Bloggens historia

05 nov kl 19:59, 2007

Skrivet av inne1234 under kategorin Nöje | 13 Kommentarer | Permalink

Jag har råkat radera inlägget om bloggens historia..:/

 

 

« Japp! Jag grejade... | Hem | Till alla trogna »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/inne1234/entry/ti_ti_bloggstarten

Kommentarer:

Länken funkar inte.. Du måste ta bort punkten som avslutar länktexten. :)

Skrivet av Hj´n den 29 september, 2007 kl. 21:22 #

Vaddå funkar inte? Det är väl bara att kopiera och klistra in i sökfältet?? Amatör! ;) *gud vilken tur jag har dej* :)

Skrivet av T den 29 september, 2007 kl. 22:15 #

Precis! Jag är en glad amatör.. :) Kram! :)

Skrivet av Hj´n den 29 september, 2007 kl. 22:41 #

Nähä, du skriver ju här fortfarande. Tänk om du pyser över där på andra bloggen, bättre att du ventilerar här då!

Skrivet av Seine den 30 september, 2007 kl. 11:32 #

Seine, ingen fara, jag pyser både här och där och ventilerar både här och där! :)

Skrivet av T den 30 september, 2007 kl. 11:37 #

Ta inte illa upp, men jag tror jag skall göra som du gjort; ta bort alla URLs ute i den högra marginalen. Det ser inte ut som om man får besök av nästan någon man har nämnt där. Och för personlig del kan jag hitta de jag vill läsa ändå. Skall vi vara ogina, kan jag förena mig i skaran. Den attityden är tyvärr lättare att följa än den generösa. No problems. Här på Passagen verkar det som om vissa favoriseras även om de inte skriver något. Jag har sett andra lägga märke till samma sak. Klick, klick, klick! Eller är det dålig koordinering mellan räknarna? Är det inte underligt så säg. Vad är meningen med att försöka vara en seriös bloggare? Det är förståss besökarsiffrorna jag tänker på. Är man tillräckligt klar i knoppen, ser de "phony ut". Det är egentligen de som skall inspirera, men det verkar uppgjorda. Något verkar vara snett. Vad tror du? Det är faktiskt roligare för mig om det kommer en kommentar. Vi har nog inte samma problem *skrattar*, men jag är nybörjare. Kan du hjälpa mig med en förklaring?

