Det är intressant när politiker helt plötsligt blir ersatt av någon annan, framförallt när de tror att de ska fortsätta sitt uppdrag. Jag tror inte partifärgen spelar någon större roll i den lokala debatten eftersom det handlar om att snirkla sig fram och bevaka sin position.
Var på ett kulturmöte med en hög medelålder, alla pratade om att framtiden ligger i Internet. Satt brevid en kille i 18 års- åldern som vände sig om till mig och sa: -Vad kommer efter Internet?
Storstaden erbjuder ofta vacker väder, varför är det så...? Kanske är vädret mindre viktigt när det är svårare att se det, vädret alltså. Husen är höga och då försvinner himlen och likaså vädret. En annan aspekt är att man inte behöver bry sig eftersom det finns så mycket annat att göra förutom att kika efter vädret!
Det kräver energi att lyssna, det kräver också energi att ta till sig nya intryck. Hur du förvaltar dina intryck avslöjar du i dina uttryck i berättelsen "Vem är jag"?
Ser hösten med tillförsikt, det blir hårt arbete men det kan det vara värt.
Funderar över när våra lokalpolitiker tar sina beslut om nya byggen och hur man tänker. Ibland får jag känslan att de vill visa sina visioner utan att förstå varför de beslutar och gör vissa saker. Jag funderar över hur man tänker när man vill bygga ett nytt bibliotek för hundratals miljoner, när man om några år kan ha det i mobilen eller i läsplattan.
Som när man köper in nya PC till skolan och medieprogrammet, när eleverna sedan kommer ut i arbetslivet har de aldrig sett en Mac vilket nästan är en förutsättning för att få jobb i branschen, Jag bara funderar hur de tänker?
Vad finns energin till förändring, vilka ska driva, agera och arbeta för det nya? Trots att det finns dukade bord är viljan till förändring minimal, troligtvis behövs det nya vägvisare i alla led nu när en stor del av samhället står och stampar.
Konsten är gränslös, gränslös är konsten. Trots det är vi väldigt konservativa i vårt tycke och smak, varför är det så..?
Är nu back in town efter diverse energiförslösning, denna vecka har gått åt till att rätta till egna misstag...ett jävla slöseri med tiden. Det som inte dödar stärker, heter det ju, eller hur...
Tänk att vara på en plats och du inte har möjlighet att skapa konst, det är förödande för självkänslan.
Planerar för ett möte idag, ska bli intressant att få veta vem som står för utvecklingen i kommunen eller om alla är fast i sina gamla strukturer? Ser bilden framför dig att alla befinner sig i var sitt rum omgiven av höga murar. Samtidigt som man hoppar för att se över murkanten, håller man hårt i sitt egna utan att dela med sig. Är det så det är...?
Är det utveckling när det estetiska värdet ligger i avvikelsen från det enkla och populära, konsten och kulturen har en förmåga att frångå de traditionella berättarstrukturerna när den stora massan gör anspråk på den samma. Vilket gör att vi går en intressant tid tillmötes i dessa sociala mediernas tidevarv.
Att försöka våga se det som finns runt hörnet.... måla, måla måla!

