Jag skulle ha tackat ja till den förfrågan jag fick. Jag vet att jag kommer att bli aktuell för andra uppdrag i vår, men just det här, som jag nobbade, det skulle ha varit....alldeles, alldeles....underbart, som Askungen säger när hon pratar om en bal på slottet.

Saknar jag mod? Är det feghet som gör att jag till slut tackat nej, valt att stanna kvar, inte vill förändra mitt liv eller min yrkesbana?

Jag fick veta igår att det blir en musikertjänst ledig här i närheten ganska snart - den som jag inte sökte för snart två år sedan. Jag tvekade, men till slut bestämde jag mig ju för att inte söka. I stället valde jag att jobba kvar som lärare, med diverse sidouppdrag. Det var ett bra beslut. Det ångrar jag inte. Men nuuuuuuuuu då?!? Ska jag söka mig till kyrklig tjänst eller ej? Tror inte det.

Men jag som nyss tackat nej till ett spännande uppdrag, jag ångrar mig. Nu vet jag att de har hittat andra namn istället. Klart att det finns de som vill. Jag hade chansen. Jag avstod. *stå fast vid ditt beslut stå fast vid ditt beslut* Men jag ångrar mig. Det kan jag göra i fyra år till. Då kanske frågan kommer igen. Kanske.