Skrivet av ginger06 den 02 oktober, 2007 kl. 00:02 #

Det är fan ta mej inte sant! Skrev imorse ett jättelångt - jätte - svar och nu syns det inte! Lönar det sej att bli förbannad? Hoppas, för jag är ursinnig nu! Ginger, min förklaring är nog lika bra som någon annans. Och det finns nog lika många förklaringar som läsare. Ur min synvinkel ser det nog mest ut så här : konkurrensen är för hård. Alla kan skriva och alla vill bli lästa, sedda och bekräftade. I alla fall av dem som har en egen blogg. Om vi tänker på idrott, ta friidrott. En arena - bloggland - med x antal deltagare i ett marathonlopp. Var och en av deltagarna springer för livet för att vinna, oavsett vad priset är. Varken den som leder eller ligger sist eller mittemellan hejar på den intill! Jag vill mena att bokmärkena är tänkta för bloggaren själv som genväg till favoriter. Inte för att det ska fylla någon "ge och ta"-funktion. Själv läser jag bloggar som inte bloggaren vet något om, och då är det ju svårt lägga till mig som bokmärke. Att jag inte har mina synliga här är för att jag lagt dem i favoriter på datorn. Om jag av olika anledningar inte kan komma in på min blogg så kommer jag åt favoriterna ändå. Vad beträffar räkneverket så är det till största delen otillförlitligt. Det är en av Passagens noga uträknade intäktskällor. Med bra - frisserade - siffror kan de sälja reklamplatser. Vi får inte glömma att det idag är sällsynt att någon gör något gratis och för att vara snäll! "Får du en gratis blogg av oss, så får du finna dej i att ge plats för reklam i din blogg." Jag som sitter på nätterna väldigt ofta och skriver, ser hur deras glädjemätare får fnatt vid midnatt! Då nollställs räkneverket och varje gång jag klickar på något, oavsett om det är i min blogg eller någon annans, så räknar glädjemätaren upp! Sedan min egen historia som bloggare: vi var ju fyra stycken och kända från debatten när vi startade. Vi hade varandra och nya tillkom. Dessutom var det ju ett helt nytt grepp med en gemensam blogg så det uppmärksammades extra via nyhetsbrevet. Jag kan nog säga att jag i mångt och mycket åkt snålskjuts in i bloggland. Om du inte helt gett upp, så är mina råda följande: *skriv kort *skriv ofta *skriv personligt *ställ gärna frågor så att läsaren frestas att svara. (du minns väl uppstarten med allt teknisk strul och hur mycket hjälp du fick av kunniga) *var rolig och ha roligt! Det som var litet olyckligt i ditt fall var ju att du gav dej ut på en resa mitt i uppstarten. Det är (bara) väletablerade bloggar som överlever sånt. Du kan vid nästa tillfälle du ska vara borta en längre tid, skriva flera inlägg och "förposta". Om inte annat så bara en rolig historia. (Fast jag har för mig att du använt dej av den funktionen i nåt sammanhang?) Det sägs att när man skriver ska man ha någon i åtanke, någon man skriver till. Jag har i så fall haft min dotter i tankarna. Att någon gång i framtiden ska hon få läsa hur hennes mamma slog ihjäl sin jobbigaste period i livet. Den här bloggen - sedan den blev enbart min - har kallats både tråkblogg och återvändsgränd. Men sånt säger mer om läsaren än bloggen. Man har inte infriat deras förväntningar. Vi måste alla komma ihåg varför vi skriver. Man har nog lika många fiender som vänner bland läsarna och det gäller att vara tacksam över att inte alla ger sig på att kommentera.(Ni minns väl bråket m Taube då jag liknades vid kossa, fast då var bloggen gemensam) När det uppbarar sig för mej att det finns missunsamhet, oginhet, avundsjuka och annat destruktivt bakom handlanden så ger det mej styrka. Då vet jag ju jag har nåt värt att vara avundsjuk på. Ingen ska dock få för sig och tro att jag inte fått kämpa för det. Häromdagen sa en vän som såg mig i webcam "hur lyckas du hålla dej så smal?" Jag är 46 år, har fött ett barn och varit sjuk sedan 1999. Nu tror jag att webcamlinsen förvränger bilden litet eftersom jag väger all time high - 67 kilo - men svaret är: jag kämpar! Idag har jag till ex cyklat flera kilometer för att vibrationsträna och sedan cyklat hem igen. Det blir man inte tjock av. Det känns som jag har massa mer att berätta men vi får nog anledning att återkomma till den här diskussionen! Nu nåde mej om jag räknar fel och det inte blir nåt. Då stänger jag en stängd blogg! ;)

