mig till kyrklig tjänst eller ej? Tror inte det.

Men jag som nyss tackat nej till ett spännande uppdrag, jag ångrar mig. Nu vet jag att de har hittat andra namn istället. Klart att det finns de som vill. Jag hade chansen. Jag avstod. *stå fast vid ditt beslut stå fast vid ditt beslut* Men jag ångrar mig. Det kan jag göra i fyra år till. Då kanske frågan kommer igen. Kanske.

...att vara lite mer diskret och försiktig, för nu märks det ju på er. Jag ser. Jag vet det jag tidigare anat. Men lugn, jag ska inte skvallra. Hög integritet. 100 % diskretion...Blev du orolig nu? Är det dig jag menar? Jo. Det är det.

För ett tag sedan var jag på en studieresa med mina elever. Glada tjejer, mellan 17 och 19 år. När jag var på väg till mitt hotellrum för att hämta bagaget och sedan checka ut, ser jag något, till min stora fasa. Ur ett av tjejrummen kommer det en man! En snygg, ung kille iklädd t-shirt och modell träningsbyxor kommer ut från mina elevers rum. Har de haft nattligt herrbesök?!? Kära nån! Hundra tankar hinner snurra i mitt huvud. Lärarinnan. Kycklingmamman.

Jag kommer mig inte för att säga (=argt fråga var han har sovit inatt) något till killen. Hmmm. Var är flickorna? Nu måste jag allt prata med dem. Det tar ett tag innan jag inser att killen är någon ur hotellpersonalen, han jobbar där. Han städade tjejernas redan utcheckade rum. När jag sedan berättade detta för flickorna blev det många muntra miner...

...startade inte. Dåligt med batteri, var det visst.

Trots att det är helg så är det ändå vissa vardagligheter som väntar. Fredagsmiddag ikväll, jag och gossarna. Då slår vi på stort och går inte till frysen efter en älgstek, utan köper fläskfilé. Minstingen snörvlar, har ont i halsen och feber. Isglass och mys under täcket. Jag har en del pappersarbete att fixa. Maken är i U hela helgen. Mrs I är alltså gräsänka.

Vem ska då köra traktorn? Jag träffade en vän till familjen när jag var och handlade i dag. Han undrade om maken hade mycket att göra med traktorn nu i helgen. Nej, han är bortrest, svarade jag.
-Nå kan du köra traktor? frågade han.
-Jag vet inte, jag har aldrig provat.

Som tur är så är grannen i branschen, och han kom förbi några minuter och fixade en del. Han hade bråttom. Han slarvade till och med, enligt min uppfattning. Kritisk Mrs I. Nu vill alltså tonåringen ta traktorn till hjälp för att fixa till lite, bland annat slarvet. Oj, oj, oj. Ska gossen köra detta vidunder? Jag vet att han kan. Han har gjort det förut. Dock har alltid pappa funnits till hands, om problem uppstår. Nu blir mamma Imagination nervös. Ska jag hoppas att han inte ens kan få den att starta?

...på mitt köksbord. Årets första. Ett litet glädjeämne för Mrs Imagination.

Skönt att vara inne och hemma nu, i detta oväder. Alla har inte sån tur.

sex, sexnovell, sexblogg

...såååå gammal (41), jag är ingen heller någon nucka för jag är gift. Dessutom kan jag dansa. Och ändå så...

Pigga upp mig.