Skrivet av T den 02 oktober, 2007 kl. 15:42 #

Your advice makes sense. Det är bara jag som inte riktigt vet om jag kommer eller går. Och jag strävar inte på en 10-i-top plats. Jag vill bli motiverad att skriva över huvud taget. Och jag är säkerligen inte den enda som känner på det viset. Kanske jag redan haft fler besökare än många andra. Tidskillnade gör nog sitt också. Det tar bara en liten stund så har det nya alstret försunnit från förstasidan. Och då undrar man om någon ens hann bli tillfälligt intresserad. Berätta personligt om mig själv tycker jag att jag gjort så himla ofta att jag tycker jag är en mycket tjatig person. Florida eller ej, det händer inget speciellt i min vardag som jag ser det. Nu kommer dessutom vintern till Sverige. Men kanske jag kan komma på något kul att berätta bortemellanåt. Jag skulle ha börjat bloggen när Kisse var sjuk. Då skrev jag om det inne på 35an. Idag är det ointressant och en blogg bör väl vara någorlunda aktuell om man inte berättar i den som en lång tråd genom åren. Kanske jag ställer för stora krav på mig själv. Och du, tro för allt i världen inte att jag ignorerar ditt hälsoproblem. Jag tycker det är ledsamt att det är på det viset. Jag känner mig bara så himla maktlös när jag läser problemen mina medmänniskor har. Vad kan jag göra? Det är så sorgligt. Min äldsta syster hade polio. Jag har upplevt kämpandet på nära håll. *kram* Förresten du, jag stavade "till" med ett l där inne hos mig :-)). Det är förståss det att tangentbordet inte riktigt varit detsamma sedan en av katterna välte ut ölglaset. Alltid nått att skylla på. ;-)

Skrivet av ginger06 den 02 oktober, 2007 kl. 23:51 #

Ja, det handlar nog om att veta varför man skriver. Man kan ha skrivandet för att ventilera ett problem, något långsiktigt, som sjukdomsförlopp till ex, eller dagbok bara. Sedan menar jag även stilen när jag säger personligt. Ta Cinna till ex, man har ju inte sett något liknande förut. Eller jag har inte iaf, men jag läser ju sällan annat än dagstidningar. Jovisst är det tidsskillnaden som påverkar också. På min hembys sida sitter ju webmaster i NY och när vi ska skriva i shoutboxen säger jag gonatt när de just börjat... Jag har inte kravet på mig själv att skriva om något dagsfärskt, även om det ligger nära till hands. Visst kan man berätta minnen, till och med barndomsminnen. Och låt fantasin flöda, allt behöver ju inte heller vara sant/dokumentärt. Nej, jag tror inte du ignorerar min sjukdom mer än andra, inklusive mig! Ofta är det så att det som inte syns finns inte. Jag brukar säga att ingen kommer undan, alla har vi vårt fängelse. Det är inte omöjligt att du har flera besökare än de flesta eftersom du också fanns på arenan en tid innan. Både debatten och alias breddar publiken. En klar miss är att du när du skriver kommentarer inte lagt in din bloggs länk under nicket. Säg att du skriver något intressant svar hos någon som blir nyfiken på dej - då har den ingenstans att lätt och smidigt gå och läsa mer. Redan din andra mening i svaret ovan säger mig vad du brottas med. Jag ser skrivandet som ett skapande, vilket som helst i jämförelse. Man måste liksom bestämma sig för att man vill skriva och ha ett syfte med det. Gärna innan man börjar/startar en blogg. Vi kan ta som exempel att sminka sig. Man sätter sig inte vid toalettbordet utan att veta hur man vill se ut när man är klar. Sätter litet färg här och där på måfå, läppstift som ögonskugga osv. Jag hade aldrig startat en blogg om det inte varit för de omständigheter som ledde till det. Och nu är jag fast i bloggträsket!

Skrivet av T den 03 oktober, 2007 kl. 08:26 #

Cinnas sida är hur trevlig som helst. Hon bjuder på sig själv, är gullig samtidigt som hon är rolig och en idérik fotograf. Så varför ligger inte hon på toppen, kan man undra. Jag drar förståss slutsatsen att alla vill inte vara där utan föredrar att sitta lite i skymundan med sitt "privatliv". Det är skillnad på kändis och doldis. Det jag irriterat mig på är när någon sitter med där och jag klickar och vederbörande har kanske inte gjort något nytt på ett par månader. Högst irriterande. Och eftersom denna någon varit populär länge, klickar många trogna besökare så människan blir vare sig h*n vill eller ej, sittande kvar och tränger undan andra välförtjänta bloggare som vi kanske på så sätt missar. Ingen idé att bråka om det. Man tror bara att jag är avundsjuk. Eller hur? Andra har skrivit blogg om samma detalj. Jag hittar bloggar när jag råkar vara uppkopplad och ser de färska. Och det känns inte riktigt rätt det heller, men det är inget att göra åt. Det är den enda publicitet de flesta av oss får. Älskar Linnébloggen och jag tycker att goran van de B är helkul. För att illustrera ett annat exempel på skillnader. Trogna Dr. D är värdig och fyller en fantastiskt fin funktion. Hon tackas allra särskilt. Som du kanske förstår handlar det inte bara om min eller din blogg utan samtliga bloggar. Men så är det också det där hur skall man kunna göra så att verkligen fina (kanske romantiska) eller andra trevliga bloggar som funnits en längre tid, inte faller i glömska? Det är ju det som händer när vi slutar klicka.

Skrivet av ginger06 den 03 oktober, 2007 kl. 15:43 #

Börjar med en länk till bråket med den Taube du älskar. http://blogg.passagen.se/inne1234/comments/Weblog/d_stackars_j%C3%A4vlar#comments Han skrev även i en sina bloggar om oss, där han jämförde oss med kossor. Baserat på intelligens antar jag. Eller brist på sådan i hans fall. Jag är inte helt med dej i övrigt, kanske mest för att jag inte råkat ut för samma saker som du och inte alls är insatt i andra bloggar eller listorna. Det går att pinga sina inlägg hos större nyhetsmedia och därför kanske de hamnar på listorna utan att egentligen varken skriva något av intresse för det stora allmänheten här i blogglande eller ha så många kommentarer. Har man en gång haft en livlig blogg som hamnat på listorna och sedan lägger ner, ja, då hänger man kvar där tills man blir omkörd! Det gäller ffa listan över mest kommenterade, som ex säger jag Annie & livet. Mitt svar om Cinnas frånvaro på listorna är nog att hon inte är tillräckligt aktiv. Det mesta sker i ett och samma inlägg. Alltså hon får kommentarer i ett inlägg och det håller på så till hon kommer med ett nytt inlägg. Här ska jag påminna om mitt råd att skriva ofta. Då syns inlägget ett tag dels på Passagen.ses första sida, och dels på bloggens förstasida. Här fångar man upp nya läsare. Som Mats skrev i din blogg så måste man också besvara en kommentar ganska snabbt. Men det funkar ju bara på såna som mej som häckar vid datorn det mesta av tiden.

Skrivet av T den 03 oktober, 2007 kl. 18:26 #

Ha! ha! I så fall brist på omdöme. Eller hur Lasse? Muuuu.... menar buuuu.... Ja, vi som börjat blogga så här sent i rulljansen har säkert andra problem än nybörjare på din tid. Inget snack om saken. Men det var nog inte det jag tänkte på när jag skrev. Det handlar om att känna sig motiverad att få fram ideer med kvalité och kanske mindre kvantité det tar tid. Är det så att läsarna inte är intresserade, skall man kanske inte lägga ner så mycket arbete. Skit samma. Nu har jag i alla fall följt några av dina råd och jag tackar för dem. Blogg kanske bara är ett nytt namn för debattsida ;-)).

Skrivet av ginger06 den 03 oktober, 2007 kl. 22:42 #

Ja, här har man ju friheten och fördelen att själv bestämma vilket syftet är med ens blogg. Jag har det mest som dagbok, dokumentation. Men eftersom en del läsare gett sig till känna tänker jag på dem och att de ska ha roligt när de läser så då anstränger jag mig litet extra att få till forumleringar så det inte blir en massa ord uppradade efter varann. Ibland är man bara pratsjuk och lägger in en lista eller någon fråga. Kan mest liknas vid 35+ med mig själv som moderator! Lycka till nu!

Skrivet av T den 04 oktober, 2007 kl. 10:08 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten